Massiv lärarstrejk i Minneapolis

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

I Minneapolis strejkade lärarna vid de offentliga skolorna i tre veckor under mars. Efter att inte ha strejkat på 50 år hade lönerna inte höjts sedan år 2000 – i praktiken en lönesänkning på 20-30 procent.

Till slut tvingades den gamla byråkratiska fackledningen bort och en ny ledning förberedde för strejk. Kraven var 20 procent lönehöjning för lärare, 50 procent för lärarassistenter, slut på rasistisk diskriminering och mindre klasstorlekar. Att det fanns pengar var uppenbart; staden hade 2021 ett överskott på 9 miljarder dollar.
– På sätt och vis var det en fantastiskt organisering. Över 95 procent deltog i omröstning om strejk och över 95 procent röstade för strejk. Av 4,000 medlemmar valdes 300 till en strejkkommitté för att leda strejken, berättar Bryan Koulouris från Socialist Alternative, som var del av solidaritetskampanjen och strejken, och fortsätter:
– 10 dagar före strejken var 70 pedagoger ute och knackade dörr för att berätta om strejken och söka stöd. Men samtidigt fanns problem – när strejken väl bröt ut sammankallades aldrig strejkkommittén, och de som knackade dörr hade inget konkret att bjuda in människor till för att stödja de strejkande.

– Våra medlemmar som strejkade föreslog därför konkreta åtgärder för att stärka kampen:
1. Fackmöten varje kväll för alla medlemmar med uppdateringar hur det gick i förhandlingarna. När vi inte fick stöd för detta ordnade Socialist Alternative möten varje kväll – som mest deltog 70 personer.
2. Utlys och mobilisera för en stor demonstration på en lördag, så att alla som vill stödja de strejkande kan delta. Fackledningen ordnade demonstrationer, men de var huvudsakligen för pedagoger. Med ett bredare anslag hade man kunnat vara 10,000 istället för 1,000 – jag har aldrig upplevt ett sådant stöd till en strejk förut.
3. Strejken ska inte avslutas bara för att det finns ett förslag till avtal – man ska vänta till medlemmarna har röstat (i USA skrivs avtal inte under förrän efter en medlemsomröstning).

Efter tre veckors strejk vanns löneökningar på 20 procent för lärarassistenter medan lärarnas löneökningar var modesta.
– Avtalet var inte särskilt bra, ändå röstade bara 20 procent nej. En anledning var att löneökningen för lärarassistenter var rätt bra, och lärarna kände solidaritet med assistenterna som generellt har mycket lägre löner. En annan anledning var att medlemmarna inte kollektivt fick diskutera avtalet innan omröstning. Då hade de också kunnat diskutera hur kampen kunnat fortsätta om man sa nej till avtalsförslaget, säger Bryan Koulouris.