av Per Olsson / Artikel i Offensiv
Det är med bävan som makteliten ser fram emot nästa år. För 30 år sedan, när stalinismen i Sovjet och Östeuropa rasade samman, var samma maktelit segerrusig och hyllningarna till kapitalismen ville aldrig ta slut. Men på tröskeln av 2020 är den optimismen som bortblåst.
Efter ett år av globala protester, växande krav på systemförändringar för att rädda klimatet, stegrade motsättningar mellan de imperialistiska makterna, handelskrig och ekonomisk inbromsning samt en sönderdelning av den kapitalistiska ”ordning” som formades efter stalinismens fall 1989-92 hopar sig molnen över de styrande.
Enligt den amerikanska affärstidskriften Forbes måste man ”gå tillbaka till 1960-talet eller kanske till och med 1930-talet för att finna ett lika starkt ifrågasättande av kapitalismen som nu”. Det är en överdrift, men systemets kris är så djup att Financial Times Martin Wolf finner anledning att fråga om demokratin har någon framtid i dagens kapitalism?
Martin Wolf menar att kapitalismen har förfallit till en ”rentiärkapitalism” helt inriktat på finansiella, ofta lånefinansierade spekulativa transaktioner, och där ekonomins överskott i huvudsak används till att berika ägarna istället för produktiva investeringar.
Det är en korrekt beskrivning av den moderna finansmonopolkapitalismen som har koncentrerat ägande, makt och rikedomar till en liten men allt mäktigare grupp, som politiker och staten med alla medel vill skydda.
Det är ingen tillfällighet att finanskapitalets utbredning har skett samtidigt som demokratin i världen har varit på reträtt i 14 år och mot bakgrund av en stadigt fördjupad politisk kris.
Kapitalismen är ett system för produktion av vinst och vinsten kommer från arbetarnas obetalda arbete. Det är på bekostnad av löner och välfärd som vinsterna har ökat på ett exempelöst sätt och världens superrika har kunnat fördubbla sina förmögenheter flera gånger om.
Världen har aldrig varit så ojämlik som nu och klyftorna är groteska. 26 individer sitter tillsammans på en förmögenhet som är lika stor som den fattigaste halvan i världen – 3,8 miljarder människor – innehar, larmade hjälp- och biståndsorganisationen Oxfam i början av året.
Världens rikaste individ Jeff Bezoz, Amazons chef och ägare, tjänar varje minut lika mycket som USA:s arbetare gör i snitt under ett år.
År 2019 blev ett år av revolter mot de enorma klyftor som har följt i spåren på kapitalismens ständigt accelererande race mot botten vad gäller löner, villkor och skatter och mot nyliberalism, men också mot toppstyre, korruption och klimathotet.
Vad som främst oroar regeringar och kapitalister är att revolterna har fått global spridning och att varken repression och/eller eftergifter lyckas stoppa protesterna. Det i sin tur uttrycker en förändring i den politiska medvetenheten som flaggar för att år 2020 kan bli än mer omskakande än det år som snart är slut.
Ett gott nytt och rött år önskar Offensivs redaktion alla prenumeranter och läsare.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.