Nagorno-Karabach finns inte längre

av Per Johansson // Artikel i Offensiv

I september inledde det idag ekonomiskt och militärt betydligt starkare Azerbadjan en militär offensiv mot sista resterna av det Armenienstödda Nagorno-Karabach efter att Azerbadjan först hade genomfört en hård blockad mot området under tio månader De 2 000 man starka ryska fredsbevarande trupperna tog inte strid mot Azerbadjans offensiv, trots att flera av dem dödades. Den armeniska befolkningen har flytt området och i praktiken har en etnisk rensning genomförts. Nagorno-Karabachs president deklarerade förra veckan att republiken ska upplösas vid årsskiftet. I praktiken har republiken redan upphört att existera.

Vad var Nagorno-Karabach och vad är bakgrunden till konflikten? Både Armenien och Azerbadjan ingick tidigare i Sovjetunionen. När Sovjetunionen började knaka i fogarna i slutet av 1980-talet bröt konflikten ut. Det första kriget om Nagorno-Karabach varade mellan 1988 och fram till ett vapenstillestånd 1994. Vid den här tiden var Armenien militärt starkare. Armenien fick även stöd av Ryssland. Kriget slutade med att Armenien tog kontroll över Nagorno-Karabach samt andra områden i Azerbadjan. Hundratusentals azerer och armenier tvingades fly.
Den självständiga republiken Nagorno-Karabach som utropades 1991 aldrig internationellt; folkrättsligt har det ansetts tillhöra Azerbadjan.
Det armeniska intresset för området beror på att det finns en gammal armenisk kultur med fornlämningar, kyrkor och kloster, och har därför bland armenier ansetts vara deras kulturs vagga.
Å andra sidan har den azeriska befolkningen levt där i många århundraden och anser området som sitt.

Sedan eldupphöret 1994 har läget varit spänt och år 2020 inleddes det som skulle visa sig vara början till slutet för Nagorno-Karabach. En 6 veckor blodig konflikt startade som resulterade i över 7 000 döda stridande och hundratals civila offer. Kriget slutade med att Azerbadjan återtog stor del av de områden som Armenien tog kontroll över efter kriget 1994, däribland delar av Nagorno-Karabach.
Skillnaden idag jämfört med det första kriget 1988-1994 är att Azerbadjan nu, med hjälp av sina inkomster från bland annat olja och gas, har fått en starkare ekonomi och byggt upp en stark militärmakt. De har fått stöd från Turkiet och har under de senaste åren även köpt modern krigsmateriel från Israel, som drönare och olika missilsystem, till exempel LORA-missiler med mera.
Vid de första konflikterna var Ryssland allierat med Armenien, men sedan några år tillbaka har deras stöd för Armenien svalnat och det ser ut som om deras intresse har svängt. Att de ryska fredsbevarande styrkorna inte ingrep vid Azerbadjans offensiv kan självklart bero på att Ryssland inte har resurser att agera militärt då landet nu sitter fast i ett kostsamt krig i Ukraina.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv försvarar Nagorno-Karabachs rätt till självbestämmande. Områdets historia av krig och etniskt förtryck gör att det kommer att bli en svår och lång process. Men en förutsättning för alla folks rätt till nationellt självbestämmande och andra demokratiska rättigheter ska kunna förverkligas är att alla trupper dras bort från området.
De armeniska och azeriska massorna behöver enas i en gemensam kamp mot imperialism, nationalism och etniskt förtryck.