(M)ilitär istället för upprustning av förorten

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

Moderaterna i Västra Sverige har, efter mordet på en småbarnsfar i Hjällbo, i en motion till partiets höststämma föreslagit att militär ska sättas in mot gängkriminella i förorten. Moderaternas populistiska utspel är reaktionärt, spelar på människors rädsla och oro och har en rasistisk underton.

Argumentationen är inte ny och det första parti att resa liknande krav var Sverigedemokraterna 2018, sedan följde fler moderater efter.
Den hårda retoriken och de populistiska och rasistiska utspelen från högerpolitiker oroar många unga i förorten, och skapar en stark misstänksamhet som undergräver förtroendet för samhället. 
Men det sätter också en press på socialdemokratin från höger, och för tre år sedan sa statsminister Stefan Löfven till TT: 
– Det är inte min första åtgärd att sätta in militär, men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att den grova organiserade brottsligheten ska bort.

Det är alarmerande att politiker föreslår en sådan typ av åtgärd. Mordet i Hjällbo skedde mitt på dagen, under polisen pågående ”särskilda händelse” med extra polisresurser på torget, ett stenkast från polisstationen. Detta i sig borde tydliggöra för alla att lösningen inte finns i fler poliser, mer repression eller militär i förorten, utan att det behövs helt andra lösningar. 
Senast militär sattes in i Sverige i fredstid var i Ådalen 1931. Då dödades fyra strejkande arbetare och en som tittade på demonstrationståget. Efter dödsskjutningarna i Ådalen 1931 har militär aldrig satts in mot civila. 

Diskussionen om militär mot civila återkom på alla fronter efter de stora demonstrationerna mot USA:s president Bush och EU-toppmötet i Göteborg 2001, terrorattentaten mot USA den 11 september samma år och det efterföljande ”kriget mot terrorismen”. 
År 2006 stiftade riksdagen Lag (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning, som ger polisen rätt att kalla in Försvarsmakten som stöd för att bekämpa terroristbrott. 
År 2007 hölls en stor krisövning i Stockholm, där fienden utgjordes av terrorister från förorterna. Övningens karaktär understryker den svenska statsapparatens inställning. Terroristerna sades vara från miljonprogrammets förorter och idag vill Moderaterna att gängproblematiken i vissa förorter ska likställas med terrorism.
Det finns en stor fara med Sverigedemokraternas och Moderaternas retorik, dels för att staten som sådan är rasistisk och dels för att staten redan piskar upp en hotbild kring förorten. 

Mordet i Hjällbo blev en riksnyhet. Men den sociala situationen diskuteras inte. Arbetslösheten i Hjällbo är 13,2 procent, ungdomsarbetslösheten det dubbla, jämfört med snittet i Göteborg på 5,6 procent. 86,2 procent av ungdomarna saknar eftergymnasial utbildning. Medel­inkomsten i området är 176,600 kronor mot snittet i Göteborg på 297,300 kronor.
40 procent av hushållen är barnfamiljer. 21 procent av hushållen består av fem personer eller mer. 11,3 procent har tre barn eller fler; motsvarande snitt i Göteborg är 6,2 procent. 89,6 procent av befolkningen i stadsdelen har utländsk bakgrund, och 58,3 procent är födda i utlandet. Ohälsotalet är 36,4 procent – mer än dubbelt så högt som snittet i Göteborg.
Den grundläggande problematiken i Hjällbo och andra förorter är av social karaktär. Att ungdomar saknar framtidstro och har tappat hoppet om att de ska klara skolan, få ett jobb, få en bostad och bygga sig en framtid. Det är ur den sociala katastrof som unga lockas in i gäng och kriminalitet.

Debatten om att öka tryggheten i förorten borde naturligtvis inte handla om militär, utan istället om hur mycket resurser som behöver gå till förebyggande verksamhet, välfärd, skola, omsorg och fritid.