Makthavarna vill förbereda oss för krig

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

På alla områden ska krigsförberedelserna ske, militära såväl som civila, materiellt och ekonomiskt såväl som psykologiskt. Och snabbt måste det gå. Det är budskapet från årets upplaga av Folk och Försvar på högfjällshotellet i Sälen, dit hundratals konferensdeltagare samlats till ett slags militarismens Almedalen.

Tillställningen inleddes med ett tal på länk av Ukrainas president Zelenskyj, följt av en lång rad programpunkter med talare från alla delar av statens hårda kärna, allt från överbefälhavaren (ÖB) och den blåbruna statsministern Ulf Kristersson till företrädare för den militära underrättelsetjänsten, civilförsvaret, psykförsvaret, polisen och säkerhetspolisen, där alla försökte överträffa varandra i en allomfattande rustningsiver.
ÖB Micael Bydén inledde sitt tal med att visa sönderbombade hus i Ukraina och förklara att alla svenska invånare nu bör göra sig redo för krig och ställa sig frågan vad hen gör om detta skulle drabba Sverige.
– På individnivå måste alla mentalt förbereda sig.
Att det kan bli krig i Sverige och att alla svenskar måste agera för att under detta ”förkrigstillstånd” stärka landets motståndskraft var även temat från civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M).

En ny civilplikt införs nu också som en del av totalförsvaret. I januari och februari får knappt 110 000 ungdomar födda 2006 mönstringsunderlaget och i mars besked om de ska mönstra eller inte. Totalt kommer 28 000 att kallas, varav 8 000 tas ut till värnplikt. Allt fler av dem mot sin vilja.
– Vi kan inte längre ta hänsyn till den enskildes motivation, vilja och intresse, säger Christina Malm, generaldirektör på Plikt- och prövningsverket.
S-ledaren Magdalena Andersson gjorde sitt bästa för att ta åt sig äran av upprustningen. Hon försökte även överträffa försvarsminister Pål Jonsson (M) tal om tredubblad produktion av artillerigranater, med krav på kraftigt ökad och statligt stödd produktion för direktleverans till Ukraina.

Ingen som helst kritik hördes mot denna militarismens höga visa, vare sig mot den militära upprustningen eller den utrikespolitiska underkastelsen, varken under konferensen som avslutades på tisdagen eller från några etablerade ledarsidor.
Det krävdes en skakad reporter från finska Yle för att i SVT säga ”Oj, oj då” och reflektera över att ett sånt här språkbruk i Finland skulle ses som att man ”krigshetsar”, är ”krigsdårar” och att ”man inte leker med ord om krig”. Angus Lapsley, biträdande generalsekreteraren för Natos försvarspolitik och planering, föreföll för sin del närmast överväldigad över konferensen, som inte har någon motsvarighet i andra länder.
Många i säkerhetsetablissemanget talade om ”värderingar” och nödvändigheten av att stå upp mot ”auktoritära stater”. Men ingen av dem hade heller inte ett ord att säga om den israeliska massakern i Gaza. Inte heller om att det är USA, under vars vingar det svenska etablissemanget nu har placerat Sverige ihop med en lång rad auktoritära regimer, som garanterar den pågående israeliska massakern. Och ”oppositionen” mot krigspropagandan? Den fanns över huvud taget inte.

Förre försvarsministern Peter Hultqvist (S) ifrågasatte istället varför inte ÖB tillräckligt snabbt vill bygga ut antalet brigader till fyra redan 2030. Han vill också ha ett ”snabbspår” för ökad försvarsförmåga vid sidan av de gällande femårsplanerna. Nya pengar skulle i så fall anslås till inköp av luftvärn mot drönare och robotar med mera.
Peter Hultqvist vill också beställa en tredje ubåt, utöver de två som Saab nu bygger. Då Saab även ska utveckla Jas Gripen föreslår Hultqvist att staten ska gå in som delägare.
Ingen ville tala om hur denna fortsatta mångmiljardrullning ska betalas för, både den rent militära upprustningen, de förstärkta vägar, järnvägar och hamnar som värdlandsavtalet med Nato kräver, eller den sexdubblade medicinska förmåga för att ta hand om mass­olycksfall med mera som Försvarsmaktens generalläkaren Claes Ivgren påstår sig ha fått gehör för inför den nya Försvarsberedningen, som också tog sitt avstamp på högfjällshotellet i Sälen.

Inte längre ett ord av kritik mot militarismen kunde skönjas, inte ens från V.

Allt detta skulle behöva ett svar mot militarismen i likhet med pamfletten Det befästa fattighuset, som det dåtida Socialdemokratiska ungdomsförbundet gav ut i en annan ”förkrigstid”, innan första världskriget. Det var kampanjer som denna och makthavarnas rädsla för revolution som den gången hindrade att Sverige drogs in i världskriget på Tysklands sida.
På högfjällshotellet i Sälen berördes inte med ett enda ord att de medel som nu bränns på militarismens altare inte bara ökar risken att vi dras in i krig och betyder en allt värre välfärdskris, utan också att de kan utlösa ohejdbara tippunkter i den alltmer akuta klimatkrisen.
Istället kommer nu alla snart att få en ny uppdaterad version av handboken Om krisen eller kriget kommer. Militarismen ökar i ett slag risken för att Sverige verkligen riskerar att dras in i krig. Framtida värnpliktiga får räkna med att även tvingas delta i Natoövningar i andra länder, alltifrån Norra ishavet till östra Medelhavet, i framtiden även för militär utbildning och ytterst även i krig i en någon helt annan del av Europa.

Att vare sig detta eller ens det historiska avtal som öppnar 17 svenska militärbaser för USA:s militär lett till protester är makalöst.
Lika makalöst är att ingen under Folk och Försvars militärkonferens ens med ett ord berörde den i modern tid oemotsvarade israeliska massakern på civila palestinier i Gaza som bara kan pågå därför att den aktivt backas upp av USA och av andra Natoländers, inklusive Sveriges, tystnad inför illdåden.
Inte längre ett ord av kritik mot militarismen kunde skönjas, inte ens från V. Även delar av vänstern vid sidan av riksdagspartierna står handlingsförlamad, varav vissa tyst ursäktar den ryska invasionen av Ukraina med Natos snabba framflyttning mot den ryska gränsen i strid mot alla löften vid Warszawa­paktens upplösning.
Säkert är så klart att USA aldrig skulle godta ett försök av till exempel Kina att på motsvarande sätt bygga upp en militär allians med länder i Central- eller Sydamerika. Vi har exemplet Kuba och USA:s alla interventioner mot Latinamerikas vänster i färskt minne.

Men att det ligger något i detta legitimerar inte det brutala ryska överfallet på Ukrainas folk. Som alla sanna internationalistiska socialister borde inse är det inte i en allians med USA och Nato i spetsen för ett av det kapitalistiska och imperialistiska systemets rivaliserande block som idag hotar allt liv på planeten som vi kan kämpa mot detta.
Uppgiften att till sist sätta punkt för både Putinregimens, liksom för Västimperialismens och även Kinas, oräkneliga brott kan bara göras i en klassallians med Rysslands, men också Ukrainas och alla andra länders arbetare och ungdomar.