Mitt 2020: ”Vi avtackades med nedskärningar”

Mitt 2020

av Lars Bjersing

Året som anställd inom Coop Norrbotten började ganska lugnt, men med rädslan för LAS-försämringar hängandes över jobbet. Snacket gick om nya kollektivavtal som skulle förhandlas snart och om vi skulle få några förbättringar? Ganska snart blev snacket om det nya viruset som spreds.

Från en vecka till en annan exploderade försäljningen när människor började bunkra allt från konserverad frukt, korv och bönor till buteljerat vatten och toalettpapper.
Till en början fanns det inga krav från företaget på säkerhetsåtgärder, utan varje butik fick själva välja hur mycket man skulle anstränga sig för att hålla nere smittspridningen. På min butik fick personalen sin vilja igenom och plexiglas i kassan, handsprit vid in- och utgångar samt engångshandskar till kunderna fixades fram.

På veckodagarna började vi hålla butiken öppen en extra halvtimma innan normala öppettider för att låta de i riskgrupper handla ostört. Ungefär samtidigt fick vi höra att kollektivavtalsförhandlingarna skjutits upp till hösten.

Efter den initiala boomen med hamstring kom en period av lugn. Helt plötsligt sålde inte varorna i salladsbaren, och färdigmat blev kvar på hyllorna. Fler och fler företag hade börjat jobba hemifrån och lunchgästerna försvann. Fortfarande kom gymnasieungdomarna och köpte godis och energidryck varje dag runt lunch, men när även gymnasiebyn i Luleå började köra på distans försvann dessa.

När första vågen var som värst började handspriten och engångshandskarna ta slut. Vår butik hade framförhållning och hade köpt in stora dunkar med handsprit som skulle räcka länge. Engångshandskarna blev nu bara till för personalen, och kunderna fick ta med sina egna eller nöja sig med att sprit. Precis innan sommarsemestrarna infördes också ”onlinehandling”.

Under sommaren lugnade saker och ting ned sig. Smittspridningen avtog.
Med återgång till jobbet och höstens annalkande påbörjades den andra vågen. På många platser i landet blev den andra vågen värre än den första.
Under hösten sade vårt fack Handels tillsammans med övriga LO-förbund nej till arbetsgivarnas slutbud i förhandlingarna om LAS-försämringar. Dock sade PTK ja till avtalet, som komplicerade saker. Hur skulle regeringen ställa sig till ett avtal som inte LO gått med på?

Direkt efter drog förhandlingarna om nya kollektivavtal äntligen igång. Retoriken från vårt förbund var uppskruvad och förhandlingarna verkade ha strandat. Strejkvarsel utlystes och för första gången började mina kollegor ta upp frågor om facket, strejk och förbättrade villkor med mig.
Tidigare hade det varit svårt att få till diskussioner om samhällets utveckling och fackens roll, men nu kom det naturligt.

Dagen för strejk drog sig allt närmre, på min mejl fick jag affischer att i egenskap av förtroendevald sätta upp på arbetsplatsen som försvarade strejken och skulle skänka styrka till oss. Några timmar efter mejlet hade kommit kom beskedet att ett avtal nåtts. Vad hade arbetsgivarna backat på?

Avtalet som slutits skulle visa sig vara en lättmjölk. Lönehöjningar enligt det lågt satta märket, ingen ordentlig låglönesatsning, inga stärkta krav på att uppfylla heltidsnormen eller hårdare krav på att ha fasta anställningar. Svekavtalet möttes av många med uppgivenhet och på Handelsnytts Facebooksida blev det många ledsna och besvikna kommentarer, vissa bestående av ren ilska.
När Black Friday närmade sig gick Handels ut och varnade för att branschen inte tagit de nödvändiga försiktighetsåtgärder som krävdes under storhelger och pandemi. Kritiken syftade till att öka antalet riskbedömningar och anpassningar i butikerna för att säkra kunder och personal.

I samband med det blossade frågan om masker/visir upp inom Coop Norrbotten. På intranätet ledde diskussion och inlägg från Kommunikationschefen till att de anställda uppfattade det som ett förbud mot skyddsutrustning på våra arbetsplatser. Även masker och visir som den anställde själv sponsrade skulle vara förbjudet. Skyddsombuden på flera arbetsplatser inom koncernen började organisera för att ändra på dessa regler och förbudet läcktes även till lokala media.
Efter den pressen som uppstod med mediabevakning och hotet från facklig organisering kom snart besked att Coop Norrbotten aldrig varit emot att anställda skyddar sig. Ett extrainsatt möte för alla skyddsombud sammankallades och där turades vd:n och kommunikationschefen om att be om ursäkt och förklara att det minsann aldrig varit något förbud.

Numera kan den anställde som vill ha skyddsutrustning prata med sin chef och sitt skyddsombud för en riskbedömning. Riskbedömningen skickas sedan vidare uppåt för att godkännas. Efter godkännande får butikschefen rätt att beställa in till den specifike anställde.
Efter ett år av ökad försäljning trots pandemi och allt som kom med den fick vi besked att samtliga butiker i kedjan skall genomföra nedskärningar nästa år. Känns ju väldigt tacksamt att anstränga sig och riskera sin hälsa för att mötas med nedskärningar trots vinstår.

Förhoppningsvis blir nästa år något bättre. Med ett vaccin på gång kan vi förhoppningsvis snart vända den relativa stiltjen under pandemin i organiserad kamp på gatan. Kamp mot försämringarna i LAS, kamp mot marknadshyra, kamp emot rasismen och kamp för anslag till välfärden som faktiskt täcker behoven! 2021 kommer förhoppningsvis bli ett kampens år. ■