Merparten länder planerar att öka den fossila bränsleproduktionen

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Klimattoppmötet i Glasgow närmar sig. Vi kan vänta oss att världens politiker gör allt för att visa hur viktig de tycker klimatfrågan är. De kommer att lova att skära ner på utsläppen av koldioxid – inte tillräckligt, men lite grann. Dessutom uttalar de förhoppningen om att forskarna på bara ett fåtal år ska lyckas hitta ett bra och hållbart sätt att lagra koldioxid. 

En ny rapport från Stockholm Environment Institute, The production gap, visar hur saker som inte sägs öppet har stor betydelse för utsläppens storlek under de närmaste 20-30 åren. Dit hör framför allt produktionen av fossila bränslen. Forskarna bakom rapporten har tittat närmare på 15 länder som tillsammans producerar merparten av världens fossila bränslen. Istället för att minska produktionen planerar de att öka densamma. 
Räknar man samman planerna kommer de här länderna att producera 110 procent mer fossilbränsle än vad som behövs för att nå målet från Parisavtalet på max 1,5 graders uppvärmning av planeten och 45 procent mer än som behövs för att nå målet på två grader. 

Av de 15 länderna planerar de flesta att minska kolproduktionen. Samtidigt ska de öka produktionen av olja och gas. För att klara målet från Parisavtalet krävs att också den produktionen minskar. De här länderna har offentliggjort mål för utsläppsminskningar, i en del fall nollutsläpp. Ingen har dock jämfört löften om utsläppsminskningar med planerna på produktionsökningar.
Det är ett rejält gap mellan vad som behöver göras och vad som planeras. Det är visserligen inte någon som säger att vi inte ska minska utsläppen, men producerar man en viss mängd olja, kol, och gas vill man ju sälja den. Ingen köper fossila bränslen bara för att titta på. En oundviklig följd av förbränning är utsläpp.
Starka politiska och ekonomiska krafter ligger bakom oviljan att lyfta produktionsansvaret. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och USA besitter starka ekonomiska och därmed politiska muskler. De har inget intresse av att minska produktionen, även om de lovar att minska sina utsläpp. De kan lätt skylla på att andra länder köper och använder det de producerar.

Klimatet är en angelägenhet för alla världens länder. Då måste alla hjälpas åt för att minimera klimatförändringarna. Här måste världens arbetarrörelse gå samman. Bara på det sättet kan vi hoppas på en positiv förändring av koldioxidutsläppen. 
Klimatfrågan visar mycket tydligt på behovet av en global, planerad ekonomi. Det är bara den internationella arbetarrörelsen som har möjlighet att åstadkomma en sådan planering.