När barnen blir en handelsvara

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

När sexköpsskandalen kring Paolo Roberto dras fram står det klart att det vidrigaste uttrycket för kapitalismen – människohandeln – inte har pausat med corona. 
En annan variant av denna som nu orsakar ett extra lidande är surrogatindustrin.

Tidningarna The Guardian och Arbetaren samt Sveriges Television har berört detta med rubriker som ”Barn till reducerat pris”.
Vi i Rättvisepartiet Socialisterna har varit en del av proteströrelsen mot den svenska surrogatförmedlingen Tammuz och dess målmedvetna plan att bli normaliserad i samhället. Rörelsen har haft flera blockader mot Tammuz försäljningskonferenser på diverse välrenommerade hotell runt om i Stockholm de senaste åren. 
Tammuz har, trots att en statlig utredning kom fram till att surrogatförmedlingar inte ska legaliseras i Sverige, ändå lyckats flytta fram sina positioner. Affärerna, där graviditeten sker hos kvinnor i andra länder, har gått fint. Tammuz har haft tält på Pride, lyfts fram i QX och fått delta i Fråga vad du vill i P3.

Tidningen Arbetaren belyser hur Tammuz under rådande pandemi och reserestriktioner nu rear ut priset på att köpa ett barn. Att inleda en process i USA eller Ukraina görs mellan 38 000 och 115 000 kronor billigare. Att sätta igång nya graviditeter när ingen vet hur det kommer bli med pandemin är smutsigare än vanligt.
Det finns redan nu indikationer på att barn som har fötts av surrogatmödrar i Ukraina samlats upp i stora barnsalar och sköts av sköterskor eftersom beställarfamiljerna i Sverige inte kan komma och hämta dem. 
Är det sant är det en grov försummelse av spädbarnens viktiga behov av anknytning (Offensiv har inte kunnat fastställa riktigheten i uppgifterna mer än att Sveriges Television gjort ett reportage om förtvivlade svenskar). Men hela problematiken med att använda kvinnors livmödrar och spädbarns skyddsvärn i kommersiellt syfte blir glasklar under en pandemi.

The Guardian har speglat några av de tragedier som nu utspelar sig i USA:s surrogatindustri som följd av att par inte kan komma in i landet för att hämta barn eller lämna landet för att hämta barn. 
Det är hjärtskärande att läsa om surrogatmamman Martin. Hon jobbar som barista och har två egna barn på tre och fem. Nu sköter hon om det barn som genetiskt sett tillhör ett par i Kina, men som hon har burit i sin mage i nio månader. När hon sköter om bäbisen växer kärleken ännu starkare och ångesten inför att behöva lämna ifrån sig honom är stor.

I oktober får dokumentärfilmen For Somebody Else av regissören Sven Blume premiär på svenska biografer. Där följer vi under sex år tre surrogatmödrar inför, under och efter deras graviditeter. Filmen är inspelad i Kalifornien där surrogatmödraskap är helt oreglerat. 
For Somebody Else bjuder på en emotionell och tankeväckande resa med dessa tre kvinnor. Du kan se trailern för filmen på hemsidan här.