Problemen hopar sig för den globala kapitalismen och pessimismen breder ut sig. I augusti hette det att bolånekrisen och kreditfrossan på sin höjd orsakat ett hack i den ekonomiska tillväxten, men tre månader senare har även tidigare optimistiska kapitalistiska bedömare fått ändra uppfattning: ”Vi har sedan mitten av augusti varit optimister. Men nu hyser vi allvarliga tvivel på de fundamentala tillväxtutsikterna som en följd av den pågående och fördjupade finanskrisen och centralbankernas uppenbara motvilja att sänka räntorna när inflationsriskerna fortfarande hotar”, skrev exempelvis investmentbanken Morgan Stanley i ett nyhetsbrev häromveckan.
Morgan Stanley uppmanade därför ”sina kunder att sälja aktier och invänta en recession”. Enligt Morgan Stanley blir det alltmer troligt att den amerikanska bolånekrisen kommer att leda till en lågkonjunktur i USA. Denna kommer sedan i första hand att spridas till Europa och därefter till resten av världen, inte minst med tanke på den svaga dollarn och det rekordhöga oljepriset” (Dagens Industri 13 november).
Den globala finanskrisen markerar en vändpunkt i världsekonomin. Det är för tidigt att sia om hur djup och långvarig den ekonomiska nedgången blir, men en sak står klart: konjunkturen är på väg nedåt.
Inte bara i USA utan även i flera andra länder. ”Marknaden allt närmare kaos”, larmade Svenska Dagbladet i måndags och pekade på de allt större kreditförlusterna och den förtroendekris det skapat.
Bolånekrisen i USA fick omedelbara globala följder eftersom lånen paketerades om och såldes vidare i form av värdepapper med hög avkastning och liten risk. Dessa värdepapper köptes av olika finansinstitut (banker, investmentbanker och deras fonder) världen över. Nu har den marknaden helt torkat in, ingen vill längre köpa dessa papper. Vad som återstår är att försöka hitta och räkna ut förlusterna.
Den senaste prognosen är att de globala kreditförlusterna kan hamna på 450 miljarder dollar, eller 3 000 miljarder kronor, vilket är mer än Sveriges årliga bruttonationalprodukt (bnp).
För att undvika nya förluster har bankerna dragit i nödbromsen och krediterna fryser inne, något som på sikt stryper all ekonomisk verksamhet. Samtidigt har huspriserna fortsatt att rasa i USA och börjat sjunka även i andra länder. Vidare faller dollarkursen som en sten och det gör det allt svårare för USA att finansiera sina väldiga underskott. Tendenser till ökad global inflation (prisökningar) och börsfallen skapar dessutom ny instabilitet. ”USA:s ekonomi riskerar att falla in i en recession på grund av subprimekrisen och den bubbelekonomi som skapats”, varnade ekonomiprofessorn och Världsbankens tidigare chefsekonom Joseph Stiglitz i förra veckan.
Det är naturligtvis vanliga människor, särskilt lågavlönade hushåll som har fått ta den största smällen. Kapitalisterna och spekulanterna låter alltid andra betala den kris de själva har skapat och ansvarar för.
Till följd av många års välfärdsslakt och den globala kapitalismens kapplöpning mot botten vad gäller löner och arbetsvillkor får varje konjunkturnedgång idag omedelbara och svåra sociala konsekvenser. Det finns idag helt enkelt mindre marginaler för många löntagare och till det ska läggas att risken att hamna i skuldfällan aldrig har varit så stor. Antalet utmätningar ökar stark både i USA och i exempelvis England/Wales.
Visserligen fortsätter Kina att ånga på, men även Kinas tillväxt är så pass beroende av köpkraft och efterfrågan i resten av världen att ”tillväxten faller i samtliga tre större regioner: USA, Japan och Europas fem största länder. Det kan Kina aldrig väga upp”, sade börsanalytikern Peter Malmqvist i höst.
Sedan dess har stagnationstendenserna blivit allt tydligare i USA, Japan och stora delar av EU, vilket markerar en vändpunkt i den kapitalistiska utvecklingskurvan och inledningen till en ny tid präglad av politisk, ekonomisk och social turbulens.
