Luleås folkomröstning en chans att sätta ned foten

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Fem års brottning mellan S-M-ledningen för Luleå kommun och en historisk proteströrelse över strukturen för kommunens skola och förskola har tvingat fram folkomröstningen den 8 november. RS medlemmar i Luleå har varit aktiva i skolkampen från start. Här är några av våra argument för en röst på Alternativ 1.

Striden står över vad som ska vara i fokus när inriktningen för Luleå kommuns skola och förskola stakas ut. Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL), nätverket som samordnar Luleås skolkamp, har hela tiden svarat att det är behoven hos alla barn och hos personalen. 
Kommunledningens svar är istället den pågående förändringen av skolstrukturen, lanserad som ”Framtidens skola” 2015, som går ut på att utnyttja lokaler och personal hårdare genom stordrift. 
Tolv skolor och förskolor har redan stängts och många fler hotas – trots att tusentals har protesterat i Luleås största demonstrationer på 40 år.
Om kommunledningen får hållas väntar ännu mer nedläggningar och centralisering, bland annat en högstadieskola med upp till 1 000 elever i centrum, storskolor i Gammelstad och på Bergnäset samt stängning av än fler små förskolor. Inte heller skolor och förskolor i Sörbyarna är säkra, som det brutna löftet om Vitåskolan visar. 

Centralisering och stordrift framställs som nödvändiga ömsom för att ”effektivisera”, ömsom för att lösa lärarbristen, eller likställs som nu i det S-M-stödda folkomröstningsalternativ 2 med att ”ta ansvar för en jämlik och kvalitativ skola”. 
Det handlar inte heller om att ”spara på lokaler istället för på personal” som det påståtts – kommunledningen vill i förlängningen skära på både och, och större enheter är ett medel för att kunna skära på personalen. Redan har ”stordriftsfördelar” fått rättfärdiga minskad barnpeng på förskolor med många avdelningar. 
Det handlar inte heller om att ”spara på lokaler istället för på personal” som det påståtts – kommunledningen vill i förlängningen skära på både och, och större enheter är ett medel för att kunna skära på personalen. Redan har ”stordriftsfördelar” fått rättfärdiga minskad barnpeng på förskolor med många avdelningar.

Det som ser ut som besparingar på pappret blir dock snabbt ökade kostnader – en ännu mer pressad arbetssituation kommer att driva på såväl sjukskrivningar som personalflykt. De flesta pedagoger föredrar också mindre enheter, enligt Lärarförbundets enkät i Luleå 2019.
Samtidigt visar forskningen att barn med neuropsykiatriska funktionshinder far illa av storskolor, där öppna planlösningar och pressat med utrymme leder till påfrestningar. Även elever med utländsk bakgrund och i yngre åldrar gynnas av mindre skolor.
Kostnaderna för samhället när effekterna av att inte ta de här behoven på allvar riskerar att omintetgöra eventuella ”effektiviseringar”.

Folkomröstningen kommer till stånd som ett resultat av kamp – karnevaler, demonstrationer, skolstrejk, sittstrejker, oräkneliga manifestationer och gräsrotskraft.

En stor fråga är förstås framtiden för landsbygden, som drabbas hårdast av nedläggningshetsen. Familjer i Vitådalen och Ängesbyn har erfarit hur svårt det är att få ”livspusslet” att gå ihop med skola och förskola många mil bort. En seger för Alternativ 1 skulle vara ett viktigt slag för en kommun där människor ska kunna bo, trivas och ha rimlig tillgång till samhällsservice både på landsbygden och i stadsdelarna.
Demokratifrågan är också central i folkomröstningen. Tvärtom vad S och M tycks hävda handlar demokrati inte bara om att rösta vart fjärde år – särskilt inte när de som väljs bryter sina löften. Kraven på att lyssna på folket, på lärarna och på forskningen har ekat ohörda igenom hela omstruktureringsprocessen, och Alternativ 1-kravet på en verklig dialog samt en ny utvecklingsplan är ett viktigt svar.

Folkomröstningen kommer till stånd som ett resultat av kamp – karnevaler, demonstrationer, skolstrejk, sittstrejker, oräkneliga manifestationer och gräsrotskraft. En seger för Alternativ 1 är en seger för alla som engagerar sig. 
Men den får inte tas för given, och kampen för skolan och förskolan kan inte stanna där. Dels är folkomröstningar ”rådgivande”, dels är stordriften bara ett sätt att intensifiera nedskärningspolitiken. 
Övriga partier som säger nej till ”Framtidens skola” säger samtidigt ja till nedskärningar i andra former och i annan takt. Rättvisepartiet Socialisterna står för att kämpa för mer resurser till skola och förskola och hela välfärden, för mer personal och bättre arbetsmiljö för både barn och vuxna.
RS vägrar acceptera de snäva budgetramar som hela offentliga sektorn påtvingas samtidigt som storföretagens och bankernas superrika elit badar i stimulansdopade vinster. Kampen för skolorna och förskolorna kräver i slutändan en kamp för en omfördelning av samhällets resurser, utifrån just behoven hos alla barn och vuxna samt naturen vi är beroende av – alltså en socialistisk samhällsomvandling.

Alternativ 1: Avbryt omedelbart nedläggningar och sammanslagningar av skolor och förskolor. Ta istället fram en ny utvecklingsplan som utgår från dialog med skolpersonal, barn och föräldrar samt värnar levande byar och stadsdelar. I planen ska de redan genomförda nedläggningarna utvärderas och återställas där det är motiverat och efterfrågat.