Massiva lärarmarscher

Lärarmarschen den 18 maj och 19 maj samlade tusentals lärare, förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare, kuratorer och annan skolpersonal i demonstrationer på sju orter i Sverige. Ett uppror mot nedskärningar, nedläggningar, stora barngrupper och ett allt mer pressat läge för personal och barn bubblar i hela landet; Nu säger vi stopp!

STOCKHOLM

”Vi bygger, bygger upp och ni river, river ner!” och “Ropen skalla, likvärdig förskola, skola för alla!”, var några av de talkörer som ropades från de tusentals som demonstrerade i Stockholm.
Efter samlingen på Sergels torg gick demonstrationen till Mynttorget. Där talade Anki Jansson,  Förskoleupprorets grundare, Alexander Skytte initiativtagaren till Lärarmarschen samt representanter från Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.
Yrkesläraren Maria Ahlberger, som har arbetat på alla nivåer inom både barnomsorgen och skolan sedan 1985 ser många anledningar att marschera för bättre villkor.
– Skolan har ända sedan den blev kommunal på 1990-talet bara fått bli sämre och sämre och att barnomsorgen inte får ekonomiska förutsättningar till vare sig pedagoger, lokaler eller läromedel.
– Det är värre och värre problem med segregation, allt för stora barngrupper och trängre, slitna lokaler. Dåliga arbetsförhållanden urholkar hela barnomsorgen och gör förskolans och skolans yrken till lågstatusyrken. Det gör mig frustrerad och förbannad.
Även Sofi, en ung lärare i en F-3-skola tycker att skolans utveckling med kommunalisering, vinstdrift och nedskärningar är sjukt dålig.
– Vi måste satsa på skolan, det får inte bli några fler nedskärningar.

Ragnar Sjölander, talare för Lärarnas Riksförbund, påminde om hur “ett av världens bästa skolsysten” har tillåtits förfalla både genom kommunaliseringens konstanta budgetprövningar, nedskärningar och genom vinstdrivande friskolor.
Arne Johansson

GÖTEBORG

Över 2 000 lärare marscherade i Göteborg under söndagen. Från hela västra Sverige kom lärare inom skola och förskola för att protestera. Det kokar på arbetsplatserna och lärarkollektivet har fått nog vilket visade sig tydligt.
–Det räcker nu i Göteborg, det går inte att effektivisera mer, skolan i är underfinansierad, budget i balans innebär inte att budgeten räcker, sa Andrea Meiling, Lärarförbundets ordförande i Göteborg.

När de första demonstranterna nått Gustav Adolfs torg hade de sista ännu inte lämnat Bältesspännarparken. Sång och talkörerer, slagord och paroller ekade mellan husväggarna när det oranga tåget marscherade fram. Att Förskoleupproret tidigare varit ute i kamp och protester var tydligt, de dominerade marschen med sina tröjor och banderoller.

På Gustav Adolfs torg öppnade initiativtagaren Mattias Axelsson protestmötet och presenterar dagens talare. Först ut var Lennart Hellsborn, skyddsombud för Lärarnas Riksförbund på Lövgärdetskolan.
Lennart beskriver det hårdare arbetsklimat, hur en inte räcker till och känslan av hopplöshet. Hur lärares arbetssituation leder till utbrändhet, sömnlöshet och psykisk ohälsa.
– Ensam med 40 barn, ont i magen, när dagen är slut vill jag bara gråta för jag vet att imorgon är det likadant. Efter jobbet orkar jag inget göra, jag sover och har ingen ork och energi till min familj, då jobbet tagit all energi, citerade Lennart lärarkollegors vittnesmål.

Lärarförbundets Göteborgsordförande Andrea Meiling konstaterade:
– Börja med lärarna, börja med eleverna, se till behoven och sätt budget därefter. Att satsa på skolan är inte en utgift utan en investering.
Mest applåder drog Andrea ned när hon deklarerade att Lärarförbundet dragit Göteborgs kommun inför rätta för deras förbud mot Förskoleupproret tröjor på arbetsplatserna.

Marika Andersson, rektor på Lövgärdetskolan riktade sitt retoriska tal till politikerna.
– Som rektor är det jag som leder och fördelar arbetet på skolan, jag ska säkerställa att elever får kvalitativ undervisning, att de får särskilt stöd de behöver, ska se till att det finns lärare med rätt behörighet och att lärare får rätt kompetensutveckling, hur mycket får det kosta?
– Som rektor ansvarar jag över arbetsmiljö, trygghet och studiero för lärare och elever, hur mycket får arbetsmiljön kosta?

Både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har inför Lärarmarschen helhjärtat ställt sig bakom gräsrotsinitiativen, både Lärarmarschen och Förskoleupproret och mobiliserat till demonstrationerna.
Nu måste de båda fackliga organisationerna bygga vidare på detta tillsammans med Förskoleupproret och Lärarmarschen. Flytta ut organisering på arbetsplatserna genom gemensamma möten där nästa steg och strategi diskuteras kollektivt, samt väcka idéen om fortsatta protester med strejker och demonstrationer för att kräva nödvändiga resurser.
Kristofer Lundberg

UPPSALA