Myanmar: Generalstrejk mot militären

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Generalstrejken i Myanmar (tidigare Burma) i måndags blev en stor framgång. Uppemot 12 miljoner ska ha deltagit. Landet lamslogs.

Generalstrejken blev den hittills största och mest samordnade massprotesten mot den militärjunta som grep makten den 1 februari.
Från första stund mötte militärjuntan motstånd i form av strejker: de första att strejka var vårdpersonal på 70 sjukhus, och sedan stora demonstrationer.
I stort sett alla grupper i samhället har deltagit i kampen. Motståndets omfattning har isolerat och försvagat militärklicken. Men militären tycks ännu inte vara beredd att lämna ifrån sig makten, trots att kampen, särskilt strejkerna, i det närmaste har omöjliggjort för generalerna att utöva någon makt. Militären räknar dock med att tiden ska vara på deras sida och att kombinationen av repression och djup kris (pandemin och den ekonomiska kollapsen) till sist kommer at resultera i att kampvågen ebbar ut.

Men generalstrejkens framgång ger massrörelsen både självförtroende och en ny, viktig plattform för fortsatt samordnad kamp och organisering.
Generalstrejken, ”22222-revolutionen” efter dess datum den 22 februari 2021, och för att påminna om massrevolten och generalstrejken 8888 (den 8 augusti 1988) hade föregåtts av massiva och växande demonstrationer samt strejker från en rad olika arbetargrupper.
Läget idag i Myanmar och globalt är emellertid inte detsamma som 1988. I spetsen för dagens kamp står en ny generation av arbetare och aktivister. Till skillnad från då finns det också en fackföreningsrörelse som byggts i strejker och idag har den moderna tekniken (att alla har en mobiltelefon) underlättat kampens samordning.

Viljan att aldrig gå tillbaka till den mörka tiden av diktatur och militärstyre driver kampen framåt. Trots att kampen har krävt fyra dödsoffer, och våldet, arresteringar av över 600 aktivister, återkommande nedstängningar av nätet, hot och attacker mot strejkande samt tilltagande militär närvaro på gatorna, har allt fler dragits med i kampen och en ny kulmen nåddes med måndagens generalstrejk.
Ögonvittnen berättar att det fanns en känsla bland de som deltog i strejken och demonstrationerna av att ”vi kommer allt närmare målet” ­– bort med militärjuntan – som blandades med en spänd oro inför militärens respons.
Två dagar innan generalstrejken hade militären skjutit ihjäl två personer, en av de döda var bara 16 år, som deltog i demonstration till stöd för strejkande varvsarbetare i landets näst största stad Mandalay. Efter militärens och polisens attack var Mandalay en ”krigszon”.

Inför generalstrejken hade militären gjort hotfulla uttalanden, men strejkdagen kom inte att präglas av militärens våld, utan gatorna fylldes av en ”flod av människor”, skriver den oberoende nyhetssajten Myanmar Now.
En annan nyhetsajt, Frontier Myanmar, skriver att tidigt under strejkdagen började tusentals samlas vid Mandalays centralstation. De lyssnade bland annat på musiker som framför den revolutionära sången ”Thway Thit Sar” (blodslojalitet/band). ”Hela tiden och från olika håll anländer nya stora skaror av människor, det är lärare, studenter, aktivister och andra. För varje minut växer folksamlingen”.
Inför denna mobilisering valde militären att inte gå till angrepp, till skillnad från 1988 års strejkdag som avslutades med att militären på kvällen den 8 augusti gick till storskalig offensiv mot massrevolten, där hundratals dödades och skadades. Under flera dagar pågick militärens mord och klappjakt på de som hade deltagit i generalstrejken och andra aktioner. Våldet blev inledningen till den kupp som militären genomförde i september.
Även om det som hände den 8 augusti 1988 inte fick en upprepning den 22 februari i år är risken att dagens militärjunta, i likhet med sina föregångare, försöker krossa kampen i blod ständigt närvarande.

Viljan att aldrig gå tillbaka till den mörka tiden av diktatur och militärstyre driver kampen framåt.

När militären slog till 1988 var massorna inte förberedda och trots många heroiska insatser att forma ett försvar och nya modiga demonstrationer kunde kampen slås ner.
För att skydda sig mot militären och polisen behöver dagens massrörelse forma ett eget försvar baserat på arbetarorganisationerna och demokratiska aktions- och försvarskommittéer på alla nivåer i samhället. Det är genom nya massmobiliseringar och generalstrejker som kampen också kan splittra militären och vinna över vanliga poliser, vilket redan har hänt, och vanliga soldater.
Regeringarna i Väst har fördömt militärkuppen och kommer sannolikt att införa ytterligare sanktioner mot juntan och de högsta militärerna. Men det är inte regeringarna i Väst som massorna kan sätta sitt hopp till. Militären i Myanmar har en lång erfarenhet av att styra trots sanktioner från Väst, och med hjälp av utländska företag har de lagt under sig en stor del av landets rikedomar och tillgångar.
För de flesta storföretag är det även efter kuppen ”business as usual” och de ämnar fortsätta att dra vinning av de extremt låga lönerna och de dåliga arbetsvillkoren. Lönen för en textilarbetare i Myanmar räcker inte ens till det absolut nödvändigaste. Minimilönen, idag mindre än 30 kronor i timmen, skulle behövas fördubblas om den ska gå att leva på.

För att isolera juntan krävs bojkotter och blockader organiserade av den internationella fackföreningsrörelsen.
Myanmar är i djup kris efter årtionden av diktatur och de senaste årens samstyre mellan det prokapitalistiska partiet NDL och militären.
Kombinationen av rutten kapitalism, imperialismens plundring och elitens maktmissbruk har ruinerat landet. Under pandemikrisen har massornas levnadsvillkor blivit helvetiska. Sedan smittan började spridas i början av året har antalet som försöker överleva på 1,9 dollar om dagen eller mindre blivit tre gånger fler. Nära två tredjedelar av befolkningen (62 procent) lever nu i extrem fattigdom.
I den masskamp som utmanar militärjuntan finns fröet till ett nytt och fritt Myanmar. Men för att kampen ska segra krävs organisering under arbetarnas ledning och ett revolutionärt socialistiskt program för demokrati och kapitalismens avskaffande.
• Stöd kampen i Myanmar. Ut med juntan – för ett demokratiskt och socialistiskt Myanmar.