När vårdkaos blir vardag

av Åsa V Karlsson // Artikel i Offensiv

I kommun efter kommun slutar Kommunals fackliga förhandlingar i oenighet. Socialchefer och äldreomsorgsdirektörer från norr till söder väljer iskallt att köra över personalen och deras behov av en vettig arbetsmiljö.

Nyliberala tankar har alltför länge fått råda och floskler som ”brukarnas rätt till sin tid, till kvalitet och långsiktighet” gör att fackets företrädare rapporterar om hur hjälplösa de känner sig, hur medlemmar ringer varje dag och är förtvivlade över att de inte kan få ledigt när resten av familjen har ledigt.
– Jag älskar mitt jobb och att jobba i äldreomsorgen, men nu kommer tankar på att plugga eller byta jobb, säger undersköterskan Carina Bergman i Örnsköldsvik till Kommunalarbetaren den 8 februari.
Örnsköldsvik är en av alla de kommuner som vill införa tre perioder för semester, vilket innebär att de som hamnar i första perioden blir lediga innan skolorna har slutat för sommaren och de som hamnar i sista får kortare ledig tid med familjen.

Orust kommun på västkusten har för tredje sommaren i rad delat upp personalens semester på fem perioder inom vård och omsorg. De löper den 7 juni till den 27 augusti. Trots stora protester och en namninsamling med 750 underskrifter beskriver fackets förhandlare situationen: ”Det var kalla handen. De backar inte en millimeter”.
Chefen för vård och omsorg på Orust heter Lena Gardtman som hänvisar till en enkät från 2022 där 62 procent av personalen inklusive chefer har svarat. Enligt henne har 71 procent svarat att det ”fungerar bra”.
Många medlemmar i Kommunal har dock aldrig sett denna enkät och misstänker att den antingen inte existerar eller att cheferna har fyllt i den på eget bevåg. Till saken hör att Lena Gardtman har ett förflutet som socialchef i Bengtsfors, där hon införde fem semesterperioder och trots högljudd kritik envist hävdade att det ”säkerställer kvalitet för brukare och ger en bättre arbetsmiljö för alla”.

För att personalen ska orka stanna behövs det mer än ord.

Nyligen rapporterade SVT Dalarna att Malung-Sälens kommun har beslutat att införa tre semesterperioder inom hemtjänsten, men efter massiv kritik har de backat och gjort en överenskommelse med Kommunal. ”Det känns bra att de har lyssnat på oss”, säger Carola Ivarsson från Kommunal som ändå bävar inför sommaren. De anställda ska nu själva önska ledighet och schema planeras på enheterna för att få ihop sommaren. Den första perioden ligger så tidigt att skolan fortfarande pågår under den första veckan. Socialchefen förstår att ”man kan uppleva det som något negativt”.
Kommunen fick igenom att två tredjedelar av personalen under sommaren ska vara ”erfaren och självgående”. Grunden ska vara att ordinarie personal finns på plats och kan hantera medicindelegation (att dela ut medicin) och så vidare.
Piteå kommun och flera andra har liknande avtal inför sommaren med högst 33 procent frånvarande samtidigt, och när arbetsgivare inte aktivt letar vikarier blir det sannerligen en ”utmaning” att lösa det. Bördan hamnar direkt på personalen. Det känns som luriga fulknep och den här sommaren kan bli den som går till historien som tuffast på länge.

Trött och utsliten personal kan kanske av ekonomiska skäl lockas till att strunta i sin välbehövliga semestervila; flera kommuner erbjuder bonus för den som jobbar hela sommaren. I Jönköping får man till exempel ett par tusen om man nöjer sig med 2 veckors ledighet.
Men de få tusenlappar efter skatt som erbjuds kan inte utgöra grund för den ”långsiktighet, kvalitet och kontinuitet” som exempelvis Region Stockholm har slagit fast som 2023 års slogan. De har beslut på att minska inhyrd personal med en tredjedel i månaden, vilket ska utvärderas varje månad och det gäller både hälso- och sjukvård, operation, akutsjukvård, öppen- och slutenvård.
År 2022 kostade bemanningspersonal 1 175 miljoner kronor och sammanlagt de senaste fem åren är summan svindlande 4 545 miljoner kronor. Samtliga egna medarbetare ska nu istället prioriteras genom investeringar i arbetsmiljön, säger ledningen.
Här känner man sig skeptisk. För att personalen ska orka stanna behövs det mer än ord. Vi har en kris, men den ligger inte inom personalen. Vi behöver ett tydligt regelverk som ger makt och möjlighet att påverka. Låt personal önska schema och ledighet efter behov, lyssna på de som verkligen jobbar i vården. Det är bråttom. Folk är trötta.