I tisdags marscherade tusentals på Frankrikes gator för att fira segern mot landets högerregering. Dagen innan hade först president Jaques Chirac och sedan premiärminister Dominique de Villepin meddelat att den hatade CPE-lagen, som gav arbetsgivarna rätt att sparka nyanställda ungdomar under 26 år utan motivering, slopas.
Att CPE-lagen skrotas, eller åtminstone läggs på is, är en seger för masskampen som ger eko över hela Europa.
En seger som ger eko
”Den franska regeringens försök att mjuka upp anställningstryggheten är
steg för steg på väg att kollapsa. Detta är ett
allvarligt bakslag för avregleringen av Europas arbetsmarknad”,
skrev den brittiska tidningen Financial Times i en ledare dagarna innan
den franska regeringen drog tillbaka sitt förslag.
Det krävdes drygt två månader av kamp för att nå denna
framgång. En kamp som sett både strejker, massdemonstrationer,
ockupationer av universitet och skolor samt blockader av vägar och
järnvägar. Sedan februari har fem stora riksomfattande mobiliseringar
genomförts. Den 4 april nådde proteströrelsen sin höjdpunkt – mer än
tre miljoner gick ut på gatorna. Inte sedan maj 1968 har så många
varit ute på gatorna och demonstrerat.
Varnar för ”franska sjukan”
Regeringen, som börjat tro på sin egen odödlighet efter
att ha lyckats sitta kvar trots de protester och svidande nederlag man
drabbades av när det blev nej till EU:s grundlag i folkomröstningen
2005, är nu splittrad.
Proteströrelsens omfattning och utgång har levererat en tydlig
varning till andra regeringar i Europa. ”Franska sjukan hotar hela
Europa”, skrev Dagens Nyheter i en uppgiven ledarkommentar dagen
efter demonstrationerna och strejkerna den 28 mars. Budskapet från
Frankrike är: Kamp lönar sig.
Budskapet – kamp lönar sig
Visserligen är detta långt ifrån de sista slaget om
den framtida arbetsmarknaden men att CPE avskaffas gör det svårare
för andra regeringar att genomdriva liknande försämringar.
Också de marknadsliberala talibanerna i centerpartiet tvingas nu
säga att ”vi är inte helt religiösa i den exakta
utformningen av vårt förslag” (centerpartiets ekonomiske
talesperson Roger Tiefensee till Göteborgs-Posten 11 april).
Vad säger centern nu?
Centern kopierade den franska regeringens förslag och försvarar än
idag att unga arbetare ska tvingas jobba under giljotinen.
Den moderatledda alliansen har inte stuckit under stol med att man
vill skapa en låglönemarknad för att pressa löner och
anställningvillkor. Även socialdemokrater, som den förre
SSU-ordföranden Jan Nygren, har uttalat sig för en försämring
av lagen om anställningsskydd (las).
CPE-lagen ingick i ett batteri av åtgärder för att försämra
anställningstryggheten och hade föregåtts av den CNE-lag
som regeringen fick parlamentet att anta i augusti förra året.
CNE gav företag med färre än 20 anställda rätt
att provanställa arbetare under två års tid utan anställningsskydd.
Den fackliga ledningen gjorde inget för att stoppa CNE.
Den franska arbetsgivarorganisationen Medef, som först stödde
regeringens CPE-lag men sedan kritiserade samma lag, vill att CNE ska
omfatta alla företag.
Det var pressen underifrån och ungdomens kamp som tvingade fackledningen
att till sist mobilisera mot CPE. Efter den historiska manifestationen
den 4 april gjorde den fackliga ledingen klart att det nu var slut på mobiliseringar.
Man ansåg att det räckte att visa styrkan, inte att fullt
ut använda den för att fälla regeringen och ersätta
den med en arbetarregering.
Nytt arbetarparti behövs
Efter segern är det än mer troligt att socialistpartiet vinner
presidentvalet 2007. Men ”socialist”-partiet är inte
något alternativ. Det är därför det behövs
ett nytt arbetarparti, som förenar kampvilja med verklig socialistisk
politik. För detta kämpar Gauche Révolutionnaire (CWI
i Frankrike).
Per Olsson
Kampen dag för
dag:
16 januari 2006 Premiärminister Dominique de Villepin presenterar
det regeringsförslag som bland annat innehöll förslaget
om en ny anställningsform för ungdomar under 26 år – CPE,
le contrat première embauche (första anställningskontraktet).
7 februari Den första landsomfattande massprotesten genomförs
mot regeringspaketet från den 16 januari. 200 000 till 400 000
deltar.
7 mars En ny stor aktionsdag, minst 500 000 deltar. Aktionerna organiseras
av studentorganisationer och fackföreningar. Strejker förekommer
inom transportsektorn.
Hälften av alla universitet är nu ockuperade.
11 mars Kravallpolis stormar Sorbonneuniversitetet, som ockuperats.
18 mars Drygt 1 miljon människor demonstrerar mot CPE och andra
försämringar som parlamentet klubbat igenom utan debatt.
28 mars Strejker och demonstrationer stannar Frankrike. Tre miljoner
på gatorna.
4 april Största protestdagen – mer än tre miljoner demonstrerar
på över 200 platser.
Dagen efter inleds förhandlingar och de styrande signalerar ret-rätter.
Studentorganisationerna och fackföreningarna ger regeringen tio
dagar att avskaffa lagen.
10 April Både president Chirac och premiärminister de Villepin
annoserar att CPE-lagen ska skrotas.
