Luleå: Ny skolutredning – samma gamla ursäkter

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

År 2020 led Socialdemokraterna och Moderaterna ett förkrossande nederlag i folkomröstningen om skolstrukturen i Luleå, när 91 procent röstade på skolräddarnas alternativ. Det tvingade dem till ett omtag och nya utredningar – när de första utredningarna nu presenteras är det samma gamla ursäkter för stordrift och fabrikstänk i skola och förskola.

Till skillnad från ”Framtidens Skola” som planerade att ändra skolstrukturen i hela Luleå samtidigt ska kommunledningen nu fokusera på ”område för område”. Först ut att utredas är områdena Gammelstad och Mjölkudden/Notviken.
Nu föreslås två olika ”utvecklingsalternativ” för varje område. Det ena behåller mer av den småskaliga strukturen och det andra liknar ”Framtidens skolas” stordriftsplaner. Båda alternativen innebär dock mer stordrift i förskolan, där utredarna håller fast vid målet att alla förskolor ska ha minst sex avdelningar.
Om storskoleplanerna blir verklighet på Mjölkudden/Notviken innebär det att Tunaskolan blir en gigantisk F-9-skola med 800 elever, inklusive 100 särskolebarn.

Från första stund ser man att utredningarna inte har varit förutsättningslösa, eftersom de inte ens tittar på möjligheten att öppna de två skolor som har stängts.
Utgångspunkterna i utredningarna är samma skämda skåpmat som från ”Framtidens skola”. Stora skolor ”gynnar särskilt elever som lever i socioekonomisk utsatthet” och ”förutsättningarna för att behålla och rekrytera personal i skolan förbättras. Därmed bedöms [en storskola] i högre utsträckning bidra till hög kvalitet ur ett personalperspektiv.”
Dessa påståenden har vederlagts av skolnätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära en miljon gånger. Och vad gäller personalfrågan finns inget i de personaldialoger som utredningen redovisar som stödjer påståendet. Det som däremot kan utläsas är ett behov av mer personal och upprustade och ändamålsenliga lokaler. 

Utan dessa ”sanningar” finns inga argument för stordrift kvar, förutom ekonomin, som förstås är den verkliga orsaken bakom förslagen.
”Stora enheter är generellt sett mer effektiva ur ekonomisk aspekt än mindre enheter. Stora enheter har större budget och kan därmed styra sina utgifter, effektivisera bemanningen och inköp samt minska behovet av resor i tjänsten så att varje barn eller elev får mer utbildning för pengarna”.
– Observera här speciellt orden ”effektivisera bemanningen” – precis som Rättvisepartiet Socialisterna har sagt hela tiden handlar detta om en struktur för att pressa personalen ännu hårdare. Att ”varje barn får mer utbildning för pengarna” är rent skitsnack – deras plan är förstås att dra ned budgeten per elev. Punkt, säger Liv Shange Moyo, gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå.

Det som krävs nu är att personal, föräldrar och elever organiserar sig tillsammans och kräver att den nya skolstrukturen ska utvecklas efter deras behov, inte nedskärningspolitikers.