Nedräkning mot ny LAS-strid?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

År 2020 blev ett historiskt år för fackföreningsrörelsen, men med undantag för att den fackliga organisationsgraden steg för första gången sedan 1990-talets mitt skrevs historia av helt fel skäl. 

Först i form av att ledningarna inom IF Metall och Kommunal samt ett oenigt PTK skrev under en historisk svekuppgörelse med Svenskt Näringsliv som innebär stora försämringar av LAS (Lagen om anställningsskydd), och därefter i form av att alla fackförbund skrev på både låga och långa avtal utan en enda konflikt. 
Att LO-ledningen signalerar att man nu är beredd att återuppta LAS-förhandlingarna varslar om nya svek och det snara behovet av ett tvärfackligt motstånd underifrån. 
Genom januariavtalet förband sig regeringen att under mandatperioden genomföra de försämringar i LAS som högern och arbetsgivarna länge har eftersträvat, men som inte ens Alliansregeringarna har vågat sig på. Januariavtalet önskade dock att ”parterna” (fack och arbetsgivare) själva skulle förhandla bort delar av LAS; om inte skulle det bli lagstiftning i enlighet med de förslag ”till en moderniserad arbetsrätt” som den antifackliga statliga Toijer­utredningen lade fram i juni 2020. 
Att facken gick med på att förhandla under lagstiftningshot och dessutom med händerna bakbundna av coronans restriktioner av kampen var ett svek och en framgång för regeringen och arbetsgivarna.

Försvaret av LAS måste byggas underifrån. 

Redan från början signalerade ledningen inom IF Metall och merparten av PTK-förbunden att man var beredda att sluta en överenskommelse. Motståndet från gräsrötterna och de fackförbund som var emot förhindrade dock att förhandlingarna slutade i en överenskommelse. 
Men efter att Kommunals ledning helt över medlemmarnas huvuden skrev under kunde en överenskommelse slutas i slutet av förra året, trots att övriga LO-förbund och tre av de förbund som ingår i PTK var emot. 
Fackens medlemmar kördes helt över och särskilt Kommunal-ledningens svek lade en våt filt över den opinion som funnits på bas­planet mot försämringar i LAS. Att de LO-förbund som var emot inte heller gav någon väg framåt, utan gav slaget förlorat, lade ytterligare sordin på stämningarna. Arbetsgivarna var dock mycket nöjda: 
”I och med LAS-överenskommelsen kan några önskemål som näringslivet drivit länge bockas av, så som fler undantag från turordningen vid uppsägningar” summerade LO:s tidning Arbetet.
Överenskommelsen gör det både enklare och billigare för arbetsgivarna att avskeda och fler kan undantas från turordningsreglerna; ett stort steg tas mot permanenta provanställningar. 
Efter sveket tillsatte regeringen tre utredningar som hur överenskommelsen ska bli lag och genomföras. Den 15 maj skulle utredningarna vara klara, men det kan dröja till juni innan de är klara och det kan dröja innan den lagtexten är klar, vilken sedan byggs på med ett nytt huvudavtal i linje med överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK och delar av LO.

Istället för att ge slaget förlorat bör de fack som är emot LAS-uppgörelsen samlas för att gemensamt diskutera hur kampen ska drivas vidare och på nytt resa kravet på en politisk strejk för att försvara LAS. 
Det i sin tur skulle sätta press på de LO-förbund som har sagt nej till överenskommelsen att inte vika ner sig samt ge ny styrka till de röster som finns inom IF Metall och Kommunal på att respektive förbund ska lämna överenskommelsen. 
Gräsrotskampanjen Nej till marknadshyra ger en bild av hur ett starkt motstånd byggs under- ifrån, och  kan försvaret av LAS bilda en ny kampfront finns möjlighet att sätta stopp för regeringens och januariavtalets alla attacker.