av Darragh O’Dwyer, Socialist Alternative (ISA i England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv
I över fem veckor har Peru skakats av massprotester mot maktelitens kupp och avsättning av den valde presidenten Pedro Castillo. Protesterna har varit särskilt stora i landets södra och fattigaste delar. I måndags genomfördes på nytt en stor protest i landets huvudstad Lima dit demonstranter från hela landet hade tagit sig, trots undantagstillståndet.
När den förre presidenten Pedro Castillo i slutet av förra året försökte upplösa kongressen (parlamentet) och tillsätta en ”nödregering” avsattes han som president och arresterades i en parlamentarisk kupp med stöd av hela den peruanska eliten. Som svar på detta har en massrörelse av arbetare, fattiga och ursprungsbefolkning brutit ut och krävt Castillos frigivning, att den illegitima presidenten Dina Boularte ska avgå, och nyval.
Nästan omedelbart efter Castillos avsättning följde mindre protester som snabbt blev till en massrörelse. Boularte sade från början att hon skulle sitta vid makten fram till 2026, men säger nu att nyval ska hållas nästa år.
Men varken denna eftergift, den brutala repressionen (minst 42 personer har dödats) eller undantagstillståndet har fått protesterna att avta.
Det är ingen tillfällighet att protesterna har varit koncentrerade till södra delen av landet, i de fattigaste provinserna och som är styrkefästen för Castillo och hans parti Perú Libre (Fria Peru). I regionerna Apurimac, Ayacucho och Cusco fick Castillo över 80 procent av rösterna i fjolårets presidentval.
Puno, den fattigaste regionen i Peru, har blivit kampens epicentrum. Här vann Castillo också stort bland en majoritet av ursprungsbefolkningen, som hårdast har drabbats av den peruanska kapitalismens alla fasor, och de som känner att de har mest att vinna på Castillos vallöften om att ta sig an den härskande eliten.
Även om vissa nu kräver att Castillo återinsätts som president finns det också kritik mot hans politik. De mest vänstersinnade i kampens frontlinje är djupt medvetna om att Castillo begick ödesdigra misstag vid makten och svek många vallöften, vilket resulterade i den kris som de reaktionära kuppmakarna inte var sena att utnyttja.
De peruanska massorna måste förlita sig på sin egen styrka och fortsätta att bygga upp lokala kampkommittéer för att förena arbetare, fattiga bönder och lantarbetare samt ursprungsbefolkningen, och demokratiskt diskutera och samordna rörelsens nästa steg.
En upptrappning av kampen med bland annat strejker i hela landet kan möjliggöra för massrörelsen att driva igenom sina omedelbara krav på Boulartes avgång, Castillos frigivning och nyval, såväl som att skapa förutsättningar för att gå vidare mot formandet av en revolutionär konstituerande församling och ett demokratiskt, socialistiskt Peru.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.