M-ledaren skyller krisen på offren

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Som om den kriminalpolitiska kapprustningen i så kallat utsatta förorter inte räcker trappade M-ledaren Ulf Kristersson i förra veckan upp stigmatiseringen ytterligare med en ny högerkampanj mot ”politisk och våldsbejakande islam” helt i SD:s anda.

”Vi tolererar inte intolerans”, skriver Kristersson på DN Debatt och går sedan till storms mot den ”islamism” som han påstår utgör ”ett allvarligt hot mot vårt sätt att leva”, med en målsättning att ”religionen ska styra hela samhället”. Att detta, som för övrigt kännetecknar extrema fundamentalister i de flesta religioner, bevisligen har ett ytterst svagt stöd även bland troende muslimer i Sverige är inget som bekymrar M-ledaren.

Moderaterna försöker systematiskt vända bort den politiska debatten från deras eget och det övriga politiska etablissemangets ansvar för pandemins vård- och omsorgskriser, skolans kris och de sociala problem som göder kriminaliteten. 
Kristersson vill som en första åtgärd i sin nya islamofobiska kampanj ändra grundlagen så att den med dubbelt medborgarskap som döms för ”terror­brott och andra allvarliga brott mot staten och demokratin ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap”. 
Han vill också se spärrlistor och fler utvisningar av radikala islamister, något som för balansens skull även ska inkludera vit makts-förespråkare och andra extremister. Om kravet att förbjuda ”bilder med terroristinnehåll” även inkluderar nidbilder av profeten Mohammed som terrorist eller undantas framgår inte. 

Allra mest uppseendeväckande är kravet i Kristerssons debattartikel att Skolverket, och därmed lärarna, ska engageras i en politisk åsiktsregistrering för att ”kartlägga icke-demokratiska värderingar som förekommer bland barn och ungdomar” samt att utarbeta ett effektivt stödmaterial för undervisningen mot sådana värderingar.
Undervisning och skolmaterial ska självklart vara i linje med de grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheterna. Men det krävs också en kritisk diskussion om den verklighet av strukturell rasism som förorternas elever själva ser varje dag. 
Mänskliga rättigheter är ideal som de ser att det officiella Sverige själv grovt bryter mot, inte minst genom att kränkningen av flyktingars rättigheter. 
Samtidigt som skolans kris, orsakad av just det moderatstödda och skamlösa vinstintresset, förnekar dem deras demokratiska rättigheter till en likvärdig och kompenserande skola.

Frågan är hur merparten av de unga som växer upp i korselden mellan å ena sidan social nedrustning, rasism, diskriminering, islamofobi och dödligt våld mellan kriminella gäng och å andra sidan hovrande polishelikoptrar, drönare och ständiga visitationer av allt fler och mer påträngande poliser upplever det?
Folkets Husby har precis publicerat en trygghetsundersökning som utfördes under sommaren i ett samarbete med forskare och tio sommarjobbare. Av de 715 djupintervjuade, varav två tredjedelar var mellan 15 och 26 år, hade 45 procent stoppats och visiterats av polis de senaste 12 månaderna. 67 procent av männen och 26 procent av kvinnorna. 

Visitationer och rena trakasserier upplevs allt oftare som rena maktdemonstrationer. 
– Att leva i social utsatthet blir detsamma som att vara kriminell. Det blir fel fokus. Istället för att satsa på områden som kan ge ungdomar framtidshopp, väljer man att se dem som potentiellt kriminella. Det här är inget annat än rasism, säger Lundaforskaren Sima Wolgast i Folkets Husbys pressmeddelande.
Det är en passande kommentar i ett Rinkeby-Kista, där den moderatledda stadsdelsledningen precis beslutat att stänga ned både Ungdomens hus i Rinkeby och ungdomsgården Reactor i Husby, vilket väcker stor bitterhet.
Därför är det ändå slående att hela 85 procent i ett slags trotsig gemenskap ändå trivs i sitt bostadsområde.
 – Den stora gemenskapen som framkommer i rapporten är tydlig. Det finns en enorm empati och en styrka här ute, en stor kärlek till varandra, säger Faisal Muse, processledare på Folkets Husby.
Inget av detta förtar att det samtidigt finns ett stöd för polisinsatser mot tungt kriminella och förebyggande stöd till unga i riskzonen. Men som inte minst det digitala samtalet om Folkets Husbys trygghetsrapport med några förortsprofiler från Skärholmen, Norrköping, Umeå och Malmö visade i måndags kväll finns det redan idag bättre vägar att gå. 

Med exempel från den Nydalabaserade organisationen Helamalmö, visade inte minst Nicolas Lunabba upp ett exempel på självorganisering för sociala infrastrukturer underifrån av unga, om än med stöd av bostadsbolaget MKB och kommunen. Inte minst i samband med offentliga evenemang har ungdomar i lila jackor kunnat själva kunnat ersätta polisens närvaro, själva skapa ökad trygghet och minska brottsligheten, där evenemangens deltagare kan ges känslan av att det här tillhör dem själva.