Möjligt handelsavtal mellan Xi och Trump laddar för nya strider

Intervju med Vincent Kolo, chinaworker.info

Världsekonomin tar allt större skada av det handelskrig mellan Kina och USA som inleddes i juli 2018. Nyligen larmade Internationella valutafonden (IMF) om att 70 procent av den globala ekonomin kommer att uppleva en inbromsning i år, och IMF-chefen Christine Lagarde uppmanade regeringarna att inte förvärra situationen med ”självförvållade” skador som handelskrig. 
Enligt uppgifter ska USA och Kina nu vara ”väldigt nära” ett handelsavtal. Men det innebär inte slutet på konflikten som handlar om mycket mer än handel med varor, vilket framgår av denna Offensivintervju med Vincent Kolo från den socialistiska hemsidan chinaworker.info.

Kommer regeringarna i USA och Kina att nå ett avtal för att få ett slut på handelskriget?
– Ett avtal är det mest troliga, men den verkliga frågan är: vad för slags avtal? Det blir snarare ett kosmetiskt avtal pyntat med några löften för att rädda ansiktet för de båda länderna än ett avtal som leder till betydande förändringar i de ekonomiska relationerna mellan USA och Kina. Det kommer inte leva upp till Trumps retorik om ett ”historiskt” och ”episkt” avtal, och det kommer inte att resultera i de fundamentala ”strukturella förändringar” av Kinas ekonomi som anti-Kina-topparna inom USA:s härskande klass kräver.

– Knepet som Trumps team försöker genomföra i förhandlingarna och en stor anledning till varför de tar så lång tid – de har nu haft nio omgångar av samtal – är att få fram nog med eftergifter av Kina så att det ska se ut som om ”fundamentala förändringar” har kommits överens om. Utan detta kommer Trump möta en lynchmobb från sitt eget parti samt från Demokraterna som kommer anklaga honom för att sälja ut till Kina. Xi Jinpings slutsats är att Kinas statskapitalistiska ekonomiska modell är oåtkomlig. Bortom detta kan Peking ta en flexibel approach kring typen och skalan av eftergifter de erbjuder.
– Men det möjliga avtalet kommer inte ta tag i rötterna till konflikten, vilket är en maktstrid om vem som ska vara nummer ett i världen. Den kampen kommer inte att förhandlas bort, det är inte så kapitalism och imperialism fungerar. 
– Det kan bli ett avtal, som båda sidor av politiska skäl kommer att utmåla som en stor seger, men som i själva verket kommer att vara ett slags eld-upphör där den ekonomiska konflikten skiftas från tullar och handel till andra mer avgörande områden som teknologi, investeringar och geopolitik. Vi ser redan en dragkamp mellan USA och Kina, men även EU, Indien, Ryssland och Japan, angående Kinas Bälte- och väginitiativ (BRI) – det största globala infrastrukturprojektet i historien.

Trump och hans förhandlare är under press att få fram ett avtal, men visst är den kinesiska regimen också under press?
– Ja, men inte ens i detta skede, där båda sidor starkt pushar på för ett avtal, kan vi utesluta att det inte blir ett avtal. Dock är vad som får dem att röra sig mot ett avtal den sviktande världsekonomin och de politiska riskerna med en recession, vilket helt skulle blåsa bort Trumps hopp om att bli omvald, men som skulle bli ännu mer kostsamt för Jinping. Vi talar om oemotsvarade massrevolter i Kina i händelse av den första recessionen i landet i mannaminne.
– Båda sidor fruktar utsikten av en ny oro på börserna. En ny börs­krasch skulle ensamt kunna kasta ned världsekonomin i en recession.

Trumps position har ändrats sedan handelskriget började – har han mjuknat gentemot Kina?
– Han var tvungen att åtminstone delvis dra sig tillbaka från en egengjord katastrof. I juli, när Trump införde de första tullarna mot Kina, skröt han om att ”handelskrig är lätta att vinna”. Tonfallet från Washington var väldigt aggressivt och provokativt. Nu är USA:s ekonomi lika illa däran som Kinas.
– Detta är en långvarig konflikt, utan några ”lätta vinster”. Marken har skiftat i relationerna USA-Kina, och det är inte bara en följd av att Trump är en oförutsägbar president. Snarare markerar det en historisk vändning som bereder vägen för en öppen strategisk rivalitet, vilket får Peking att byta strategi. De eftergifter som Kina erbjuder i de senaste samtalen är mer omfattande än för ett år sedan, men skillnaden är inte stor. Kina har en prioritet gällande vad de är beredda att ge med sig på, bortom vilken de inte går. Kinas ledare är medvetna om att det finns en stor press på Trump att inte överge samtalen.
– Detta förklarar ironiskt nog varför Trump lämnade samtalen i Vietnam med Nordkoreas diktator Kim Jong-un. De två samtalen är på ytan orelaterade, men Trumps koreanska strategi om avveckling av kärnvapen har i själva verket alltid i slutändan handlat om att öka trycket på Kina och kampen för politisk och militär hegemoni i Sydostasien. Trump lämnade mötet delvis för att pressa Kim för att för lite framsteg hade gjorts, men det var också en varning till Peking om att USA också är beredda att lämna ett handelsavtal om inte större eftergifter görs.

