Nej till Nato och fjäsk för Erdoğan

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den 4 april blev Finland medlem i den USA-ledda militäralliansen Nato som därmed nu räknar 31 medlemsstater. De blåbruna partierna och Socialdemokraterna hade hoppats på att allt kryperi för Erdoğan skulle ha säkrat att Sverige samtidigt blev med i Nato. Men kryperiet har bara stärkt den turkiska regimens uppfattning att det finns mer att få. Medlemskapet får därför vänta, vilket ger möjligheter till att stärka motståndet mot Nato.

Med Finland som medlem mer än fördubblas Natos gräns mot Ryssland och enligt det amerikanska Wilson Center är ”Finlands artilleristyrkor de största och bäst utrustade i Västeuropa (…) som Natomedlem erbjuder Finland ett robust försvar av Östersjön, Arktis och särskilt områdena nära S:t Petersburg och Kolahalvön”.
Finlands medlemskap stärker Nato, politisk och militärt, samt ökar spänningarna i ”vårt närområde”.

I maj förra året beslutade den socialdemokratiska regeringen med stöd av de blåbruna att Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato. Beslutet togs med hjälp av en chockdoktrin och lögnen om att endast Natomedlemskap kan säkra fred och förhindra att Sverige blir ett nytt Ukraina.
En månad senare, på Natos toppmöte i Madrid i juni 2022, slöt den svenska och den S-ledda regeringen i Finland en överenskommelse med Erdoğan som lovade stöd till den turkiska regeringen på en rad punkter i utbyte mot att Turkiet skulle bifalla de båda ländernas Natoansökan.
Bland annat utlovades att turkiska oppositionella skulle utlämnas till Turkiet och ökad statlig repression mot kurdiska organisationer i Sverige. Det var främst kurderna som offrades för att blidka Erdoğan.
Kort tid efter att avtalet hade slutits lyftes det vapenembargo mot Turkiet som infördes 2019, och personer i Sverige utlämnades till Turkiet. Den svenska säkerhetstjänsten inledde också ett nära samarbete med den turkiska.

Det var främst kurderna som offrades för att blidka Erdoğan.

I mitten av december publicerade Dagens Nyheter ett dokument där Sveriges Natoförhandlare Oscar Stenström redovisade vad som har gjorts för att gå Erdoğan till mötes. ”På listan finns utlämningar, personer som stoppas från att komma till Sverige och ett nytt arbete vid Säpo som ’kommer leda till konkreta resultat’”.
– Jag känner en slags häpnad när jag läser det här, över att vi är beredda att sträcka oss så långt. Konsekvensen är att vi kommer ha ett påtagligt mer ingående säkerhetssamarbete med Turkiet än vad många andra Natoländer har, sa Michael Sahlin, tidigare Turkiet­ambassadör, till DN efter att ha fått se listan.
Sedan de blåbruna tog makten har alla eftergifter till den turkiska regeringen försvarats med att ”medlemskap i Nato är det överordnade värdet”, som utrikesminister Tobias Billström (M) sa i november. För att ta Sverige in i Nato har demokratiska fri- och rättigheter åsidosatts och en ny så kallad terrorlag ska vara på plats redan den 1 juni. Detta trots att även Lagrådet sågar lagen. Regeringen, och Socialdemokraterna, ser dock den nya rättsosäkra terrorlagen som ”ett viktigt steg mot Nato”.
Men mycket vill ha mer. Alla eftergifter har följts av att den turkiska regeringen krävt mer och fått sällskap av Ungerns despot Orbán, samtidigt som USA-imperialismen har lovat att Turkiet ska få köpa de F-16-stridsflygplan som länge har stått på Erdoğans önskelista.

Turkiet har Natos näst största armé och räknas som ett av militäralliansens nyckelländer på grund av landets geostrategiska läge. Samtidigt har den turkiska imperialismen egna intressen och strävanden, som ibland kan gå på tvärs med Washingtons.
Ju större kriser Erdoğan möter på hemmaplan och på den internationella arenan, desto mer förtryckande, nationalistisk och oberäknelig blir hans regim. Sannolikt kommer inget ja till ett svenskt Natomedlemskap förrän månaderna efter det turkiska valet den 14 maj.
Även den blåbruna regeringen tycks nu vara på väg att ge upp sin önskan om att Sveriges Natoansökan kommer att vara godkänd till Natos toppmöte i juli. Det ger nya förutsättningar för, med början på 1 maj, en återstart av ett utåtriktat Natomotstånd.