Mobilisera mot Israels annektering

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Den här veckan planerar Israels regering, med stöd av Trump, att officiellt annektera 30 procent av den redan ockuperade Västbanken. Den proteströrelse som redan har inletts av palestinier och även i Israel måste få maximalt internationellt stöd.

Israels nya koalitionsregering vill genomföra annekteringen – att Västbanken närmast Jordanfloden ska bli en officiell del av den israeliska staten – i skydd av både covid-19-pandemin och Trump-regeringen i Washington. Trumps provokativa ”fredsplan” som presenterades i januari pekade ut denna del av Västbanken som en del av Israel. 
Premiärminister Netanyahu, med Israels mest högerinriktade regering någonsin, jublade över planen, som också utropade Jerusalem till enbart Israels huvudstad, förnekade palestinska flyktingar några som helst rättigheter och försvarade de judiska bosättningarna på ockuperat land.

Annekteringsplanerna har mötts av protester med tusentals i både de av Israel ockuperade palestinska områdena och i Israel självt. Samtidigt att har våldet trappats upp från både israelisk polis och militär, och från kolonialistiska bosättare. Både hos dessa och bland palestinier ses planerna som en upptrappning av den kolonialism och apartheidpolitik som redan har bedrivs.
Israel ockuperade östra Jerusalem, Västbanken, Gaza och Golanhöjderna under sexdagarskriget 1967 och styr sedan dess. Det stora palestinska massupproret 1987, den första intifadan, pressade den israeliska regimen till förhandlingar och det så kallade Osloavtalet 1993. I avtalet, som hade starkt stöd även i Israel, utlovades en palestinsk stat och en palestinsk myndighet upprättades. Men de styrande i Israel hade aldrig tänkt acceptera denna palestinska stat.
Den palestinska myndigheten sågs av Israels regering som en underavdelning – ekonomiskt, militärt och politiskt. Befolkningen i de judiska bosättningarna på Västbanken ökade från 111 000 år 1993 till 427 000 år 2018, plus 218 000 bosättare i östra Jerusalem. 
Efter den andra intifadan år 2000, som hade mindre av demokratisk masskamp och fler attentat i Israel, upprättade den israeliska staten en mur mot Västbanken. År 2005 blev Gaza de facto belägrat, av en mur och israelisk militär. Flera tusen palestinier dödades i Israels bombkrig mot Gaza 2008 och 2014. 

Netanyahus planer skulle kunna leda till en ny intifada, ett palestinskt massuppror som inte kontrolleras av den palestinska myndigheten. Denna har avbrutit sina tidigare avtal med Israel, men är fortfarande öppna för förhandlingar. De palestinska områdena är i djup ekonomisk kris och fattigdomen ökar snabbt liksom missnöjet med den palestinska myndigheten.
Ett uppror underifrån skulle också få starkt stöd i Mellanöstern, som 2019 och 2020 sett massrevolter i Libanon, Irak och Sudan, och skulle kunna skaka de USA-allierade regimer som vill samarbeta med Israel.
I Israel ökar oron över vad som ska hända. Annekteringen stöds bara av cirka 25 procent i opinionsmätningar, medan 68 procent tycker att ekonomin och den växande arbetslösheten är den viktigaste frågan. Det finns ett missnöje även inom den härskande klassen med Netanyahus styre, liksom i USA med Trumps regering.

Protesterna i de ockuperade områdena och i Israel behöver utvidgas, för att sätta maximalt tryck och blockera Netanyahus planer. I de ockuperade områden behövs försvarskommittéer mot den dödliga repressionen. I Israel behöver kampen kopplas till kamp mot hela regeringens högerpolitik. 
EU och Sverige är starkt allierade med Israel och måste sättas under press att agera mot Netanyahu och regeringen. Allt militärt samarbete och stöd till ockupation och bosättningar måste stoppas. De blåbruna högerpartierna – M, KD och SD – vägrar som väntat att fördöma annekteringen.
Rättvisepartiet Socialisterna, vår international ISA och våra kamrater i Israel och Palestina står för en socialistisk lösning av krisen. Israels härskande klass och dess militärapparat måste störtas för att ge demokratiska rättigheter och trygghet till alla, avskaffa fattigdom och klyftor. Bara så kan kamp och demokratiskt samarbete leda till befrielse för alla, för ett demokratiskt och socialistiskt Palestina och ett demokratiskt och socialistisk Israel.