Nazister i rollerna, nu och då

De nazister som spelade i 7:3 får åter huvudrollen i SVT:s Smärtpunkten. (Foto: Nicklas Elmrin/SVT).

av Offensiv

Nazisterna som spelade i pjäsen 7:3 och mördade poliserna i Malexander 1999 har åter huvudrollerna i tv-serien Smärtpunkten på SVT.
Hur debatten var för 25 år sedan beskrivs så här i boken Från Kungsan till Kärrtorp (texten är nedkortad).

”Jag tycker att judarna är ett främmande element som inte ska finnas i vårt land eftersom de bryter ner vår kultur och gemenskap”. I pjäsen Sju tre, scen nio, var detta en nyckelreplik, uttalad av en av de nazister som spelade sig själv. Sju tre beskrevs 1,5 år senare i ett reportage som ”1990-talets mest uppmärksammade svenska kulturhändelse”. (DN den 5 nov 2000.)

Pjäsförfattaren Lars Norén och producenten Isa Stenberg värvade två nazister som satt på Tidaholmsfängelset till projektet som skulle bli Sju tre. Nazisterna och Norén arbetade tillsammans fram ett manus. I Riksteaterns agerande fanns den vanliga underskattningen och naiviteten inför nazismen hos medelklasspersoner som tror att nazister är ”förvirrade ungdomar”. Många är tvärtom både vuxna och övertygade nazister. Kanske nazister under en begränsad period, men så länge de är det är ”förvirringen” inte att leka med. Detta försök att hantera nazismen kan liknas vid att ge ut Hitlers Mein Kampf i samma syfte.
Fångarna flyttades till ett fängelse närmare Riksteatern i Hallunda och permissionerna blev en formalitet – Tony Olsson var fri större delen av första halvåret 1999.

Men premiären i Umeå blev inte den succé som de nazistiska skådespelarna hade trott. Utanför Folkets Hus stod medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna [numera Socialistiskt Alternativ] för att protestera mot det nazistiska budskap som framfördes i pjäsen.
Det fanns debattörer som försvarade nazismen i Sju tre med argument som att det handlade om ”nationalister på svenska” respektive att ”det finns skiftande former och grader av antisemitism”. När författaren Anita Goldman efter pjäsen mötte en ledande person i kultur-Sverige sa denne att han förstod att hon var upprörd. Underförstått, eftersom hon är jude. Det var uppenbart att han såg nazisterna som något exotiskt som inte hotade honom. För alla antirasister har den här berättelsen i Elisabeth Åsbrinks bok Smärtpunkten en hög igenkänningsfaktor. Hur många gånger har vi inte fått höra från till exempel poliser, redaktörer eller rektorer att det är klart att antirasister och invandrare är upprörda över rasismen. De anser sig inte själva ha något skäl att agera mot nazism och rasism.

I maj lades Sju tre ner. Den 28 maj rånade skådespelaren Olsson, riksteaterns chaufför Axelsson och deras vän Jackie Arklöv en bank i Kisa. De flydde med ett byte på 2,6 miljoner kronor. Den förste polisen som tog upp jakten, Kennet Eklund, avbröt när han sårades sedan rånarna hade skjutit och kastat handgranater mot honom. De två poliser som sedan förföljde rånarna visste inte att kollegan hade beskjutits eller vilka de förföljde. Rånarna stannade sin bil i en kurva, sköt med tunga vapen som sårade de båda poliserna, som därefter avrättades med ett skott i pannan från sina egna tjänstevapen. Efter en veckas polisjakt greps alla tre.
Trots att Tony Olsson var en av landets mest kända nazister efter debatten om Sju tre och att Andreas Axelsson var medlem i NSF följde inte polisen från början upp det nazistiska spåret. ”Andreas Axelsson, som också är gripen för polismorden, hör till NSF, men enligt uppgifter från polisen finns det inget som tyder på att rånet skulle vara en del i något politiskt program.” (DN den 2 juni 1999.) I en artikel intill skriver DN-reportern Niclas Lindstrand, antagligen efter ett samtal med samma polisutredare, att ”..dagens ledande nynazistiska organisationer är inte några Vam och tar gång på gång avstånd från våldsdåd…”. Han skriver också att ”…hur politiska dessa personer är kan ifrågasättas”.

Men Tony Olsson hade gått med i Riksfronten under en fängelsevistelse redan 1991 och motiverat tidigare brott som hade gett honom fängelse – en bilbomb, hot och ett planerat mord – med sin nazistiska övertygelse. Jackie Arklöv hade tillsammans med nazisten Mats Nilsson bildat en ny organisation. Organisationen kallades NRA, Nationella Republikanska Armén. För att bygga upp NRA, eller i alla fall påstå sig göra det, genomförde Olsson, Nilsson och Arklöv, tillsammans med en fjärde nazist, Andreas Axelsson som var medlem i Nationalsocialistisk Front, flera bankrån under 1998-99.


Morden i Malexander var nazistiska mord, samma år som nazister också mördade syndikalisten Björn Söderberg.
I förra veckan blev nazistvåldet åter mycket aktuellt efter attacken på V-mötet i Gubbängen i Stockholm, Boken Från Kungsan till Kärrtorp kan beställas för 99 kronor plus porto (50 kr) med ett swish till 123 240 32 85.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer. Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!