Luleås folkomröstning: Räkna varje röst!

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Med 21 907 röster är segern solklar för folkinitiativets förslag – att stoppa pågående och planerade nedläggningar av skolor och förskolor, ompröva tidigare stängningar, och i verklig dialog med alla som berörs ta fram en ny utvecklingsplan för skola och förskola med barnens behov som utgångspunkt. 
Över en tredjedel av Luleås röstberättigade röstade för, medan ynka 2,8 procent la sin röst på ”alternativ 2”, det S-M-stödda motalternativet till folkinitiativet.

Ändå hävdar S-ledningen att resultatet ”innebär tolkningsbekymmer”. Argumenten de för fram rör påstått lågt valdeltagande – men att nära 40 procent röstar i en kommunal folkomröstning mellan valen och under trycket av en snabbt accelererande pandemi är tvärtom högt!
De har även nämnt att en analys av vem som röstat hur ska göras – i kombination med fem år av S-försök att reducera skolkampen till ”egenintressen” hos bakåtssträvare enbart i drabbade områden är det här en genomskinlig öppning för att räkna bort Alternativ 1-röster.

Anklagelser om en ”falsk debatt” och ”hat och hot” håller inte heller. Det är S som står för falsk argumentation – från ”personal före lokaler!” till det brutna löftet om att Vitåskolan skulle vara kvar, till förnekad kännedom om den egna stort uppslagna planen på en ”högstadieby”. 
Vi tar avstånd från hot, trakasserier och personangrepp mot politiker och tjänstepersoner, men att ilskan i enstaka fall tagit sig sådana uttryck är inte förvånande givet att tusentals kommuninvånare upplevt sig överkörda gång på gång, år efter år. En genomskinlig mediaoffensiv om det här problemet just innan folkomröstningen syftade uppenbarligen till att misskreditera folkinitiativet och de som röstade.
Det är kanske dags att luleborna liksom väljarna i USA kräver ”räkna varje röst!”?

Skolkampen har blottlagt S isolering från luleborna och verkligheten. Försöker de nu tillsammans med M köra över även folkomröstningsresultatet lär S-krisen eskalera dramatiskt. I valet 2014 tog S 48,7 procent i Luleå. Efter fyra år med bland annat ”Framtidens skola”, utförsäljning av allmännyttan och marknadsanpassning under Niklas Nordström föll de till 37,5 procent 2018. 
I den stora opinionsundersökning som Norrmedia genomförde innan folkomröstningen sa 28,4 procent att de skulle röstat på S idag. Hur djupt fallet blir om S fortsätter i tangentens riktning får vi se.
Luleå liksom exempelvis Ådalen är ett av de sista (S)tyrkefästena där det före detta arbetarpartiet nu snabbt sågar av de sista bärande grenarna av sitt stöd genom en fartblind politik av oändliga ”effektiviseringar” (läs: nedskärningar), ökat marknadsstyre och karriärism. Det demokratiska övergrepp som nu uppenbarligen övervägs av S-ledningen i Luleå är ett av många tecken på att S helt upphört att vara ett ”arbetarparti”.

En av folkomröstningens slutsatser, dess efterspel och skolkampen i stort är att arbetet måste börja för att bygga upp ett nytt arbetarparti, rotat på arbetsplatser, skolor, i de stora bostadomsrådena och de små byarna, och med behoven hos alla barn och vuxna samt naturen vi lever av i centrum. 
Här behövs krafter från skolkampen i Luleå och på många andra orter, BB-ockupationen i Sollefteå, det fackliga missnöjet med LAS-utpressningen och inskränkningen av strejkrätten, hyresgästernas kamp mot marknadshyror, den mäktiga klimatrörelsen, den antirasistiska rörelse som fick ny energi med den massive Black Lives Matter-solidariteten i somras, vreden över det fortsatta sexistiska våldet, med mera.
Historien, både ny och gammal, visar att ett nytt arbetarparti behöver landa i ett kämpande program för en omvandling av samhället i grunden, för en socialistisk värld med demokratin utsträckt även till ekonomin och med behoven som drivkraft, inte vinster.

Räkna varje röst – lika mycket – och följ resultatet! Annars borde luleborna gå ut i en timmes politisk strejk i samband med kommunfullmäktigemötet den 21 december, då folkomröstningens resultat ska behandlas.