av Chris Gray & Eljeer Hawkins, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv
Domen mot polisen Derek Chauvin för mordet på George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020 är ett direkt resultat av den massexplosion som utlöstes inom arbetarklassen, de unga och de förtryckta som ifjol fångade hela världens uppmärksamhet, i kombination med rädslan för att en friande dom skulle leda till en ny explosion. Det var också en del i polismaktens, kapitalismens och Bidenadministrationens strävan att återupprätta förtroendet för det rådande systemet.
Trots segern med den fällande domen har dock kampen mot rasistiskt förtryck långt kvar att gå. Rättegången och domen sammanföll exempelvis med att Biden beslutade att släppa sitt kampanjlöfte om att upprätta en nationell kommission mot polisvåld och ”reformera polisen”. Samtidigt skedde högprofilerade polismord på Daunte Wright, Adam Toledo och Ma’Khia Bryant. Dessa händelser cementerade den kalla verkligheten med polismaktens roll i den kapitalistiska ordningen och förtrycket.
Endast sju poliser har fällts för mord sedan år 2005. Att Derek Chauvin är en av dem är bevis på styrkan i revolten efter mordet på George Floyd, en proteströrelse som till sist kom att samla 26 miljoner människor under 2020. Den revolt som följde visade den potential som finns för en fortsatt massrörelse mot rasistiskt förtryck.
Trots året som har gått och trots de muntliga ”eftergifterna” från etablissemanget har väldigt lite konkret hänt. Om vi ska kunna få igenom en betydande reformering av polisen i USA, för att inte tala om mycket mer långtgående krav från rörelsen, måste vi se var vi står idag och hur vi kan gå vidare.
Samtidigt som proteströrelsen förra året återupprättade Black Lives Matter (BLM) kom den alltmer att påvisa BLM:s politiska begränsningar och satte fokus på de olika NGO-organisationernas och Demokraternas politiska tillkortakommanden.
Under upproret reste Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA) krav på att polisen skulle kontrolleras av demokratiskt valda organ, förankrade i lokalsamhället och med fulla maktbefogenheter, inkluderat vad gäller anställningar och uppsägningar. Vi krävde att polisbudgetarna skulle skäras ned med 50 procent, avväpning av patrullerande poliser, samt att alla poliser som har en historia av rasistiska övergrepp skulle rensas ur.
Vi reste också kampkrav mot rasism i alla delar av samhället, inklusive bolagsbeskattning för att finansiera jobb, skola, sjukvård och bostäder. Vi reste också nödvändigheten av att facken står upp mot rasism och stödjer de protesterande, samt förkastar ett rasistiskt polisväsende och polisfack. Allt detta med en socialistisk analys av statens roll och hur vi kan få ett slut på en rasistisk polismaktsutövning.
Det var även medlemmar i Socialist Alternative som var tongivande i att få bussförarnas fack i Minneapolis att vägra köra de gripna protesterande till fängelser.
De massuppror som har skakat landet har avslöjat hur rasismen är djupt invävd i kapitalismen.
Samtidigt som segrar har vunnits vet vi att den härskande klassen bara är villig att göra eftergifter under tryck, inklusive offrandet av ”rötägg” som Derek Chauvin, i syfte att upprätthålla det ruttna systemet lite längre.
Det är av avgörande vikt att vi diskuterar vilka krav och strategier som är nödvändiga för att bygga en verklig mångetnisk arbetarklassrörelse för att utrota alla former av rasism, förtryck och exploatering en gång för alla.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.