Natolandet Turkiet bombar kurderna

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Turkiskt stridsflyg attackerade i helgen kurdiska Kobane, samt flera andra städer och byar i Syrien och Irak. Över 60 personer dödades. Sveriges utrikesminister Tobias Billström kritiserar inte anfallen. För regeringen innebär Natoansökan att Erdoğan har fria händer.

Erdoğans regim säger att attackerna med F-16-stridsflygplan och drönare mot 89 kurdiska mål var svaret på ett bombdåd i Ankara den 13 november, då 8 personer dödades och 80 skadades. Men faktum är att kurdiska PKK – som pekas ut som ansvariga – nekar till inblandning. Och att Erdoğan en längre tid har varnat för en ny invasion i västra Kurdistan (Rojava) i nordöstra Syrien.
Rojava och Kobane hamnade i centrum för världspolitiken på hösten 2014, då Islamiska Statens styrkor anföll Kobane, men slogs tillbaka av ett heroiskt motstånd organiserat av kurdiska PYD. PYD:s väpnade grenar YPG och YPJ bildade därefter kärnan i SDF, Syriska försvarsstyrkorna, som slutligen besegrade IS i mars 2019. SDF var allierade med USA-trupper på plats.

I kriget i Syrien backade Turkiet upp islamistiska styrkor för att störta Assad. Erdoğans mål har hela tiden varit att etablera Turkiet som en regional stormakt, och särskilt att militärt krossa kurderna. Turkiet har invaderat Rojava tre gånger sedan 2018, då staden Afrin attackerades.
På hösten 2019 avslutade USA-imperialismen under Trump det militära samarbetet med SDF/PYD och gav därmed grönt ljus för Erdoğan att genomföra en stor invasion. ”Mer än 300 000 flyktingar, hundratals döda och sönderslagna samhällen i en tidigare relativt oskadad del av Syrien har blivit resultatet”, rapporterade vi i Offensiv.

För regeringen innebär Natoansökan att Erdoğan har fria händer.

Den gången, 2019, orsakade trycket från opinionen att riksdagen beslutade om förbud för vapenexport till Turkiet. Men sedan S-regeringen i våras lämnade in sin Natoansökan är kritiken mot Turkiets diktatoriska och militaristiska regim utsuddad. De blåbruna har tagit det ett steg längre, med ännu mer fjäsk för Erdoğan och avståndstagande av PYD. Högern och S är också överens om den nya lag som brottsstämplar avslöjanden som kan försämra relationerna med regimer som Erdoğans.
De senaste attackerna följer veckor av anfall mot kurdiska baser i norra Irak. I Syrien anfölls nu Kobane, Manbij, flera flyktingläger samt även områden runt Raqq och Aleppo. Även Dagens Nyheters Nathan Shachar visar de verkliga motiven bakom attackerna:
”De kurdiska stridande förbanden i norra Syrien är de senaste åren inriktade mer på försvar än på anfall. De utgör inget militärt hot mot turkiska styrkor och turkiska allierade, fast de ibland gör motstånd då deras – krympande – territorium utmanas.
Motiven för de turkiska angreppen är inte militära utan inrikespolitiska – och utrikespolitiska. Den turkiska oppositionen, som helst talar om regimens korruption och inflation, tystnar tvärt då det gäller militära insatser.”

De 30 miljoner kurderna har rätt till självstyre och en egen stat. Deras kamp har gång på gång krossats av regionala diktaturer och imperialismen. Kurdernas enda verkliga allierade är arbetare och förtryckta världen över. Arbetarrörelsen och kämpande organisationer internationellt måste ge stöd till kurdernas kamp som en del av sin egen strid mot förtryck och kriser. Motståndarna är gemensamma – kapitalism och militarism med dess politiska representanter i Sverige och Turkiet.
• Stoppa Turkiets krig mot kurderna! Frige de politiska fångarna i Turkiet!
• Nej till Nato och militär upprustning!
• Kamp mot kapitalism och imperialism – för demokratisk internationell socialism!