”Militarismen måste dö om folket ska leva”

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Militarism och det som makteliten benämner som ”nationell säkerhet” är nu i förarsätet, vilket osäkrar världen.
”Vi är på väg in i en av de farligaste perioderna i mänsklighetens historia”, varnade Stockholms internationella fredsforskningsinstitutets (SIPRI) direktör Dan Smith när fredsinstitutet i juni publicerade sin årliga rapport om världsläget och den militära upprustningen.

Rapporten är en kuslig läsning. Till följd av de ökade spänningarna i världen och den stadigt upptrappade imperialistiska maktkampen ökar både krigsriskerna och världens kärnvapenarsenaler. ”Denna intensifierade nukleära rivalitet har dramatiskt ökat risken för att kärnvapen kan komma att användas för första gången sedan andra världskriget”, varnar SIPRI:s forskare.
År 2022 blev också ett år då världens samlade militärutgifter nådde en ny rekordnivå, och jämfört med året innan dog dubbelt så många människor i krig och väpnade konflikter.
Behovet av en global kamp mot militarism och imperialism och för fred har aldrig varit större. ”Militarismen måste dö om folket ska leva”, som den tidiga socialistiska arbetarrörelsen uttalade.
Under 2022 ökade världens militärutgifter för åttonde året i rad och nådde en ny rekordnivå – 2 240 miljarder dollar, motsvarande i det närmaste ofattbara 23 862 miljarder svenska kronor. Den summa som lades på världens krigsmakt motsvarar närmare 3 000 kronor per person på jorden.
Samtidigt fortsatte ”de nio kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel) moderniseringen av sina kärnvapenarsenaler, och flera av dem placerade under 2022 ut nya vapensystem som är kärnvapenbestyckade eller kapabla att bära kärnvapen. I januari 2023 beräknades det totala antalet stridsspetsar i världen vara 12 512, 86 fler än i januari 2022” (SIPRI den 12 juni).

Världens krigsmakter slukar enorma resurser. ”Högst upp på listan över världens största arbetsgivare återfinns Indiens försvarsdepartement, vars totala personalstyrka uppgår till 2,99 miljoner, följt av USA:s motsvarighet, Department of Defense. Nummer tre är Kinas väpnade styrkor PLA” (Statista den 11 november 2022).
Den globala krigsindustrin är självklart en vinnare på kapprustningen. Enligt Tysklands största vapenkoncern Rheinmetall, vars vinst ökade med 27 procent förra året, har ”ny era börjat”. Den militära upprustningen ger också militären en större tyngd i politiken.
I Europa ökade militärutgifterna som mest under 2022. Ökningen med 13 procent på ett år är den största sedan det gamla kalla krigets slut och stalinismens kollaps 1989-92. De största procentuella ökningarna jämfört med året innan skedde i Finland (+36 procent), Litauen (+27 procent) och Sverige (+12 procent).
I Sverige har militärutgifterna fördubblats sedan 2015, och ökningstakten har hela tiden skruvats upp. Nästa år får militären en ny rekordhöjning av sina anslag, som kommer att innebär att militärutgifterna blir statsbudgetens näst största utgiftspost, betydligt större än utgiftsposten ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn” som innefattar barnbidrag, föräldraförsäkringen, bostadsbidrag, underhållsstöd och vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Den snabba, drastiska ökningen av Sveriges militärutgifter har skett med stöd av alla riksdagspartier och med hänvisning till Natos krav på att medlemsländerna ska spendera minst 2 procent av BNP på sin krigsmakt.
– Min bedömning är att vi kommer att behöva ligga över 2 procent under en lång tid framöver. Vi kommer att behöva öka hela försvarsanslaget från årets 97 miljarder till kring 117 miljarder redan nästa år, sa försvarsminister Pål Jonsson (M) till Dagens Nyheter den 13 juli.
Därefter vill den blåbruna regeringen att militärutgifterna ökar till 130 miljarder kronor 2025, vilket innebär en höjning på nära 33 miljarder under de kommande två åren.

