”Man skjuter inte en hungrig demonstrant”

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Fredagen den 30 oktober hölls en manifestation för att protestera mot polisvåldet i Nigeria och sörja alla de oskyldiga som dödats under protesterna.

Ett trettiotal personer samlades på Mynttorget i Stockholm, och turades om att hålla tal. Flera hade gjort skyltar och banderoller med budskap som “vi vill bara ha frihet”, “ge ungdomarna jobb, inte kulor” och “stoppa dödandet, stoppa den hemska regimen”.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) hade gjort flygblad med uttalanden från vår nigerianska systerorganisation MSA (Movement for a Socialist Alternative) och delade ut till alla.
Många höll känslostarka tal som fördömde det hemska våldet och poängterade att de som dödats bara utövat sin mänskliga rättighet att demonstrera mot korruptionen, de ekonomiska klyftorna, polisens hårda repression och bristen på fungerande el- och vattentillgång i landet.

Marystella Osigwe, medlem i RS, inledde med ett starkt tal om vad som behövs för att få stopp på våldet och orättvisorna:

– Om vi inte gör något nu, säger nej nu, så kommer det aldrig att sluta! Vi har ingen fungerande el eller vatten, det är arbetslöshet och fattigdom och jag säger att de som är ansvariga måste avgå!

– Tiden för skratt och dans är över, nu kan vi bara höja våra nävar och säga nej till den här hemska regimen! Nej till polisens brutalitet! Nej till våldet!

Chidimma Ezeamalu fortsatte med att säga att “man skjuter inte en hungrig demonstrant” och brännmärka det orimliga i att människor som går hungriga beskjuts av polis när de demonstrerar i ett land som är så rikt på mineraler och naturresurser. Hon kallade de som dödats av polisen för hjältar som dog när de protesterade för det de tror på, i kampen för ett land värt att leva i.

Anthony som hade rest hela vägen från Malmö talade om hur det är 1 procent som styr, kontrollerar och äger allt medan andra är urfattiga samt vädjade till den svenska regeringen att uppmärksamma och fördöma orättvisorna och våldet.

Andy Lawrence fördömde polisens och regimens kränkning av mänskliga rättigheter, att demonstranterna mördats av de som är där för att skydda befolkningen. Han fortsatte med att säga att de nigerianer som flytt landet och kommit till Sverige inte bara är offer för en dålig regering i hemlandet utan också en diskriminerande arbetsmarknad här i Sverige.

– Vi jobbar och sliter för våra familjer och släktingar, många av oss har dåliga jobb fast vi är utbildade och kompetenta. Vi har en skuld till våra barn att protestera och måste hjälpa varann att kämpa för något bättre.

Han ställde också ett krav som andra demonstranter ställde sig bakom:
– Låt inga nigerianska politiker besöka europeiska sjukhus för undersökningar eller vård, medan sjukvården i Nigeria är så undermålig och nedrustad!

Efter talen marscherade demonstranterna till riksdagshuset för att överlämna ett protestbrev till Sveriges regering om att uppmärksamma det dödliga våldet i Nigeria.
Sedan fortsatte demonstrationståget till Sergels torg för att avsluta manifestationen med en ljusceremoni för att sörja de döda. Gravljus ställdes på marken i formen av ett hjärta, och alla sjöng tillsammans.

Genom hela manifestationen fanns en känsla av ilska och sorg, men också en stark känsla av gemenskap, och en vilja att göra något.
Det är viktigt att fortsätta bygga på det momentum som protestvågen i Nigeria har skapat, och rikta missnöjet uppåt mot de styrande. ■