Massbojkott av det algeriska valet

av Elin Gauffin / Artikel i Offensiv

Upproret i Algeriet startade i februari och pågår fortfarande. Rörelsen, som kallar sig Hirak (vilket betyder just ”rörelsen”), har haft massdemonstrationer med tiotusentals, ja hundratusentals varje fredag i över 40 veckor och lyckades med sin valbojkott torsdagen den 12 december.

Redan efter två veckor av massuppror fick rörelsen bort den hatade, övervintrade presidenten Abdelaziz Bouteflika som trots att han verkade dödssjuk och väldigt gammal försökte ställa upp en fjärde gång mot konstitutionens egna regler. 
Men fortfarande var Bouteflikas män och militären kvar vid makten. Två gånger under året har regimen tvingats skjuta upp ett planerat nyval till följd av trycket underifrån. Nu skulle det alltså ske den 12 december, men rörelsen krävde bojkott. 

”Vi kan inte kalla det för ett val, det var en simpel beteckning. Den militärt uppbackade regimen har utsett sina kandidater”, sa en av de protesterande, Omar Bouregaa, till Al-Jazeera. Alla fem kandidaterna var handplockade av militären. 
Max 40 procent deltog i valet (vissa uppgifter säger 33 procent), men regimen tar det som intäkt för att en kandidat har fått mer än 50 procent av rösterna och därför behövs inte någon andra valomgång. Abdelmadjid Tebboune är en 74-årig före detta premiärminister som nu utropar sig som ”segrare” till presidentposten.

”Vi har störtat Bouteflika och vi kommer att störta alla systemets män. Vi ger inte upp”, säger Riad Mekersi som är 24 år och som deltagit alla fredagar sedan den 22 februari (Al-Jazeera). 
The New Arab rapporterar om en massblockad av huvudpostkontoret (som är en symbol för den franska kolonialismen) under parollen ”Folket vill ha oberoende”. Vallokaler stormades av demonstranter i Alger, Kabylien och Béjaïa. I bland annat Tizi Ouzou sköt säkerhetsstyrkor tårgas mot en folksamling som omringade den lokala regeringsbyggnaden med många skadade som följd. 

Rörelsen är ett av alla massuppror i världen som betecknas som ledarlös. Den har främst riktat in sig på krav på en ny konstitution som måste komma från folket, med viktiga inslag av antirasism så som lika rättigheter för berber och jämställdhetskrav. Rörelsen har även riktat sig mot pampar inom fackföreningsfederationen och det oberoende facket CSA har spelat en viktig roll. 
Även kampen mot den nyliberala ekonomin har tilltagit denna höst, med strejker om löner och arbetsvillkor i bland annat olje- och textilsektorn. Det var en generalstrejk i Béjaïaregionen i september och CSA organiserade en nationell strejk  den 28 oktober. 
Nu förbereds stora ekonomiska kontrareformer från regimen. Budgeten för nästa år tar bort den spärr som har förhindrat multinationella företag att bli majoritetsägare och en kolvätelag öppnar upp för stora vinster för energibolagen. Slagord som ”Algeriet är inte till salu” har nu tagits upp av massprotesterna. 
Det är viktigt att kampen för demokratiska rättigheter kopplar ihop med kampen för ekonomisk rättvisa och oberoende samt att fredagsdemonstrationerna utvidgar sig till en politisk generalstrejk mot hela systemet. Så kan revolutionen gå vidare och fördjupas.