För varje krona som spenderas på militären blir det mindre till välfärd och klimatomställning samt nya pålagor. Det är arbetarklassen och de fattiga som får betala upprustningen och de ökade kostnader som Natomedlemskapet innebär.
Den tilltagande militarismen i Sverige innebär exempelvis att behovet av fler anställda i välfärden får stå tillbaka för Försvarsmaktens krav; militären hävdar att man behöver anställa 108 000 fler fram till 2031 för att klara upprustningen och avgångar. Det är hela 64 procent av den beräknade totala sysselsättningsökningen fram till dess.
Och det kommer inte att stanna med militärutgifter motsvarande 2 procent av landets BNP, utan snart kommer Natos och den svenska regeringens mål vara minst 3 procent. ”Två procent bör vara ett golv snarare än ett tak. Och det är lika viktigt att argumentera för en ihållande insatser (fortsatt upprustning) under nästa årtionde”, hävdade Natoledningen inför toppmötet i Litauens huvudstad Vilnius i förra veckan.
Ukrainakriget, som ytterst har orsakats av de allt mer oförsonliga motsättningarna mellan de imperialistiska stormakterna, har resulterat i att takten i den globala kapprustningen skruvats upp. Men redan innan Ukrainakriget ökade världens militärutgifter.
Ukrainakriget har dock förstärkt alla de riskfyllda trender som fanns innan och har bidragit till att det nya kalla kriget mellan USA och Kina blivit allt hetare.
Den tidigare världsordningen, eller den globala kapitalistiska regimen under USA-imperialismens kommando som upprättades efter stalinismens kollaps för drygt 30 år sedan, har rasat samman. Efter stalinismens fall hoppades världens kapitalister att globaliseringen skulle tjäna dem alla och inte bara förhindra globala kriser, utan också för evigt dämpa rivaliteten mellan de imperialistiska makterna.
Men det visade sig vara en illusion. Globaliseringen födde nya stormakter som Kina, vilka växte på de gamlas bekostnad, samtidigt som kriserna inte dämpades utan blev både fler och allvarligare.
”Om man ser tillbaka verkar det nu som om globaliseringens nådde sin kulmen i början av det nya millenniet. Sedan har utvecklingen tenderat gå i motsatt riktning, och världsordningen började spricka från kant till kant när den geopolitiska balansen förändrades i takt med Kinas växande utmaning av USA:s dominans. (…) En ny världsordning växer nu fram ur militära krig och handelskrig”, skriver den brittisk-tyska investmentbanken Schroder om den nya farliga värld som tar form och som klyvs av det kalla krig som USA och Kina med allierade utkämpar.

Aldrig någonsin i modern tid har de imperialistiska stormakterna varit så nära att dras in i direkta väpnade strider med varandra som nu.

I det nya kalla kriget, som alla länder tenderar att dras in i och som omfattar alla områden, handlar om vilken makt med allierade som ska dominera i den nya oredans tid som världen trätt in i. Därmed påminner dagens oroliga världsläge om den tid tid som föregick världskrigets utbrott 1914, men till skillnad av ”nu är det som innan 1914 fast med kärnvapen” som Washington Post skrev den 17 april och tillade att: ”USA och Kina är fastlåsta i en existentiell kamp som har potential att förvandlas till en kärnvapenkonflikt”, om dagens kalla krig resulterar i ett krig om Taiwan.
Både den kinesiska och den amerikanska imperialismen har blivit allt mer krigiska i sina uttalande om Taiwan. Nu utesluts det inte längre att kärnvapen kan komma till användning, enligt uppgifter om hur Pentagons krigsspel om hur ett Taiwankrig kommer att utvecklas. Mycket sannolikt gäller detsamma när i den kinesiska imperialismens krigsförberedelser.
Risken för ett framtida krig om Taiwan är överhängande. I början av detta år hävdade general Michael A. Minihan, toppgeneral i det amerikanska flygvapnet, att USA och Kina sannolikt kommer att hamna i konflikt med varandra om Taiwan år 2025. Kinas president Xi Jinping har under året gjort en rad krigiska uttalanden och i mars sa han till exempelvis till sina generaler ”att vi måste vara beredda på att strid”. Samtidigt aviserade den nye kejsaren Xi att landets militärbudget skulle öka med ytterligare dryga 7 procent.
Kinas militärutgifter har ökat oavbrutet sedan 2013 och landet har numera världens största krigsflotta sett till antal fartyg, men USA:s har fortfarande en flotta som är militärt överlägsen.

USA har fortsatt världens klart högsta militärutgifter. De amerikanska militärutgifterna uppgick till 877 miljarder dollar under 2022, vilket var 39 procent av världens totala militärutgifter och tre gånger så mycket som Kina, som har världens näst högsta militärutgifter (SIPRI).
USA.s militärbudget är större än den federala skolbudgeten och mycket större än de flesta länders BNP (nästan dubbelt så stor Nigerias, ett land vars invånarantal överstiger 213 miljoner).
I takt med att spänningarna i världen ökat har också krigsretoriken trappats upp. USA:s vice försvarsminister Kathleen Hicks presenterade Bidenadministrationen nya militärbudget med orden:
”Detta är historiens mest strategianpassade budget och i linje presidentens nationella säkerhetsstrategi. Denna budget svarar på allvar upp mot vår strategiska konkurrens med Folkrepubliken Kina. Denna budget levererar stridsdugliga gemensamma styrkor som är de mest dödliga, motståndskraftiga, överlevnadsdugliga, smidiga och lyhörda i världen. Det är en styrka som syftar till att avskräcka och, om så krävs, besegra hot idag och imorgon” (från presskonferensen den 13 mars).

