Misstroendeförklaring för mer batongpolitik

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Som väntat fick inte högeroppositionens misstroende mot justitieminister Morgan Johansson (S) tillräckligt med stöd i riksdagens omröstning i tisdags.

Rasistiska Sverigedemokraterna var först med att resa en misstroendeförklaring mot justitieministern, som har gått i spetsen för att strama åt flyktingpolitiken och som haft som huvuduppgift att genomdriva den S-märkta batongpolitiken. Det var också justitieministern som skulle verkställa systemskiftet inom bostadspolitiken, men gräsrotskampen stoppade både lagstiftningen om marknadshyra och lägeshyra.
SD:s misstroendeförklaring fick snabbt stöd av alla högerpartier som med siktet mot valet såg en möjlighet att börja bryta upp från den borgfred som har rått sedan Ukrainakriget, där M och S i full enighet beslutade om att kraftigt öka militärutgifter och ta Sverige in i Nato. Det var ett samförstånd som Dagens Nyheter träffande beskrev som att ”Andersson nästan kramar ihjäl Kristersson”.

Sviktande opinionsstöd för både SD och M spelade också in. Det är knappast en tillfällighet att misstroendeförklaringen kom samma dag (den 2 juni) som SCB presenterade sin stora partisympatiundersökning.
Den redovisade fortsatt ökat stöd för Socialdemokraterna och att S med stödpartier hade 51,1 procent av väljarstödet mot 46,9 för partierna till höger, vilket skulle betyda att om det vore val idag skulle Socialdemokraterna kunna regera vidare med stöd av både Centerpartiet och Vänsterpartiet, utan Miljöpartiet.
Kanske hade den traditionella högern hoppats att det aldrig skulle gå så långt som till en riksdagsomröstning, vilket var vad högertidningarnas ledarskribenter efterlyste, samtidigt som de kritiserade den traditionella högern för att ha tagit strid vid fel tidpunkt och på fel sätt.
”Misstroende vinner inga val”, skrev exempelvis Göteborgs-Posten, moderata Svenska Dagbladet ansåg att M ”aldrig borde ha hakat på SD:s utspel” och Dagens Nyheter menade att stödet till misstroendeförklaringen ”i praktiken är moderat självskadebeteende”.

Men utvecklingen tog en annan riktning än vad M med flera hade önskat och det blev ingen upprepning av sommaren 2017 då Alliansen riktade misstroende mot tre ministrar, där S-MP-regeringen svarade med att låta två socialdemokratiska ministrar ”självmant” avgå, varpå högern drog tillbaka sitt misstroende mot den tredje, försvarsminister Peter Hultqvist (S).
Istället satte misstroendeförklaringen regeringens undfallenhet mot Erdoğan i fokus när den politiska vilden Amineh Kakabaveh, för att inte stödja misstroendeförklaringen, krävde att regeringen skulle förverkliga avtalet med henne och inte vika sig för Erdoğans krav för att få bli medlem i Nato.
Allt tyder dock fortsatt på att S och högern är beredda att göra eftergifter till Erdoğan för att skynda på Natomedlemskapet.

En sak kan emellertid högern ha uppnått med sin misstroendeförklaring: att bana väg för en ytterligare skärpning av regeringens batongpolitik. Bakom alla regeringskriser står högerpolitiken tillsammans med kapitalismens stagnationskris som underminerar stödet till etablissemangets alla partier.
Den politiska krisen sätter också fokus på behovet av att bygga en kämpande socialistisk vänsteropposition – ett nytt arbetarparti – som hämtar kraft från kampen underifrån och säger:
• Jobb, välfärd, bostad och grön omställning – låt superrika, storbolag och banker betala.