Nej till lägeshyra

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den Hyreskommission som tillsattes som en följd av januariavtalet föreslår i sitt betänkande (Läge och kvalitet i hyressättningen SOU 2021:58) att läge och andra kvaliteter ska få större genomslag i hyressättningen. De hyreshöjningar som detta kommer att medföra är ett nytt hårt slag mot landets hyresgäster. Hyreskommissionen förslag måste stoppas.

Hyreskommissionens betänkande är ett utslag av en medveten segregationspolitik där ”marknaden” ges ett större inflytande över hyressättningen i en stor del av det befintliga beståndet.
I betänkandet nämns ”marknad” och ”betalningsvilja” flera hundra gånger. Där används i orwellsk stil också ”boendekonsumenternas (det vill säga de mest betalningsvilliga) värderingar” som ett nyspråksord för marknadshyra.

Det som i betänkandet benämns vara ”förhållandevis låga hyror” (ospecificerat vilka hyror som åsyftas och var) påstås innebära ”att hyresgästen kan ’konsumera’ mer boende än vad den skulle ha gjort om hyran i högre grad reflekterat efterfrågan. På så sätt blir en mindre andel av beståndet tillgängligt än vad som skulle vara fallet vid en hyra som sattes efter betalningsvilja. Det innebär att många som vill hyra sin bostad och har en betalningsvilja över den rådande hyresnivån stängs ute från hyresmarknaden.” 
Med högre hyror ska bostadsmarknaden uppenbarligen göras mer rörlig och effektiv genom att lågavlönade hyresgäster tvingas flytta för att ge plats åt välbärgade som är beredda att betala mer. Hyreskommissionens skrivningar och förslag är ett uttryck för en medveten segregationspolitik.
– Folk är beredda att betala betydligt mer i hyra i attraktiva bostadsområden, sa Sophia Mattsson-Linnala, Hyreskommissionens ordförande och vd för Rikshem AB som enligt egen utsago numera är ”ett av Sveriges största privata fastighetsbolag”, till Svenska Dagbladet när betänkande överlämnades till regeringen den 6 juli.
Med ”folk” åsyftas inte vanliga hyresgäster, utan fastighetsägarna och den lilla grupp som betecknas som de med ”hög betalningsvilja”, till skillnad från låginkomsttagare som inte påstås ”värdera centralitet och andra kvaliteter lika högt som hushåll med högre inkomster”.

Lågavlönade hyresgäster ska tvingas flytta för att ge plats åt välbärgade som är beredda att betala mer. 

Samma dag som betänkandet överlämnades till regeringen skrev Hyreskommissionen på DN Debatt att: 
”Det finns tydliga skillnader i vilken hyra boendekonsumenter är villiga att betala för lägenheter i olika geografiska lägen på en ort. Skillnaden i betalningsvilja för minst och mest attraktiva läge varierar från 10 till 15 procent av hyran i landsbygdskommuner, cirka 20 procent i mellanstora städer till 30-50 procent i Stockholm, Göteborg och Malmö. Undersökningarna har också visat att det finns ett starkt samband mellan värderingen av läget och bostadsområdets socioekonomiska status.” 
Det ger en bild av de hyreshöjningar som hotar om Hyreskommissionens förslag blir verklighet. Eller som det heter i betänkandets försmädliga text och beskrivning:
”En hyressättning som bättre återspeglar hyresgästernas värderingar kan förväntas medföra långsiktiga hyreshöjningar inom vissa områden på orter där sådana värderingar idag inte har fått genomslag.”

Enligt Hyreskommissionen ska hyran även i fortsättningen bestämmas genom förhandlingar mellan ”parterna” (Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta, som numera har privata bolag som associerade medlemmar). 
Men om fastighetsägarna inte är nöjda med hur de kollektiva förhandlingarna har tagit hänsyn till deras krav ska hyresnämnderna kunna bortse från resultatet av dessa med hänvisning till att de förhandlade hyrorna inte motsvarar lägenheternas bruksvärden, läs marknadsvärde (läge och kvalitetsfaktorer). Vid en tvist ska fastighetsägarna kunna förmå hyresnämnden att besluta om medling för att avvärja så kallade masstrandningar.
• Släng Hyreskommissionens förslag där det hör hemma – i papperskorgen.