I kriget mot Ukraina har den ryska regimen vid ett otal tillfällen hotat med kärnvapen. Vid två tillfällen under en och samma vecka i våras hotade Putins pudel, den förre presidenten Dmitrij Medvedev, med att Kreml är beredd att använda kärnvapen, särskilt om försök skulle göras att återta Krim. Men inte bara Putinregimen har passerat tidigare trösklar och tabun.
– De flesta kärnvapenstaternas retorik om betydelsen av kärnvapen hårdnar och vissa uttalar till och med uttryckliga eller underförstådda hot om att potentiellt använda dem, säger Matt Korda, forskare knuten till SIPRI:s program för massförstörelsevapen och forskare vid Nuclear Information Project, i ett pressmeddelande från SIPRI den 12 juni.
Om inte arbetarklassen och de fattiga griper makten och kapitalismen störtas riskerar världen att gå in i ett nytt storkrig med kärnvapen. Det kan heller inte uteslutas att desperata regimer, som den ryska i Ukrainakriget eller vid ett krig om Taiwan, svarar bakslagen i ett så kallat konventionellt krig med kärnvapenangrepp.
Aldrig någonsin i modern tid har de imperialistiska stormakterna varit så nära att dras in i direkta väpnade strider med varandra som nu.
– Vi är mitt uppe i ett nytt kallt krig. Stormakter står mot varandra på ett sätt som de inte gjort på länge. Säkerhetssystemen som har byggts gäller inte längre och då ökar naturligtvis riskerna för ytterligare konfrontation, menade Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare för FN och socialdemokratiske utrikesministern i SVT den 1 maj.
Tyvärr har han rätt i sin bedömning, men har helt fel när han, i likhet med resten av socialdemokratin, gav upp sitt Natomotstånd och sa ja till medlemskap i en krigsallians som vilar på de amerikanska kärnvapnen.

För några år sedan konstaterade SIPRI att lite mindre än hälften av världens samlade militärutgifter under ett år skulle vara tillräckligt för att eliminera hungern och fattigdomen i världen och uppfylla en majoritet av de 17 globala mål för en hållbar utveckling som FN har satt för genomförandet av den Agenda 2030 som världens regeringar ställt sig bakom.
Sedan dess (2016) har de globala militärutgifterna ökat med hundratals miljarder dollar (tusentals miljarder kronor), samtidigt som hungern och fattigdomen ökar globalt och världen kan passera 1,5-gradersmålet redan nästa år.
Nedrustning och fred är en förutsättning för en klimatomställning till en hållbar utveckling. Världens krigsmakter står för drygt 5 procent av de globala utsläppen. Om världens väpnade styrkor räknades som ett enda land skulle de vara världens 29:e största oljekonsument.
Enligt brittiska The Guardian står USA:s militär för de största institutionella utsläppen i världen.
Militarismen har sin orsak i den globala kapitalismens kris och den alltmer våldsamma jakten på profiter, marknader, naturtillgångar, prestige och makt på världsarenan. För att skydda det egna landets kapitalism gentemot konkurrenternas utmaning rustar regeringarna upp sin militär och stat.
”Militarismen är emellertid icke endast ett vapen och värn mot den yttre fienden. Den har även en andra uppgift; att skydda den härskande samhällsordningen, att vara ett stöd för kapitalismen och allsköns reaktion gentemot arbetarklassens frigörelsekamp”, skrev socialisten och fredskämpen Karl Liebknecht i sin bok Militarism och antimilitarism (1907).
På hemmaplan uttrycks militarismen såväl i en allt mer repressiv politik och demonisering, även kriminalisering av protester som statliga åtgärder för att värna den ”nationella säkerheten” och skydda landets kapitalism.

Kampen för fred och nedrustning har alltid varit ett med den socialistiska rörelsen. Inte minst i Sverige har antimilitarismen en lång och stolt tradition. Den socialistiska ungdomsrörelsen i Sverige som i början av 1900-talet var Europas största gick i spetsen i kampen mot dåtidens krigshetsande storsvenska höger. Det var en kamp som år 1905 stoppade den härskande klassens försök att med krig om så krävdes stoppa Norges frigörelse.
Nio år senare, 1914, gav ungdomsförbundet ut Det befästa fattighuset – antimilitaristisk och socialistisk handbok som bara blivit mer aktuell. ”Den nutida militarismen är innerst inne ingenting annat än ett kapitalistisk affärs- och maktintresse”, slår boken fast. Men: ”om militarismen och kriget utmärkande för kapitalismen, så är däremot kampen mot kriget och militarismen utmärkande för socialismen”.
Bara en organiserad global massrörelse, beväpnad med en revolutionär socialistisk politik och under arbetarklassen ledning, kan stoppa att de katastrofer och krig som kapitalismens kris orsakar. Det är en sådan massrörelse som Socialistisk Alternativ och ISA, den internationella socialistiska organisation som vi är med i, vill bygga. Gå med i Socialistisk Alternativ och ISA.