NEDRÄKNING MOT USA:S PRESIDENTVAL

Av Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

”Det mindre onda” räcker inte som alternativ

Med presidentvalet i antågande finns en växande känsla av att våra alternativ är fruktansvärda, Donald Trump utgör ett allvarligt hot och vi förstår den rädsla som driver många arbetande människor till att rösta på Harris, som en röst mot extremhögern.
En ny Trumpadministration kommer att bidra till ytterligare normalisering och tillväxt av extremhögern. Samtidigt har hotet om en Trump 2.0 lett till en förstärkning av ”det mindre onda”, där människor håller för näsan och röstar på Kamala Harris för att hålla Trump borta.

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA och Socialistiskt Alternativs systerparti) anser att det behövs en annan strategi eftersom både Trump och Harris representerar miljardärerna och det kapitalistiska systemet, som föder krig, klimatkatastrofer och lidande för miljarder människor runt om i världen. En röst på Harris och Demokraterna stoppar inte Trump. Bidenadministrationens politik och misslyckande öppnade dörren till Trumps återkomst.
Vi stödjer Jill Stein i det här valet, som den starkaste oberoende vänsterkandidaten. I slutändan måste vi bryta med Demokraterna, organisera kamp bortom valet och bygga ett nytt massparti för arbetarklassen så att vi inte fortsätter att ha val som domineras av två dåliga alternativ. För oss är uppmaningen till en röst på Stein en del av kampen mot högern och för att bygga ett nytt parti – ett arbetarparti.
Nedan svarar vi på några av de vanligaste argumenten för ”det mindre onda” som används under detta och andra val.

Vad är det för fel på dig? Vill du se Trump vald?
Trump 2.0 är ett stort hot mot arbetarklassen. Hans administration kommer att berika företag och miljardärer samtidigt som den använder sig av splittrings- och härskartekniker mot arbetarklassen genom att göra invandrare, hbtq-personer och den ”radikala vänstern” till syndabockar. Hans förra period var djupt impopulär och om han vinner nu har Demokraterna bara sig själva att skylla, tillsammans med det odemokratiska röstningssystemet i USA som de upprätthåller.
Ralph Nader lyfts ofta fram som ett exempel på hur vänsterorienterade tredjepartikampanjer hjälper Republikanerna, men den faktiska historien och siffrorna visar att detta inte är sant. I valet 2000 slog republikanen George W Bush visserligen Demokraternas kandidat Al Gore i Florida med 537 röster, vilket var mindre än Naders 97 488 röster i samma delstat.
Men dessa Naderröster överskuggades av de 308 000 registrerade demokrater i Florida som röstade på Bush. Dessutom tillkom förtrycket av demokratiska fri- och rättigheter, som förhindrade väljare att registrera sig och som innebar att tusentals röster, övervägande afroamerikanska, underkändes, vilket Demokraterna vägrade att ifrågasätta.
Demokraterna har förlorat stöd överallt, även i sina traditionella fästen, eftersom det går stick i stäv med deras miljardärsdonatorers intressen att stå upp för arbetande människor och förtryckta. Harris skulle kunna vinna tillbaka hundratusentals, om inte miljontals röster om Demokraterna vägrade att finansiera Israels folkmordskrig mot Gaza, som alltmer eskalerar till en regional konflikt. Men det kommer inte att hända.

”hotet från trump och högerflygeln kommer inte att försvinna om harris vinner”.

