Misstroendevotum stärker motståndet

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar presenterade tisdag den 15 juni två alternativ för regeringen i frågan om marknadshyror. Det första var att inte genomföra förändringar, det andra att inleda förhandlingar med Hyresgästföreningen. Om regeringen inte svarat inom 48 timmar kommer V att begära en misstroendeomröstning.

När detta skrivs är det inte klart vad regeringen svarar. Oavsett svaret behöver kampanjen mot marknadshyror breddas och förbereda för massprotester. 
Det första alternativet betyder att regeringen inte går vidare med förslaget. Det andra förslaget innebär att det finns möjlighet för någon sorts uppgörelse där Hyresgästföreningens ledning och regeringen måste sättas under maximal press.
Med en misstroendeförklaring skulle Vänsterpartiet stärka den växande rörelsen mot marknadshyra. S-ledningen får en varning, som också riktas mot de brunblå som hoppas bilda regering efter valet nästa år.

Det är uppenbart att diverse socialdemokrater känner trycket underifrån, som vuxit starkt sedan förslaget om marknadshyror presenterats. Fackförbunden Seko och Fastighets, SSU, S i Stockholm, PRO och Aftonbladets ledarsida har alla uttalat sig mot förslaget.
Redan innan dess hade Hyresgästföreningens S-märkta ledning sett sig tvungen att presentera förödande fakta om vad marknadshyror får för konsekvenser. Hittills är dess utåtriktade kampanj alldeles för tunn, men trycket från de lokala hyresgästföreningarna att förbundet måste mobilisera ökar.
En misstroendeomröstning leder inte automatiskt till att det blir en moderatledd regering, vilket Stefan Löfven har påstått. Det visas av exemplet från 1990 (se rutan här under).
Däremot är det precis Löfven-regeringens högerkurs – januariavtalet med Centern och Liberalerna – som kan bädda för en M-KD-regering som får stöd av SD. 

Att införa marknadshyror i nyproduktion är ett gigantiskt svek, ett brott mot tidigare vallöften och början på en rutschkana på vägen mot helt införda marknadshyror. Det visas när regeringen försvaras från höger och från Fastighetsägarna med argumentet att ”det berör bara nyproduktion” – samma personer som i decennier propagerat för totala marknadshyror!
Kampanjen Nej till marknadshyras två stora protestdagar har stärkt vänsterns hållning mot marknadshyra, även inom V lokalt. 
Vänsterpartiets löfte om misstroendeförklaring har i sin tur stärkt alla aktivister, ökat medvetenheten om vad marknadshyror är och även hjälpt till att öka trycket i facken. Att inte fullfölja skulle riskera en motsvarande negativ effekt.

Misstroendet måste riktas nu – och sedan fullföljas av stora mobiliseringar från hyresgäster och alla som är mot högerpolitiken. 

Kristdemokraternas Ebba Busch och Moderaternas Ulf Kristersson hamnar också under lupp och kan få kritik av sina egna anhängare, att de blivit stödpartier till S. De har tidigare sagt att de vill fälla regeringen till varje pris. Nu verkar KD säga nej och kanske också M. Deras argument är att de vill ha marknadshyror. 
Det sistnämnda visar hur viktigt steget till marknadshyror i nyproduktion är för högern. Som V-ledningen har visat kommer var femte stockholmare att år 2030 bo i lägenheter som räknas som nyproduktion. 
M och KD säger också att en misstroendeomröstning skulle gynna Vänsterpartiet. Det stämmer utan tvekan, men framför allt skulle den stärka hyreskampen. 
Även om S-partiet och media kommer att påstå att V gynnar högern kommer många att välkomna att det blir strid om januariavtalet och Löfvens högerregering. 
V-ledningen har rätt i att det är kort om tid. Misstroendet måste riktas nu – och sedan fullföljas av stora mobiliseringar från hyresgäster och alla som är mot högerpolitiken. 
Nästa steg är att demonstrera i samband med riksdagens öppnande i september. 

Det avgörande i kampen mot marknadshyror är opinionen och kampen underifrån. Omröstningar i riksdagen är komplement och ett sätt att väcka opinionen.

LÄRDOMAR FRÅN 1990 FÖR KAMPEN IDAG
Socialdemokraterna i regeringen attackerade fackliga rättigheter med lönestopp och strejkförbud. 
Förslagen fälldes och finansminister Feldt tvingades avgå efter en massiv protestvåg på gator och arbetsplatser, plus att VPK la misstroendeförklaring i riksdagen. Det hände 1990 och är vad som behövs för att stoppa marknadshyror.
Även då sa Socialdemokraterna att resultatet skulle bli en högerregering. Så blev det inte: Socialdemokraterna kom tillbaka efter att ha backat om strejkförbud och höjda strejkböter. 
Att VPK (Vänsterpartiet Kommunisterna, nu Vänsterpartiet) la misstroendevotum kompletterade protestvågen i samhället, utan att stärka högerpartierna.
Det som var avgörande 1990 var kampen på arbetsplatserna. År 1990 inleddes med en strejkvåg i kommuner och landsting, samt bland bank- och försäkringsanställda. Precis som då ställde LO-topparna upp på regeringens attacker, med undantag för Kommunals ordförande Lillemor Arvidsson, som stod under extra press efter strejkerna.
Det var missnöjet med S-regeringens högerpolitik – åtstramningar, lönetak, försämrad sjukförsäkring med mera – som bäddade för att M under Carl Bildt kunde bilda regering 1991. En högerregering som drev igenom flera av de privatiseringar som raserat välfärden sedan dess (som friskolor och bemanningsföretag). Det som skulle behövts var både fortsatt kamp underifrån och ett politiskt alternativ till vänster.