Nätverket KAOSA (kritiska, organiserade socialarbetare) i Malmö demonstrerade för välfärden den 6 oktober. ”Det går en våg av styrka och kraft bland socialarbetare i Sverige idag” skrev nätverket Nu bryter vi tystnaden, som samlar socialarbeta
Fackförbundet SSR, som bland annat organiserar socionomer och andra yrkesverksamma inom social arbete, undersökning visar på en skrämmande situation för socialsekreterare.Nästan fyra av tio socialsekreterare upplever att man inte klarar av kvalitet och rättsäkerhet i sitt arbete. Lika många anser att det i första hand är kommunens ekonomi som avgör vilka insatser klienterna får, inte vilka behov de har. Mer än varannan har svårt att sova minst någon gång varje månad på grund av att man känner sig orolig för sitt arbete.
Det är några av de skrämmande siffror som fackförbundet SSR och Novus redovisar i sin kartläggning av socialsekreterarnas situation.
Socialsekreterare arbetar i kommunerna med sociala problem som rör barn, unga och vuxna. Det kan handla om missbruk, våld i hemmet, psykisk ohälsa o s v. Många arbetar också med handläggning av försörjningsstöd (förr kallat socialbidrag).
Genomgående visar rapporten på en hög arbetsbelastning som ökar.
En tredjedel anser att arbetsbelastningen är för hög och mer än varannan anser att arbetsbelastning ökat under det senaste året. Av de som anser att arbetsbelastningen ökat, anger mer än åtta av tio att det har lett till ökad stress, medan var fjärde anser att det lett till fler sjukskrivningar. Trots att så många anger ökad arbetsbelastning, säger bara vart tionde socialkontor att det finns planer på att anställa fler socialsekreterare.
Självklart går den otroligt ansträngda situationen ut över dem som behöver stöd. Var fjärde socialsekreterare anser att man idag inte har möjlighet att leva upp till socialtjänstlagens intentioner.
Kommentarer som ”Man känner sig alltid otillräcklig”, ”Fyra månaders utredningstid i barnärenden” och ”Inte möjlighet att ge tak över huvudet till alla” återspeglar en frustration över de effekter som resursbristen får. Att hela fyra av tio anser att kommunens ekonomi går före klienternas behov av stöd, visar hur långt nedskärningarna har gått.
I Göteborg, där situationen är värst, anger 6 av 10 att ekonomin går först.
Generellt sett är problemen större i större kommuner, men även till exempel Norrbotten, där alla socialsekreterare har utfrågats i en fördjupad undersökning, visar en ännu värre bild än genomsnittet.
Under åren 2009-2010 undersökte Arbetsmiljöverket situationen för socialsekreterarna vid barn- och ungdomssektionen i Luleå och kom fram till att sju av tio inte hann med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid.
Det behövs ett landsomfattande uppror mot situationen inom socialtjänsten som drabbar socialsekreterarna, men som förstås också drabbar de människor som kanske har mest behov av stöd i hela samhället.
Det senaste årets protester i Malmö av nätverket KAOSA, socialsekreterarna i Göteborg m fl är en bra start, men behöver utvecklas och spridas och samordnas över hela landet samt också involvera brukarorganisationer i den utsträckning de finns. Kampen måste föras både mot lokala nedskärningspolitiker och regeringen som stryper resurserna till offentliga sektorn samtidigt som de genom nedmonteringen av socialförsäkringarna sparkar på dem som har det sämst ställt.
Jonas Brännberg
