BOK |
| Titel:Göteborgshändelserna Författare: Jörgen Gassilewski Förlag: Albert Bonniers Förlag (2006). |
Det står på omslaget till boken Göteborgshändelserna av Jörgen Gassilewski att det är en roman. För mig framstår boken som ovanlig för att vara roman men däremot mycket precis som dokumentär och samtidigt poetisk.
Dokumentation av händelserna kring EU-toppmötet 2001 har gjorts
förut, det är genom att gå in i ett antal karaktärers
tankar, historia och upplevelser som precision uppnås.
Temat är begreppet händelser. Långa slingor av händelseförlopp
räknas upp och upprepas som melodier. Samtidigt går huvudpersonen
T-Gul omkring och frågar sig om självmord är en händelse.
T-Gul är den tyska knallgulhåriga kille som insatsstyrkan
letade efter på Schillerska gymnasiet. Drakdödaren Buskage
Mindre är president George Bush och (J) är Håkan Jaldung.
Den förstnämnde har mer liv i sig än den askgrå robotliknande
polismästaren.
Ibland går berättandet in i någon-formen och driver
med synsättet att de så kallade Göteborgshändelserna
bara hände: ”någon ligger i utspilld och uppblött
hundmat och någon säger låt skiten ligga där”.
Två någon i motsatta positioner. Den första ligger på mage
med händerna på huvudet, den andre står ovanför
med batongen mot den liggandes nacke.
(J) vet att det är en händelse när han avtackas av Drakdödaren
som speciellt uppskattar taktiken att först hyra ut skollokalerna
gratis till demonstranterna och sedan låsa in dem där.
Jag kan tänka mig att boken är lite rörig för en
som inte var med själv, men den förmedlar en äkta känsla.
Alla häpnadeväckande uttalanden och händelseförlopp
stämmer överens med vad som tidigare berättats, vilket
inte är konstigt då Gassilewski hänvisar till 136 referenspersoner.
För en demonstrationsarrangör är boken väldigt igenkännande.
Alla typer av demonstranter är rättvist upptagna med fokus
på unga nya grupper. Man blir nostalgisk och längtar tillbaka
till den tiden, fylld av livlig diskussion och debatt om världsanalys,
ideologier, demonstrationstaktik och organisationsform. Det som saknas är
mer om innehållet i politiken, varför T-Gul och hans kompisar
ville demonstrera mot EU. Den existensiella frågeställningen är
tung och slutet kan väl tolkas som att globaliseringsrörelsen
dör eller vill dö.
Elin Gauffin
