Mardröm för Afghanistans folk

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Talibanerna har åter tagit makten i Afghanistan. USA:s längsta krig slutade i ett katastrofalt misslyckande och att talibanerna på nytt kan återupprätta sitt skräckvälde.

I scener som påminner om Saigon 1975, efter USA:s nederlag i Vietnamkriget, lämnar nu de utländska makterna och deras marionetter landet. Bakom sig lämnar de ett Afghanistan som hotas av en humanitär katastrof av episka proportioner (Läs ”USA har bäddat för talibanerna”). Vartannat barn lider av akut undernäring. I år har ytterligare 400 000 människor i Afghanistan tvingats fly sina hem.
Under den gångna helgen tågade talibanerna in i Afghanistans huvudstad Kabul och deklarerade sitt maktövertagande inifrån presidentpalatset. Innan erövringen av Kabul kunde talibanerna mycket snabbt, utan att möta något större motstånd, ta kontroll över större delen av landet.
Utan stöd och uppbackning från den USA-ledda ockupationsmakten rasade den afghanska armén samman. USA hade spenderat 80 miljarder dollar på att bygga upp den afghanska regeringsarmén. På papperet var den en styrka på 350 000 man, vida större än talibanernas, men den var genomsyrad av korruption och låg stridsmoral samt saknade folkligt stöd.  

Efter att USA-imperialismen dragit slutsatsen att kriget var förlorat och slutit uppgörelse med talibanerna var armén i upplösning, många av dess soldater kastade uniformen, deserterade eller bytte sida för att om möjligt rädda sina liv. Uppgifter gör gällande att det verkliga antalet soldater i den afghanska armén i år bara var en sjättedel av den ursprungliga styrkan. Dess befäl och andra krigsherrar valde att ingå uppgörelser med talibanerna.  ”Det är klart att de lokala ledarna och tidigare krigsherrar i Norra Alliansen (som tidigare varit i krig mot talibanerna) gjorde upp med talibanerna och vägrade att ge stöd till regeringssidan” (Independent den 16 augusti).
Det förklarar varför talibanernas offensiv, som inleddes efter att amerikanske presidenten Joe Biden den 14 april i år  meddelat att senast den 11 september ska USA:s dras bort från Afghanistan, inte mött större motstånd på slagfältet.
USA skulle ha dragit bort samtliga kvarvarande soldater, totalt 2 500, innan den 1 maj. Detta enligt överenskommelse som slöts mellan Trumpadministrationen och talibanerna i februari förra året, men tidsplanen blev fördröjd.

Uppgörelsen mellan USA och talibanerna syftade endast till att försöka rädda ansiktet på USA-imperialismen som var i desperat behov av att dra sig ur det impopulära och kostsamma Afghanistankriget. Varken Obamas upptrappning, som ökade antalet amerikanska soldater i landet till över 100 000 under åren 2010–2012, följt av Trumps bombkrig, hade hindrat talibanerna från att göra nya landerövringar samt öka i både antal stridande och vad gäller rikedomar eller förbättrat säkerhetsläget. Tvärtom. År 2018 blev Afghanistan världens dödligaste konflikt. Det blev till sist endast en tidsfråga innan USA skulle tvingas dra sig ur kriget.
Med uppgörelsen i ryggen kunde talibanerna avancera i landet och det skedde en stadig upptrappning av våldet. Under det första halvåret 2021 dödades cirka 1 659 civila och 3 254 skadades, en 47-procentig ökning jämfört med samma period förra året, enligt FN.
Förhandlingarna mellan USA och talibanerna påstods vara ett steg på vägen mot fred och framtida uppgörelser mellan talibanerna och den så kallade afghanska regeringen, men de handlade endast om tidpunkten och formerna för en amerikansk reträtt utan att betala krigsskadestånd.

Det USA-ledda kriget och ockupation bäddade för att den reaktionära, arbetar- och kvinnofientliga talibanrörelsens kunnat återta makten i Afghanistan där flera imperialistiska makter nu hoppas kunna vinna makt och inflytande efter USA:s uttåg. Den mardrömslika situationen för de afghanska massorna består och även om talibanerna är oeniga i flera frågor är alla dess falanger eniga om att landet ska styras med sharialagar.
I vilken mån de afghanska massorna kan samla sig till ett motstånd mot den nya regimen beror till stor del på utvecklingen globalt och inte minst om arbetarna och de fattiga i regionen kan förenas i gemensam revolutionär kamp för demokrati och socialism. ■

Hamids bror avrättades, Omids familj går inte att nå

Situationen i Afghanistan är nu fruktansvärd. Offensiv har varit i kontakt med en kille som bor i Kabul och två killar som har sina familjer i Kandahar respektive landsbygden i Helmandprovinsen.
Hamid berättar från Kabul att han klarar sig tack vare pengar från Sverige. Hans bror avrättades av talibanerna för drygt en månad sedan och Hamid har nu ansvaret för änkan och fyra små barn samt också för sin mamma. Han har vänner i Sverige som gärna vill hjälpa honom tillbaka hit men hans mamma vill inte lämna Kabul. Dessutom verkar det vara omöjligt just nu (15/8).
Omid blir allt mer orolig för sin familj som befinner sig i Kandahar. Sist han var i kontakt med dem var när talibanerna just hade tagit kontrollen över staden. Sedan dess är det omöjligt att få kontakt. Pappan dog i vintras och sedan dess har mamman hankat sig fram på något sätt tillsammans med småsyskonen. Sist han hade kontakt bodde de i en källare. Nu är det svårt för dem att få förnödenheter eftersom ensamma kvinnor inte får vistas ute enligt talibanerna. Den enda manliga medlemmen i familjen är en tolvårig pojke och av naturliga skäl är mamman ovillig att skicka ut honom.
Jomali har ingen kontakt med sin familj i Helmandprovinsen. Han sa att det är omöjligt att få någon kontakt eftersom talibanerna har stängt alla kontaktvägar. ”De vill inte att någon ska få veta vad som händer”, sa han. Han fruktar det värsta. ■

Sigbritt Herbert