”Vi kommer inte att betala för krisen.” Det var huvudsloganen för de 200 000 elever och universitetsstudenter som marscherade genom Rom den 14 november. ”Om de blockerar våran framtid, så blockerar vi staden” ropade de, och det är exakt vad som hände. De kom från hela Italien – från norr, centrala delarna, söder och öarna – för att delta i den senaste mass aktionen i ”Vågen” av studentprotester som har svept över Italien.
Tusentals fler som inte kunde ta sig till Rom deltog i lokala demonstrationer. Även Erasmus studenter protesterade utomlands i Paris, Frankrike, London, Madrid, Bryssel och på andra ställen. Den 14 november var också dagen för en landsomfattande strejk för universitets anställda och forskare. 100 000 lektorer, forskare, tekniker och administrations anställda, många av dem ”osäkra”, tog del i en parallell demonstration i Rom som organiserades av två av de största fackföreningarna, Cgil och Uil.
En massrörelse
Denna enorma rörelse, den största inom utbildning på över 20 år, är emot Gelmini reformerna, som kommer att innebära stora nedskärningar, förlorade jobb och privatiseringar från grundskolor till universitet. Det har växt i över en månad med studenter och föräldrar som har ockuperat skolor och universitet, och lektioner har ägt rumt ute på lokala torg för att visa vad reformerna verkligen innebär.När premiärministern Silvio Berlusconi hotade med att skicka in statens styrkor för att avhysa studenter inblandade i ockupationerna så spred sig protesterna ytterligare. Skrämsel och repression i skolorna har dock medfört att det framför allt är universitets studenter som nu fortsätter ockupationerna. Men tiotusentals elever deltar i lokala och landsomfattande demonstrationer.
Lotta, CWI i Italien, har yrkat för en landsomfattande 24 timmars generalstrejk för att koppla ihop studenterna, föräldrarna och anställda inom utbildningen med arbetare i den offentliga och privata sektorn som också attackeras av Berlusconis regering. Hjälpta av CWI- studentaktivister från Tyskland, Irland och England såldes vår tidning på student demonstrationen och tusentals flygblad delades ut, som förklarade hur dessa attacker är rotade i den ekonomiska krisen och reste behovet för ett antikapitalistiskt alternativ.
Generalstrejk
Under månaden som har gått, utöver den landsomfattande universitets strejken, så har offentlig anställda varit inblandade i regionala strejker och en landsomfattande strejk emot deras senaste lönebud; fackföreningarna har organiserat en generalstrejk som mobiliserade 2 miljoner arbetare; 1 miljon arbetare och studenter marscherade i Rom på samma dag som den landsomfattande skolstrejken; transportarbetare har stannat hela städer i en landsomfattande strejk för bättre löner; anställda inom detaljhandeln har deltagit i en landsomfattande strejk, också för högre löner, och inofficiella strejker har paralyserat flygbolaget Alitalia i protest mot tusentals förlorade jobb och attacker på arbetsvillkor när företaget säljs ut.Nu ser det ut som att den ”heta hösten” kommer att gå vidare i en ”het vinter”. Under pressen från rörelsen, speciellt i den offentliga sektorn och från metall arbetarna som dessutom utlyst en egen landsomfattande strejk i december, så har den största fackföreningen, Cgil, tvingats till att utlysa en landsomfattande generalstrejk den 12 december.
Vägen framåt
Kamp kommittéer borde nu bildas i varje skola, på varje universitet och arbetsplats för att mobilisera för strejken och försäkra bredaste möjliga deltagande. Representanter från dessa kommittéer borde sedan mötas på lokal och nationell nivå för att diskutera vägen framåt för rörelsen efter strejken.Den första Berlusconi regeringen avsattes 1994 av en massiv generalstrejk emot hans attacker på pensioner och välfärd. Men detta reser frågan om ett politiskt alternativ. Det främsta oppositions partiet, det kapitalistiska PD (demokratiska partiet), har också genomfört attacker utbildning, välfärd och pensioner när de satt i regeringen. PRC, medan man stöder rörelsen inom utbildningen, har diskrediterats av sitt deltagande i regering med PD på nationell och lokal nivå.
Genom jämförelser med studentrörelsen 1968 (då Italien var inledningen till en massarbetarrörelse) har pressen beskrivit studenterna inbladade i ”Vågen” som opolitiska. Men de slogans och krav man har emot privatiseringar och för offentlig utbildning är klart politiska. Det är etablerade politiska partier som majoriteten av studenterna avvisar i en situation där det inte finns någon ideologisk referenspunkt till vänster.
Denna rörelse har potentialen för att lägga grunderna för bygget av ett mass antikapitalistiskt parti av arbetare och unga i Italien. Den kan också bidra till att revidera den kommunistiska kämpaglöden i PRC, även om det inte alls är säkert.
Christine Thomas, Lotta (CWI i Italien)
