foto: Offensiv
Antirasismen i Stockholm måste organisera sig i nätverk för organisering och enad kamp mot högerpolitik och rasism.
Fredagen den 30 november samlades uppemot 150 nazister och marscherade i Stockholm till minne av Karl XII. Utan att polisen hann reagera gick de till attack mot antirasister.
Nazisterna hade samlats på Humlegården och marscherade därifrån till Kungsan. Med facklor och polisbeskydd marscherade de till statyn. Nordisk Ungdom hade kallat till demonstrationen, men bland dessa fanns nazister från diverse organisationer, däribland terrorsekten Nordiska Motståndsrörelsen.
Framme vid statyn på Kungsan sköt nazisterna raketer mot de något fler antirasister som hade samlats, för att sedan storma den antirasistiska samlingen. När dessa hade kommit nära nog kastade de även brinnande facklor mot den antirasistiska demonstrationen. Redan från start var polisen helt oförberedda och skandalöst nog lade poliserna mer resurser på att hålla antirasister i schack än att besvara nazisterna.
Tre gånger tilläts nazisterna storma antirasisterna, samtidigt som polisen i kedjor stod vända mot antirasister och hade batonger framdragna. Nazister tilläts ta sig in bland demonstranterna och minst en antirasist blev slagen av nazister. Tack vare armkrokskedjor och uppmaningar från megafoner om att hålla ihop blev inte utkomsten värre.
Enligt polisen greps två, en för våld mot tjänsteman och en för brott mot knivlagen. Att det inte var fler nazister som greps visar på hur extremt skevt polisens agerande var på plats. Återigen skyddas nazister av staten för att hålla sina marscher och våld tillåts uppstå.
Fredagens händelser är en varning för antirasister. Att nazisterna kunde ta till våld är en konsekvens av att antalet antirasister var litet. Sms-kedjor och Facebook-mobilisering är bra verktyg, men får inte ersätta verklig mobilisering.
Det behövs flygbladsutdelning, affischering och möten. Det behövs en organisering på gräsrotsnivå och ur detta även att fler och nya engagerar sig och tar ansvar. Det behöver byggas aktiva nätverk där demonstrationer, aktioner och ett politiskt program mot rasism och nazism, men även mot högerpolitiken som göder extremhögern.
Nazistsekterna känner ett ökat självförtroende, som inte enbart är på grund av att de ständigt marscherar i skydd av polis. SD:s valframgångar och etablissemangets anpassning och normalisering av rasismen har gett dem en plattform. Rasismens normalisering måste besvaras av kamp underifrån och kopplas samman med gemensamma krav om allas rätt till bostad, jobb och välfärd.
Krav måste ställas på fackföreningsrörelsen och hela arbetarrörelsen om kamp mot lönedumpning och högerpolitik, men även för ett grundläggande arbete för enighet i rörelsen. Facken måste ta fram program och hjälpa till att arbeta fram material till medlemmar om hur ett antirasistiskt arbete kan ske på arbetsplatser på gräsrotsnivå.
Detta måste ske i demokratiska och politiska diskussioner om rasismen och dess orsaker samt hur detta bekämpas. Det är hög tid att fackföreningarna på allvar äntrar den antirasistiska kampen. Hotet från nazismen måste tas på allvar och detta visades tydligt i nazisternas attack den 30 november.
Problemet med att enbart kalla till demonstrationer när nazister dyker upp är att många känner en känsla av att det inte ensamt hjälper att demonstrera, och det är sant.
Om det inte erbjuds ett politiskt alternativ och en möjlighet till organisering med sikte på att förändra hela samhället – en kamp för att avskaffa kapitalismen, som suger ut arbetare, unga och låginkomsttagare – kommer extremhögern tillåtas frodas.
