Myanmar: Kuppen möter växande motstånd

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

”De många strejkerna gör det allt svårare för generalerna att konsolidera sin makt och styra över en ilsken befolkning”. Så sammanfattade New York Times läget i Myanmar (tidigare Burma) två veckor efter militärens kupp.

Det motstånd som kuppmakarna har mött har överraskat generalerna som blir allt mer isolerade, desperata och våldsbenägna. Sedan början av veckan finns det fler trupper och pansarvagnar på gatorna, och kuppmakarna har hotat de som protesterar med upp till 20 års fängelse.
Men varken den militära uppladdningen eller generalernas tomma löften om att val ska hållas, inget har sagts om när, har hittills lyckats stoppat kampen.
Även i tisdags, den 16 februari då detta skrivs, genomfördes nya protestaktioner och massmobiliseringar med generalstrejk och direkta uppmaningar till vanliga poliser och soldater att vägra lyda order och istället ansluta sig till protesterna. Detta är nu ett livsvillkor för kampen och dess försvar.

Nästan omedelbart möttes kuppmakarna av strejker, med början i att de vårdanställda strejkade på 70 sjukhus. De vårdanställdas modiga strejker tände ett hopp och fick snabbt spridning. Under kuppens två första veckor har generalerna utmanats av strejker från lärare, statsanställda, bankanställda, fabriks- och gruvarbetare och anställda vid järnvägen. Även poliser ska ha strejkat. 
Strejkerna har gett motståndet en styrka och kraft som saknats i tidigare kamprörelser som 1988 och 2007. ”Den fackliga rörelsen är ung men beslutsam, och genom åren har den fått en erfarenhet av att organisera strejker”, skrev Al Jazeera den 13 februari.
Arbetarnas strejker är en viktig skillnad mot tidigare. En annan viktig skillnad är att nästan alla har en mobiltelefon idag, vilket har möjliggjort att kampen har kunnat samordnas trots återkommande nedstängningar av nätet. 
I början av 2010-talet fanns det lika få mobiler i Myanmar som i Nordkorea. Idag finns det över 68 miljoner mobilabonnemang, betydligt fler än antalet invånare (omkring 56 miljoner).

Strejkerna har gett motståndet en styrka och kraft som saknats i tidigare kamprörelser.

Militärens kupp följde efter att generalernas parti gått starkt tillbaka i valet i november och regerande NDL hade vunnit en överraskande stor seger. Militären fruktade att valsegern skulle sporra till krav på att konstitutionen från 2008, som garanterar militären ett stort inflytande oavsett valutgång, skulle skrivas om och att det även kunde äventyra generalernas kontroll över stora delar av ekonomin. 
”Vi avvaktar”, var klädjätten H&M:s svar på kuppen (som har många leverantörer i Myanmar), och samma svar ger de allra flesta utländska bolag. Även efter kuppen är det business as usual som gäller för de storföretag som länge har samarbetat med militären.
Den internationella fackföreningsrörelsen har lovat att stödja kampen och sätta press på de multinationella bolag som samarbetar med juntan. För att den pressen inte ska stanna vid uttalanden krävs det beredskap till blockader och bojkotter om arbetarna i Myanmar så begär.

Dagens motstånd och tidigare rörelser mot diktatur och fattigdom visar att kampen för demokrati och nationella rättigheter i Myanmar också är en kamp för att avskaffa kapitalismen och för kollektivt ägande av de stora företagen och jordegendomarna. I den kampen kan Myanmars arbetare, studenter och fattiga bara lita till sin egen styrka och självständiga, demokratiska organisering samt det stöd som de kan få från förtryckta globalt.
Stöd kampen i Myanmar. Ut med juntan – för ett demokratiskt och socialistiskt Myanmar.