Mäns mord på kvinnor: Chockerande 13 döda på nio veckor

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

På nyårsdagen 2022 hittades en livlös kvinna i en bubbelpool utanför Norrtälje. En man anhölls senare misstänkt för mord. Hon blev årets första offer för mäns dödliga våld mot kvinnor. Sen dess misstänks ytterligare tolv kvinnor ha mördats av män. På nio veckor har 13 kvinnor bragts om livet. Det kan jämföras med 14 under hela 2021, eller snittet på 16 per år under de senaste åren. Sverige 2022 verkar vara på väg mot ett blodigt rekord i kvinnohat – varför?

Den 1 januari i år besvarade Kvinnofridslinjen 193 samtal, vilket är en av de högsta siffrorna någonsin under ett dygn Under pandemin har kvinnojourer rapporterat om hur de har sett markanta ökningar i antalet kvinnor som söker hjälp i skeden när restriktionerna lättats.
Samhället har de senaste veckorna öppnats upp allt mer efter en lång period av ”social distansering” i olika former – och i brytpunkten märks ett ökat våld mot kvinnor.
Offensiv har pratat med Åsa Witkowski, enhetschef på Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) om vad det är som händer.

Vad skulle det mycket höga antalet mord på kvinnor i år kunna bero på?
– Det är alltid svårt att sia om orsaker, som Brottsförebyggande säger så finns det alltid en stor variation när det handlar om ett mindre antal mord. Antalet mord kan variera från år till år utan att vara ett trendbrott. Sen sett över tid kan vi ju se att det är ett stort antal kvinnor som mördas, och det ser vi som den mest extrema formen av mäns våld mot kvinnor.
– Det vi ser är att när kvinnan visar att hon är beredd att lämna en destruktiv relation, när hon är i en uppbrottsprocess, då ökar mannens våld – eftersom det ytterst är mannens kontroll över kvinnan det handlar om.

Vad har ni sett för trender när det gäller mäns våld mot kvinnor under pandemin, eller andra perioder av mer slutenhet och isolering till hemmet?
– Under pandemin har vi förstås sett en ökad isolering av kvinnor. Kontrollen av kvinnor har ökat. Tack och lov har ju skolor och förskolor hållits öppna till största del, och många arbetsplatser också delvis.

Åsa Witkowski understryker hur viktig arbetsplatsen är för att skydda kvinnor mot mäns våld och betonar vikten av att ta vara på alla sociala sammanhang; under pandemin exempelvis hämtning och lämning på skola och förskola, för att se och fånga upp våldsutsatta kvinnor.
Åsa berättar om hur pandemin också har inneburit att ännu fler kvinnor har undvikit att söka hjälp när de tänkt att ”jag ska inte belasta, det är så många andra som behöver samhällets stöd”.

Och nu när samhället börjat öppnas igen, när restriktioner lättats?
– Det vi tror kommer hända nu när restriktionerna lättas är ett stort uppdämt behov av att söka hjälp. Samma gäller ju generellt efter semester och andra ledigheter. Då är det viktigt att vi som möter våldsutsatta har en beredskap att hjälpa. Metoo innebar jättemycket för att våldet skulle bli talbart!
Åsa Witkowski pekar på hur FN tidigt under pandemin satte fokus på att inte glömma bort de våldsutsatta kvinnorna som skulle sättas under ännu hårdare tryck av nedstängningar i olika former.

Efterfrågan på NCK:s utbildningar är fortsatt stor. Som en del i regeringens åtgärdsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor har arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark samlat myndigheter, arbetsgivar- och fackliga organisationer till ett samtal där även NCK deltog.
Åsa pekar på hur viktigt ursinnet efter de uppmärksammade fem morden på tre veckor för ett år sen var, och på Metoo som visade hur vanligt mäns våld mot kvinnor är och för att placera ansvaret för det hos förövaren.
– Jag tror att det behöver vara ett starkt nätverk runt kvinnorna. Vi behöver vara fler som har kunskap om våldet, om hur man kan hjälpa kvinnorna ur en destruktiv relation. Vi behöver vara fler som frågar – från tandvården eller Försäkringskassan. Överallt där kvinnor möter andra människor.

Det finns en risk att kvinnan väljer att stanna i våldet för att man ser att han kommer fortsätta med tusen olika medel att utöva sin kontroll.

Det farligaste skedet för en kvinna som utsätts för våld av en närstående man är när hon försöker lämna. Nu öppnas ju samhället öppnas upp mer igen, ett läge då fler kvinnor kan försöka söka hjälp och försöka ta sig ur farliga förhållanden – en både hoppfull och väldigt farlig situation. Finns det mer att göra?
– Som du säger är det en kombination av en hoppfull, men hotfull situation: kvinnan känner att nu kan jag lämna, men samtidigt känner förmodligen förövaren att nu kan jag förlora kontrollen över henne.
– Här behövs det stor uppmärksamhet! Alla som möter kvinnor, kollegor, chefer, tandläkaren med flera behöver kunna se tecknen på att någon är utsatt för våld och behöver fråga! Det jag skulle önska är att man då också vet vart man ska vända sig när man får svar. Man behöver kunna vända sig till de som har kunskap om våldets dynamik, som kan bemöta de rädslor och frågor som kvinnor har när de tvekar inför att lämna – rädslan att förlora barnen, som är en väldigt stark faktor, att inte ha någon bostad, ekonomin, kanske omgivningens dom i ett litet samhälle där ”alla känner alla”.
– För att våga fråga måste man känna att man kanske inte själv måste kunna allt, utan att man vet att man direkt kan lämna över till någon som verkligen kan det här.

Åsa betonar att behovet av uppmärksamhet gäller även de kvinnor som har tagit sig bort från förövaren. Hon berättar om studien Slagen Dam, som visade hur våldet skadar för livet – många kvinnor som tidigare har utsatts för våld lever med starka känslor av hopplöshet, självmordstankar och post-traumatiskt stressyndrom (PTSD).
– Det är så mycket skuld och skam, dålig självkänsla, att allt känns övermäktigt. Det påverkar både att det är jättesvårt att lämna, i en ambivalensfas känns allt oöverstigligt, men också efteråt. Där behövs en förståelse för våldets effekter, till exempel att du kanske inte kan arbeta heltid med PTSD.

De stora möjligheterna som finns för förövarna att utöva eftervåld måste också vara en starkt avskräckande faktor?
– Absolut. Det finns en risk att kvinnan väljer att stanna i våldet för att man ser att han kommer fortsätta med tusen olika medel att utöva sin kontroll – allt från att ta kontroll över barnen, skicka meddelanden, göra swishbetalningar och så vidare, saker som visar att jag vet var du är.
– Man kan ha levt med våldet så länge – man har lärt sig att följa med i cyklerna av upptrappning och ”förlåtelse” – och kan tänka att det här kan jag ändå hantera, jämfört med de stora farorna om man lämnar.

Behovet du talar om av att se kvinnors utsatthet och möta behovet med att erbjuda stöd och hjälp, är det arbete som nu görs i nivå med behoven tror du, eller skulle det behöva trappas upp?
– Utöver det vi ser finns det också ett stort mörkertal, och det gör det svårt att bedöma. I samma takt som vi berättar att hjälp finns att få söker fler hjälp.
– Vi behöver fortsätta dimensionera upp med kunskap och personal, det måste vara ett ständigt pågående arbete som vi aldrig ger upp. Sammantaget måste allt vi gör i samhället försöka möta upp behoven, med fokus på att skydda kvinnorna. Det är vår skyldighet helt enkelt.