Minneapolis: Tomma löften från de styrande

av Socialist Alternative Minnesota, ISA:s sympatisörer USA // Artikel i Offensiv

Den 5 juni tillkännagav nio av de tolv sittande ledamöterna i Minneapolis stadsfullmäktige – som i rubriker kallas en ”vetosäker supermajoritet” – sin avsikt att påbörja processen för att ”avveckla Minneapolis polismyndighet”. 
Detta löfte är ett tecken på rörelsens styrka och skulle inte hända om det inte fanns ett beslutsamt uppror på gatorna, med stöd från arbetarklassen. 
Men nu står det klart att stadsfullmäktige vill försöka begrava sitt löfte och eftergift till kampen i en årslång utredning. 

Det finns inget faktiskt förslag uppe till omröstning. Det är inte klargjort om stadsfullmäktige ens har någon laglig rätt, och än mindre någon politisk viljestyrka, att genomdriva det här. De flesta som har deltagit i upproren i Minneapolis är begripligt nog skeptiska, trots den entusiasm som finns för det bland många aktivister på det nationella planet.
Men rörelsen borde inte låta samma stadsfullmäktige, som hade att göra med mordet på George Floyd, hålla i tyglarna nu. Många fullmäktigeledamöter backade redan några få timmar efter sin presskonferens och försökte dämpa förväntningarna.
Några få dagar efter begravningen av George Floyd tillfrågades borgmästare Frey rakt ut på en protest med tusentals deltagare om han skulle ”avskaffa” Minneapolis polismyndighet eller ej. Han svarade ”nej” och buades helt riktigt ut av de genuina protestaktivister som spenderat två veckor med att utsättas för gummikulor, tårgas och pepparsprej för att uppnå #JusticeForGeorgeFloyd. 

Borgmästare Freys svar klargör dock en sanning om kapitalismen i USA: att strukturell rasism och rasistisk polisiär myndighetsutövning är avgörande verktyg som används av miljardärsklassen för att splittra arbetarklassen och upprätthålla sitt klassherravälde. 
Vi inser att i alla samhällen som baseras på ekonomisk ojämlikhet har de som ”har allt” använt våld mot de som ”inget har” för att upprätthålla sitt herravälde. 
Även om de nuvarande poliskårerna skulle upplösas under kapitalismen skulle miljardärerna därefter hitta andra våldsstyrkor för att med tvång upprätthålla sitt rasistiska och sexistiska system av förtryck och utsugning. För att få ett slut på rasistiskt förtryck behöver vi också få ett slut på det kapitalistiska systemet självt, som behöver detta förtryck.
Borgmästare Jacob Frey bör avgå. Han är en del av problemet, inte en del av lösningen.

Det skulle emellertid vara ett misstag att avfärda de betydelsefulla förändringar i fråga om polisens myndighetsutövning som har tvingats upp på dagordningen av rörelsen. 
Vi behöver en massiv nedbantning av Minneapolis polismyndighets uppsvällda budget, som i åratal har överskridit budgeteringen för bostäder till överkomliga hyror och priser, sociala understödsprogram och -tjänster. Polisbudgetar runt om i landet borde skäras ned med 50 procent eller mer.
Stadsfullmäktige är, ställda inför ett uppror, villiga att göra begränsade eftergifter till rörelsen, så länge som de kan återta kontrollen. De vill inte att folk i arbetarklassen, särskilt inte ickevita, får direktinflytande eftersom de är rädda för att detta kommer att utvecklas bortom vad som för närvarande är acceptabelt för storföretagen.
Polismyndigheterna är under kapitalismen i USA mer militariserade, våldsammare och mer rasistiska än i något annat utvecklat kapitalistiskt land. Ett skäl till detta är USA-kapitalismens särskilt våldsamma historia, som byggdes upp av slaveri, folkmord på ursprungsbefolkningar och det brutala förtrycket av arbetare, vilket nödvändiggjorde en omfattande statlig repression. 
Detta arv lever och frodas än idag, där svarta utsätts för oproportionerligt höga nivåer av polis­våld, massfängslanden, diskriminering på bostadsmarknaden, låga löner, arbetslöshet och död på grund av covid-19.

Kapitalismen i USA och globalt kommer alltid att behöva något slag av repressiva styrkor för att skydda folk som Jeff Bezos, som är på väg att bli världens första biljonär samtidigt som 40 miljoner går arbetslösa i USA. 
Den härskande klassen inser vilken ilska och avsmak den breda majoriteten känner inför deras rikedomar och privilegier, varför de förlitar sig på verktyg som rasistiskt förtryck för att hålla folk i schack genom splittring. 
Minneapolis stadsfullmäktige och borgmästare Frey är, som kapitalismens lokala administratörer, inte annorlunda. De behöver en poliskår, även om de öppet ifrågasätter huruvida Minneapolis polismyndighet i sin nuvarande form ens förmår att återfå allmänhetens förtroende vad gäller att upprätthålla ordningen.

Vi behöver en utrensning uppifrån och ner av poliskårer runt om i landet, där poliser med en historia av rasism, sexism och våld omedelbart borde få sparken av demokratiskt valda och inför lokalsamhällena ansvariga tillsynsorgan. 
Samtidigt måste vi också kämpa för en beskattning av miljardärerna och storföretagen för att kunna bygga upp offentligt ägda bostäder med rimliga hyror, ett program för gröna jobb, högkvalitativa offentliga skolor, kostnadsfri kollektivtrafik och sjukvård för alla.
Ett av de huvudsakliga hindren i vägen för detta kommer att vara Demokraterna, som är knutna med miljontals band till miljardärerna, storföretagen och polisen. Detta är skälet till varför vi behöver bygga ett nytt parti för arbetarklassen.

Socialister argumenterar för att en avveckling av polisen innebär ett avvecklande av det kapitalistiska systemet. För att kunna uppnå detta behöver vi bygga upp ett revolutionärt parti som länkar den pågående kampen mot polisbrutalitet till nödvändigheten av ett samhälle styrt av de arbetande, inte av storföretagen och miljardärerna. 
En central uppgift för en arbetarregering, under vilken nyckelföretagen överförs i allmän ägo och arbetarklassen har demokratisk kontroll över ekonomin, är att bekämpa det rasistiska arvet från slaveri, imperialism och ojämlikhet i alla dess former, och skapa villkor för ett samhälle som är verkligt fritt från rasistisk polisiär maktutövning, utsugning och förtryck. 
Detta innebär att arbetarklassen och lokalsamhällen organiserar sin egen säkerhet och sitt eget skydd.