Polisens massiva mobilisering och blockad till skydd för nazisterna provocerade fram våldsamheter från ett mindre antal personer i demonstrationen. Detta gav polisen en anledning att redan från början gå in hårt mot samtliga demonstranter. Polisen forcerade folkmassorna med piketbussar, hundpatruller och hästar utan att ta hänsyn till riskerna för allvarliga personskador.
En av demonstranterna blev överkörd och flera blev påkörda av polisbilar.
Under dagen och kvällen greps nio personer. I samband med protesterna omhändertogs 145 personer, vilket motsvarar långt fler än antalet våldsamma demonstranter.
– Min övertygelse är att de spär på konflikten. Det handlar om en ren maktdemonstration från deras sida, beskriver vittnet Agne Ziethén polisens agerande i Sydsvenskan.
Ett annat vittne berättar om att även nazisterna agerat våldsamt och kastat facklor mot motdemonstranterna. Trots det ingrep inte polisen i samma grad mot nazisterna.
En direkt följd av polisens brutalitet var att demonstrationen splittrades upp och passiviserades.
Nazistmarschen kunde ha stoppats med en organiserad ledning med ett uttalat syfte, vägledning och beslutsamhet i agerandet.
En demonstrations styrka är det kollektiva agerandet. Det har tydligt visat sig i Göteborg, där nazistiska svenska motståndsrörelsen stoppats med fredliga och samordnade blocka-der. Polisen har betydligt svårare att gå in med vevande batonger i en folklig demonstration.
De gånger då demonstranterna i Lund agerade kollektivt och beslutsamt kände polisen sitt underläge och backade.
Demonstranterna har rätt att försvara sig mot angrepp och våld från polisen. Men enskilda våldsamma aktioner som bara ger polisen en ursäkt att gå till attack är kontraproduktivt och bäddar för mediasmutskastning av den antirasistiska rörel- sen.
Nazismen har och kommer inte att stoppas med gatstenar mot ordningsmakten.
Det krävs en enad kamp för att bemöta nazisterna – men även för att bekämpa grogrunden för rasismen, som är högerpolitiken och missnöjet som följer i dess spår.
RS Malmö