Nej till gruvbrytning i Oviken

av Sigbritt Herbert

”Region Jämtland Härjedalen säger nej till gruvbrytning i Oviken.” Så löd en rubrik över hela första sidan på Länstidningen den 7 mars. Varför säger en avfolkningsregion som Jämtland nej till gruvbrytning som enligt ett av två inblandade företag skulle kunna medföra så mycket som 1 500 arbetstillfällen?

Det finns flera anledningar till varför. Det som planeras är brytning av vanadin. Det företag som kommit längst i sin planering är kanadensiska EU Energy Corp. De förbereder en ansökan om bearbetningskoncession till Bergsstaten och har utlovat cirka 40 arbetstillfällen i omkring 15 år. 
Det andra företaget, som har utlovat upp till 1 500 jobb, är Aura Energy från Australien och har inte kommit lika långt i sina planer.
Vanadinet ligger inbäddat i alunskiffer. Där finns också uran. För några år sedan fanns planer på uranbrytning i området. Börjar man bryta vanadin följer uran med på köpet. Naturskyddsföreningen påpekar att uranbrytning inte är tillåtet i Sverige. Vanadinhalten i det aktuella området är 0,2-0,4 procent, en halt som anses brytvärd. Det blir alltså mycket restprodukter som måste tas omhand. Uran är en av dessa.

Det aktuella området ligger mellan Oviksfjällen och Storsjön, Sveriges femte största sjö. Rädslan för vad som ska hända med Storsjön, vattentäkt för fyra kommuner, är stor. Dessutom rinner Storsjön ut via Indalsälven, ner till Bottenhavet vid Timrå, en ansenlig sträcka. 
Företaget EU Energy Corp planerar att öppna fyra dagbrott, vart och ett cirka 4 000 kvadratmeter stort. Giftavfallet tänker man sig slutförvara i cirka 30 meter djupa dagbrott. Enligt företaget är uranet inga problem. Man är dock mycket förtegen om hur man ska hantera det. 

Enligt Gunnar Jacks, professor emeritus i mark och vattenteknik vid KTH, kan man inte få ner allt avfall i dagbrotten, utan det kommer att krävas stora deponier. Dessa kommer att läcka. 10-20 procent av metallerna blir kvar i avfallet och kommer enligt Gunnar Jacks att läcka ut i Storsjön då de är mycket rörliga när de väl blivit störda.
Företaget planerar upplag för restberg ovan jord. Man tänker sig att man efter brytning ska kunna återställa marken helt. Det är något som avfärdas av Naturskyddsföreningen som helt orealistiskt. 
Grundvattennivån i området kommer att sjunka, något som gör det för torrt för odling i närområdet. Det aktuella området är Jämtlands bästa jordbruksmark och har odlats allt sedan de första jordbrukarna kom till Jämtland för flera tusen år sedan. Ingen kan garantera att marken återställs helt, något som bolaget hävdar är möjligt, men som andra tvivlar på. 
Gunnar Jacks jämför med brytningen av uran i Ranstad på 1970-talet. Den brytningen var liten jämfört med vad som nu planeras, men har kostat mycket att hjälpligt sanera. Har företaget så mycket kapital bakom sig att de kan sanera området, inte bara hjälpligt utan helt, det vill säga återställa marken så att den går att bruka? Och även om de har det visar tidigare projekt att gruvbolag allt som oftast struntar i saneringsarbetet, och istället överlåter kostnaden till samhället.

Även om man vet att ett visst läck­a­ge kommer att uppstå är lokalbefolkningens stora rädsla ett dammhaveri likt de som nyligen har inträffat i Brasilien och tidigare i Talvivaara i Finland. Visserligen sägs att Sverige har mycket större krav på säkerhet, men en olycka kan likväl inträffa även i Sverige. Vi är inte immuna mot sådant, även om många vill tro det.
Sammantaget verkar såväl region som berörda kommuner ha fog för försiktighet. Vattenförsörjningen för majoriteten av Jämtlands befolkning kan komma att hotas. Värdefull jordbruksmark riskerar att förstöras för all framtid. Det är mycket som står på spel för Jämtland. 

Brytning av alunskiffer i Oviken äventyrar land och vatten i hjärtat  av Jämtland för lång tid framöver, kanske för evigt. Är vi verkligen beredda att offra stora naturvärden för gruvor som är verksamma i några år? 
Stoppa planerna på gruvbrytning i Oviken!