Oavsett Kamala Harris problem i andra frågor är hon fortfarande en viktig allierad mot Trumps attacker mot aborträtten. Eller hur?
Republikanernas angrepp på aborträtten är en allvarlig fara och beslutet att upphäva den federala aborträtten var ett oerhört nederlag. Men detta nederlag verkställdes under Demokraternas styre. Sedan den ursprungliga Roe mot Wade-domen 1973 har Demokraterna framhållit sitt försvar av aborträtten som en viktig anledning till att fortsätta rösta på dem.
Men Demokraterna har varit mycket mindre intresserade av att faktiskt vinna konkreta framgångar för aborträtten. År 2008 gick Barack Obama till val på ett löfte om att Roe mot Wade skulle bli lag.
Åren 2009-2011 hade Demokraterna kontroll över Vita huset, senaten och representanthuset. Men någon sådan abortvänlig lagstiftning genomfördes inte.
År 2021 fick Demokraterna återigen majoritet i Vita huset, senaten och representanthuset, men vägrade att göra Roe till lag.
Aborträtten vanns inte genom att få en demokrat vald, inte heller för att Richard Nixon, republikan och USA:s president 1969–1974, var en särskilt trevlig kille. Den vanns på grund av ett massivt tryck underifrån, bland annat genom strejker och ockupationer från kvinnorörelsen. Dessutom var det en produkt av den bredare revolutionära vågen på 1960- och 70-talen, inklusive rörelsen mot Vietnamkriget, de svartas befrielsekamp och en våg av vilda strejker.
Nyckeln till att besegra angreppen på aborträtten, tillsammans med andra högerangrepp, är att bygga upp en militant arbetarkamp underifrån, något som Kamala Harris och Demokraterna motsätter sig.

Jag håller med om att vi måste bygga kampen, men det kommer att vara lättare att organisera sig under Harris än under Trump?
Trumps alltmer auktoritära böjelse utgör ett verkligt hot, om att använda militären mot demonstranter och fängsla politiska motståndare. Hans regering skulle utgöra ett hot mot demokratiska rättigheter, organisering och fackföreningar. Men att rösta på demokrater är inte rätt sätt att skydda dessa rättigheter.
Demokraterna själva har varit villiga att använda polisen som vapen och repressiva åtgärder mot demonstranter. Under George Floyd-protesterna mobiliserade Tim Walz, Harris kandidat till vicepresident, Minnesota National Guard, som terroriserade ickevåldsamma demonstranter. Den kamp som vi behöver är inte riktad mot en person, utan mot hela miljardärsklassen. Om våra rörelser faktiskt utgör ett hot mot dem kommer kapitalisterna inte att tveka att slå till, oavsett om det är en demokrat eller en republikan som sitter vid makten.
Hotet från Trump och högerflygeln kommer inte att försvinna om Harris vinner. Det visar vad som har hänt efter Bidens seger 2020. Trumps hot utmanas bäst genom kampen i sig. Under Trumps mandatperiod tvingade protester på flygplatser fram att Trumps islamofobiska ”muslimförbud” drogs tillbaka, medan den längsta nedstängningen av statsapparaten i historien avslutades genom en sjukskrivning av flygledare och hotet om en strejk bland flygvärdinnor.

Ett nytt parti skulle vara bra, men nationella val är en fruktansvärd terräng för ett tredje parti. Varför fokuserar ni inte på lokalvalen?
Hela det kapitalistiska valsystemet är en fruktansvärd terräng för arbetarklassens politik. Men våra hårt förvärvade demokratiska rättigheter, från lokal till nationell nivå, ger arbetare en viktig röst som vi inte kan överge. Även om lokala val kan ge viktiga möjligheter kan vi inte överlåta den nationella politiken till storföretagens partier.
De som argumenterar för ”det lokala först” hänvisar ofta till hur det högerorienterade Tea Party byggde upp stöd i lokala och delstatliga val, vilket lade grunden för Trumpismen. Men Tea Party och Trump utgjorde inte det hot mot storföretagen som vänstern gör.
År 2013 vann Socialist Alternative en plats i stadsfullmäktige i Seattle genom vår kandidat Kshama Sawant. Under ett decennium använde vi vår plats i kommunfullmäktige för att vinna stora framgångar, från en minimilön på 15 dollar i timmen till beskattning av Amazon. Detta drog pål sig storföretagens vrede och Amazon sköt till över 1 miljon dollar (drygt 10 miljoner kronor) för att besegra oss i valet 2019. Detta följdes av en kampanj för att avsätta Kshama två år senare.
Lokalt, delstatligt och nationellt kommer storföretagen att göra vad som krävs för att stoppa allt som hotar deras styre. Att begränsa oss till lokala val kommer inte att lura den härskande klassen.