Vad är de återstående hindren för att nå ett avtal?
– Den mest betydande utvecklingen hittills är överenskommelsen om att båda sidor kommer sätta upp särskilda mekanismer för att se till att avtalets villkor efterlevs. Men de föreslagna mekanismerna är mer en fasad än konkreta åtgärder. Det finns andra potentiella hinder för ett avtal. USA har enligt rapporter tagit fram uppemot 150 sidor av överenskommelser att tecknas, inkluderat detaljerade överenskommelser inom sex omstridda områden: framtvingad teknologiöverföring och cyberstöld, immaterialrätt, tjänster, valuta, jordbruk och icke-tariffbarriärer.
– Men Xi’s regim kommer inte att offra ”kärnområden” för deras statskapitalistiska ekonomiska modell, som statliga bistånd, skydd av statliga nyckelmonopol, och så kallade ”nationella storverk”. 
– Det är inte primärt en ekonomisk fråga, utan en politisk. Xi, som representerar miljardärprinsarna (ärftliga ledare) inom den kinesiska regimen, staten och ekonomin, är fullt medveten om att regimens framtid som en enpartidiktatur vilar på dess förmåga att inte bli en ”marknadens gisslan” som fallet är med de kapitalistiska regimerna i väst. Och politiskt kommer den kinesiska sidan inte att skriva under ett avtal som får det att verka som att man vikt ner sig för USA. 

– Gällande USA-Kina-relationerna kommer ett handelsavtal inte att representera en återgång till situationen innan 2018.  Det är för evigt borta. Istället, som ekonomen Stephen Roach säger, kommer det bli en ”utdragen strid”, vad han kallar för ”kalla kriget 2.0”. Roach argumenterade också att USA:s ekonomi idag är i en mycket svagare sits – på grund av högre skuldnivåer och minskad tillväxt – att utkämpa ett kallt krig än mellan 1947 och 1991.
– En annan avgörande skillnad är att i det tidigare kalla kriget mellan kapitalistiska USA och stalinistiska Sovjet var den senares statsägda och byråkratiska misskötta ekonomi mycket mindre integrerad i den globala ekonomin än vad Kinas stats­kapitalistiska ekonomi är idag. Kina är den största handelspartnern för 124 länder jämfört med 76 för USA. 
– Konflikter över Bältes- och väginitiativet, Huawei och 5G-teknologi, Sydkinesiska havet och andra territoriella dispyter kommer alla sannolikt att förvärras. 

Vad är det socialistiska alternativet till handelskrig och ekonomisk nationalism?
– Händelserna det senaste året, den upptrappade konflikten mellan USA och Kina, men också spänningarna med EU och andra stormakter, är symptom på ett kroniskt tillstånd som drabbar global kapitalism. Systemet kan inte skaka sig fri från krisen som började för över tio år sedan. Regeringar fruktar massrevolter som vi ser i Algeriet och Sudan. 
– Kapitalisterna är i ökande grad tvingade att se till ”nationella” lösningar, likt Trumps ”Amerika först”-doktrin. Kapitalistisk globalisering, med sina megavinster för miljardärerna, har berett vägen för ”slowbalisation”, där varje kapitalistisk regering skyddar sina egna företag och marknader och använder sig av ekonomisk och geopolitisk mobbning i de internationella relationernas sfär.

– För arbetarklassen har båda dessa faser av kapitalistisk utveckling innan och efter 2008 resulterat i en större utsugning och fattigdom samt ekonomiska, miljömässiga och militära katastrofer. Arbetarnas organisationer måste inta en självständig hållning och motsätta sig såväl den ekonomiska nationalism som Trump och andra högerpolitiker står för som borgerliga liberalers globaliseringspolicy. Istället gäller det att ta kamp för demokratiska fri- och rättigheter, jobb och välfärd. Vi kämpar för förstatligande under arbetarnas kontroll och styre av företag som hotar att omplacera sig, stänga ner eller outsourca produktion som påstås vara utsatt för ”utländsk konkurrens”.
– Internationell solidaritet behövs för att stödja kinesiska arbetares kamp mot regimen och förbud mot oberoende fack och rätten till att strejka. Detta är det socialistiska alternativet, att stå oberoende från kapitalisterna och enade i kampen med arbetarklassen överallt, att vägra alla kapitalistiska lösningar och istället kämpa för demokratiskt planerat ägande och kontroll över storföretag för att underlätta demokratisk planering och socialistisk handelspolitik. Detta är hur vi hindrar arbetarklassen från att splittras av nationalism och politiker som Trump och Xi.