foto: Jonas Brännberg
Liv Shange Moyo (RS) tog upp om att det behövs en motkraft och en organisering mot högerpolitiken.
Alliansen mellan S och M bekräftades (mot de allierades envisa förnekanden) när kommunfullmäktige tog beslut om Luleå kommuns budget – ”oppositionspartiet” M anslöt sig till S budgetförslag som därmed gick igenom. Båda partierna är inställda på massiva nedskärningar på framför allt äldrevård och förskola för att skapa överskott i kommunkassan.
En inofficiell allians mellan Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M) var tydlig redan förra mandatperioden, då partierna gemensamt drev igenom exempelvis de stora utförsäljningarna av Lulebos lägenheter och ”Framtidens Skola” (omstruktureringen av skola och förskola mot stordrift). Efter valet har partnerskapet dock blivit omisstagligt, trots blånekande från både S- och M-ledningen. Budgetfullmäktige den 20 november gav tydliga besked – budgetar handlar ju som bekant om pengar, som inte låter sig förnekas så lätt.
– Syns den här ”oppositionen” i siffrorna? Vad vill Moderaterna utöver Socialdemokraterna, frågade Rättvisepartiet Socialisternas (RS) Jonas Brännberg under debatten.
Han besvarade själv frågan: fyra promille – så mycket skiljde sig ”oppositionens” budget från majoritetens. Att inkorporera en liten del av dessa promille i S-budgeten var ett billigt pris för S att betala.
Desto dyrare står S+M-budgeten luleborna. Kommunledningen har slagit in på ett nedskärningsprogram för personalen i vård, omsorg, skola, fritids och förskola att betala för att hålla kommunens ekonomi ”god” i ett läge där de senaste årens nedskärningar redan har haft negativa effekter på till exempel sjukskrivningar, elevfrånvaro och omvårdnaden av de äldre.
Ovanpå det årliga sparkravet på en procent av verksamhetens utgifter som alla kommunens förvaltningar påtvingats sedan 2015 läggs nu ett så kallat ”utökat uppdrag för budget i balans”, för att uppnå överskott i kommunens ekonomiska resultat (två procent 2019 och 2020; tre procent 2021). Som Offensiv har rapporterat tidigare innebär det att totalt 125, 211 respektive 362 miljoner kronor ska sparas under de respektive åren.
Hur överskotten ska uppnås anges inte i budgeten – det ska beslutas i en tilläggsbudget i mars – men som S-kommunalrådet Niklas Nordström har nämnt i media handlar det till stor del om att ”nöta ned” på kommunens huvudverksamheter – skola och förskola samt äldrevård och omsorg.
Kommunalrådet Lenita Ericson (S) var nära tårar när hon beskrev lyckan över att få presentera den här ”feministiska budgeten”. Feminismen skönjde hon exempelvis i att personal i förskola och äldrevård nu får arbetskläder och kaffe på jobbet.
RS Liv Shange Moyo och Fatima Linna Trabelsi svarade – en feminism som undergräver kvinnors ställning i samhället genom att skära på kvinnodominerade arbetsplatser som förskola och äldrevård, genom att vägra införa sex timmars arbetsdag eller bygga bostäder efter de skriande behoven, är en feminism under falsk flagg. Hur kämpar utbrända kvinnor för bättre villkor? Hur stark känner sig den kvinna som är beroende av sin man för att ha råd att bo, leva, ta hand om barn?
Att sätta en feministisk etikett på S politik av attacker på arbetarklassen, och särskilt på arbetarklasskvinnor, är att bereda vägen för just den reaktionära anti-feminism som Ericson sa sig vara så stolt över att ”gå emot”.
För första gången hade inte S egen majoritet och budgetomröstningen såg därför inledningsvis osäker ut. Alla övriga partier hade lagt alternativa förslag. Sverigedemokraterna lämnade för första gången in ett budgetförslag, fullt av ihåliga floskler, rasistiskt och främlingsfientligt anstrukna formuleringar och förslag – och nedskärningar. För partiet som säger sig vara helt annorlunda ”sjuklövern” (”alla andra partier”) och i valet kampanjade för ”förändring på riktigt” visade sig när det kom till kritan inte stå för mycket förändring alls – närmare bestämt ynka 3,1 promille förändring gentemot S-budgeten.
Bara RS avvisade helt nedskärningarna på personalen och verksamheten och presenterade istället en uppmaning till massprotester för mer resurser till alla kommuner, för att bekosta de stora satsningar som behövs på till exempel mer personal i äldrevård, skola/förskola, sex timmars arbetsdag och en seriös klimatomställning.