Kanske kan vi rösta på ett tredje parti i ett annat val, men det här är det viktigaste valet under vår livstid. Men är inte insatserna helt enkelt för höga nu?
Faktum är att varje val under senare tid har varit det viktigaste under våra livstider. Valet 2028 kommer också att vara det. Och så även 2032. Och så vidare under en överskådlig framtid. Om du väntar på ett obetydligt val för att bygga ett nytt parti, är allt du gör att vänta. Och insatserna kommer att bli allt högre.
Ett grundläggande fel med att rösta på det ”mindre onda” är att se varje val isolerat och inte se den övergripande riktningen på etablissemangets politik. I USA har politiken förskjutits åt höger eftersom Demokraterna konsekvent har svikit det förtroende som människor har gett det och att miljardärer som Elon Musk är beredda att stödja kandidater som Trump för att ytterligare öka sina vinster.
Kapitalismens kris och behovet av ett socialistiskt alternativ är ett pågående problem som inte kan skjutas upp. De som röstade på Biden under det tidigare ”viktigaste valet i vår livstid” blev inte av med Trumpismen. I det här valet betalar vi konsekvenserna av Bidens politik.
De höga insatserna i det här valet är just anledningen till att vi inte kan vänta. Att bygga en politisk röst för arbetare, ungdomar och förtryckta är inte något som har råd att vänta på ett oviktigt val.

Kamala Harris kanske inte uppfyller dina krav, men Jill Stein är väl inte heller Perfekt?
Att motsätta sig den mindre onda sidan och storföretagens partier handlar inte om moralisk renhet. Som marxister förkastar vi den inställningen till moral. När Kamala Harris försäkrar storföretagen om sitt engagemang för att försvara fracking, eller säger till Guatemalas migranter ”kom inte” eller står bakom Bidens avfärdande av den potentiella järnvägsstrejken 2022, är detta inte brott mot moralisk renhet. De är symptom på Harris och hela det demokratiska partiets engagemang för att tjäna kapitalistklassen.
Jill Stein har tydliga problem. Stein och de gröna har i stort sett varit frånvarande i politiken mellan presidentvalen. De är överdrivet fokuserade på vad som skulle kunna uppnås i ett hypotetiskt grönt presidentskap. Samtidigt har de inte på ett meningsfullt sätt deltagit i den senaste tidens uppsving inom arbetarrörelsen.
Det viktiga är dock att Stein för närvarande är den starkaste oberoende vänsterkandidaten. Även om hon inte kommer att vinna skulle det bästa möjliga resultatet för henne visa att en betydande del av det amerikanska samhället på allvar vill bryta med storföretagens partier. Att bygga vidare på detta skulle vara ett viktigt steg mot det vi verkligen behöver: ett nytt, oberoende parti för arbetarklassen.

Hur hänger en röst på Jill Stein ihop med att bygga ett nytt arbetarparti?
Att rösta på Stein kommer i sig inte att stoppa krig, besegra högerns ”söndra och härska”-attacker eller få slut på klimatförändringarna. Den starkast möjliga rösten för Stein kan dock spela en roll i att bygga upp den kampen.
Oavsett om Trump eller Harris vinner behöver vi en rörelse för att slå tillbaka. Den rörelsen måste växa utöver Steins nuvarande stöd. Vi behöver en rörelse som bekämpar miljardärerna och en rörelse som kan vinna över arbetare som felaktigt ser Trump som antietablissemang.
Vi måste knyta samman alla dessa rörelser till en politisk kraft. Detta kan lägga grunden för ett nytt arbetarparti.
Ett nytt parti är i sig ett steg mot en mer utvecklad kamp. Vi måste kämpa för socialismen inom ett sådant parti.
I slutändan behöver vi en revolutionär socialistisk rörelse av arbetare och ungdomar för att ta itu med det kapitalistiska systemet och de krig, den fattigdom och det förtryck som följer med det. ■