Miljöfarlig återvändsgränd

Artikel i Offensiv

Inom kort offentliggörs regeringens snabbutredning om att häva förbudet mot att leta efter och bryta uran. Det är ingen tvekan om vad utredningen kommer att föreslå. Tidöpartierna är fast beslutna att häva förbudet.
Nu visar en granskning i tidningen Sveriges Natur att jakten på uran redan har börjat innan beslutet har tagits.

Under de senaste åren har olika prospekteringsbolag sökt en rad undersökningstillstånd i områden som är kända för förekomster av uran. Det handlar bland annat om ett stort område i Oviken, söder om Storsjön i Jämtland, runt Tåsjön i Ångermanland på gränsen mellan Jämtland och Västerbotten och i Arjeplogs kommun. I ett av områdena i Arjeplog ingår Pleutajokk, där LKAB hade långt framskridna planer på att bryta uran för 40 år sedan.
I sina ansökningar om undersökningstillstånd anger bolagen naturligtvis andra ämnen än uran, men det är ändå tydligt att uranet är en viktig anledning till intresset. Företaget District Metals anger uranhalterna som har påvisats i samband med tidigare prospektering i området kring Tåsjön.
Ett särskilt tydligt fall som Sveriges Natur beskriver är företaget Euro Canna Holdings Limited. Företaget har bland annat fått tillstånd att undersöka området Björkråmyran i södra Lappland. Där har bland annat ett företag som heter Mawson AB, dotterbolag till det kanadensiska Mawson Gold, tidigare letat efter uran. Det visar sig att det är just Mawson Gold som är moderbolag till Euro Canna Holdings Limited. På sin hemsida skriver företaget att man framöver kommer att koncentrera sig på sina guld- och urantillgångar i Sverige.

Det bolag som har kommit längst mot att starta en gruva i ett område där det finns uran är Aura Energy. Bolaget har i mer än femton år försökt starta en gruva söder om Storsjön. Från början var inriktningen i första hand att bryta uran. När förbudet mot uranbrytning kom ändrade man inriktning till vanadin och en del andra värdefulla ämnen som finns i alunskiffern i Ovikenområdet. Samtidigt stämde man, utan framgång, den svenska staten på 17 miljarder kronor för att man hade infört förbudet.
Nu ser företaget möjligheter att även utvinna uranet i fyndigheten. I den senaste lönsamhetskalkylen som företaget har gjort finns uran med som en intäktspost, om än så länge inom parentes.
Helena Kjellson, chef för Bergsstaten, säger till Sveriges Natur att myndigheten inte tittar på vad bolagen säger till aktieägare eller skriver på sina hemsidor, utan man tittar bara på vilka ämnen man anger på sina ansökningar. Denna tillämpning av reglerna innebär att förbudet mot uranprospektering i praktiken redan är hävt.

Att bryta uran är alltid en miljömässigt problematisk hantering. Det som gör många av de områden i Sverige som nu är aktuella särskilt besvärliga är att det handlar om alunskiffrar. Det är en bergart som i regel innehåller en mängd olika metaller i ganska låga koncentrationer. Forskning på den småskaliga brytning av skiffer som har bedrivits tidigare visar att risken är stor för omfattande läckage av metaller vid brytning av alunskiffer. De låga halterna gör att det krävs storskaliga brytningar i dagbrott för att det ska vara ekonomiskt möjligt att utvinna metaller ur alunskiffer.
Aura Energy kommer i ett första steg att ansöka om att öppna ett dagbrott där man ska bryta drygt 40 miljoner ton malm. Samtidigt uppger man i sin information till investerare att hela fyndigheten omfattar 2,5 miljarder ton. Det är mer än vad som brutits i alla järnmalmsgruvor i Malmfälten sedan starten 1890.

Kärnkraften är en dyr och miljömässigt farlig återvändsgränd i energiomställningen. Det finns all anledning att organisera motståndet mot uranbrytning i Sverige.■