foto: Socialdemokraterna
S och Löfvens uppgörelse är ett skammens dokument med en totalt nyliberal agenda.
Den uppgörelse som Socialdemokraterna har slutit med Centern, Liberalerna och Miljöpartiet är ett skammens dokument. Den politiska färdriktningen som har stakats ut är extremt nyliberal och arbetarfientlig. Nu gäller det att omedelbart mobilisera största möjliga motstånd mot den hårda högerpolitik som aviseras.
Vänsterpartiet måste rösta Nej till uppgörelsen och mot att Stefan Löfven blir ny statsminister. Det vore ett oemotsvarat svek om Vänsterpartiet valde Jonas Sjöstedts linje och ännu en gång vek ner sig och blev högerpolitikens gisslan.
Uppgörelsens 73 punkter över 16 sidor inleds med att målet är att ”åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid”. Klarare kan det inte sägas: det borgerliga systemskiftet ska fördjupas, snabbt och brutalt. Enligt uppgörelsen ska systemskiftet nu utsträckas till att omfatta arbetsrätt och bostäder (marknadshyror). Men även exempelvis SFI (svenska för invandrare) blir föremål för ytterligare nyliberal omstöpning.
Att det blir åtstramningspolitik istället för offentliga satsningar på jobb, välfärd och bostäder klargörs redan i uppgörelsen första punkt; ”att de finanspolitiska ramverken ska värnas”. Det betyder fortsatt svångrem på offentlig verksamhet, samtidigt som alla förslag om vinstbegränsningar i välfärden skrotas. Istället blir det nya avregleringar och privatiseringar jämte fortsatt upprustning av militären som får ett ökat anslag på totalt 18 miljarder kronor under de närmaste åren.
Socialdemokraterna, som i valet lovade att stoppa vinstjakten i välfärden och stoppa varje förslag där ”skattesänkningar för de rika betalades av vanligt folk” (ur S-valplattformen), står nu beredda att genomföra en väldig omfördelning från arbetare och lågavlönade till rika och bolag i form av slopad så kallad värnskatt redan den 1 januari 2020, sänkta arbetsgivaravgifter och bolagsskatter, lönesubventioner till arbetsgivarna samt tredubblat och breddat RUT-avdrag. Den totala kostnaden för dessa nya gåvor till rika och företag beräknas till 30 miljarder kronor. Den ”skatteväxling” som föreslås har likheter med den som har fått Frankrike att revoltera mot Macron.
Det är allianspolitik rakt upp och ned, vilket Lööf och Björklund också skryter med. Uppgörelsen är en enda lång hyllning till högerns ”valfrihet” och lovsångerna till ”företagande och entreprenörer” avlöser varandra.
Till riskkapitalisternas och andra välfärdsplundrares glädje lovar Socialdemokraterna i uppgörelsen att ”inte driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden… Förslag kommer läggas för att säkerställa att alla aktörer inom välfärden oavsett driftform har likvärdiga villkor”. Det betyder att landet i än högre grad blir unikt när det gäller graden av skattefinansierad välfärd i privat regi.
Uppgörelsens utgångspunkt är som skoldebattören Per Kornhall påpekar i Skolvärlden den 13 januari att: ”inte röra något vid det extremt marknadsliberala system vi byggt in i skolan i Sverige. Ett system som alla de professionella i skolan vet är problematiskt, men som är anatema i politiken”.
Inom skolans område är det Liberalerna som har satt tonen: Skolor ska få sätta betyg från årskurs 4 och ”de duktiga eleverna” ska premieras mer. Skolan ska bli mer exkluderande och i uppgörelsen görs gällande att ”inkluderingstanken i skolan har gått för långt”. Dessutom ska skolpengssystemet införas inom SFI i form av ”en SFI-peng baserad på uppnådda språkresultat”.
Centern och Liberalerna är särskilt glada över försämringarna av arbetsrätten och införandet av marknadshyror; ”fri hyressättning vid nybyggnation införs”. Marknadshyror i nyproduktion kommer sedan att sprida sig till det äldre beståndet då de efter 10-15 år ingår i ”potten” som alla hyror jämförs med.
Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder säger i en kommentar att ”vi kommer ta fighten” mot marknadshyror. Det är upp till Hyresgästföreningens aktivister att se till att motståndet inte stannar vid ord, utan blir i form av massprotester tillsammans med andra organisationer.
Några timmar innan uppgörelsen mellan S, C, L och MP blev offentlig sa LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson i en Expressen-intervju att:
– Det skulle vara extremt svårt för oss att bära om S avskaffade Las. Men det kommer de inte att göra. Jag litar på Stefan Löfven.
Men det är precis vad Socialdemokraterna gör – tar ett rejält kliv för att avskaffa Las (lagen om anställningsskydd). I uppgörelsen sägs att Las ska ändras genom ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. En utredning ska tillsättas för att utarbeta de lagändringar som krävs för att ”reformera Las på ett sätt som ger ökad flexibilitet”. Inte ens alliansregeringarna vågade genomföra dessa allvarliga försämringar av Las, som särskilt Centern har krävt.
Partierna bakom uppgörelsen hoppas dock i första hand på att de så kallade parterna (läs facken) ska förhandla bort anställningstryggheten. Om inte så ”genomförs utredningens förslag”.
Att LO:s styrelse ändå säger ja till uppgörelsen är ett historiskt svek, som behöver besvaras med ett gräsrotsuppror inom facken.
Uppgörelsen innebär dödsstöten för Arbetsförmedlingen som nu privatiseras. Samtidigt aviseras stora, allvarliga försämringar i ”arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan), som ska reformeras i linje med flexsecuritymodellen, öppnas för fler som arbetat, baseras på inkomster och trappas ned samt fasas ut med arbetslöshetens längd”.
De antifackliga attackerna på anställningsskyddet och arbetslöshetsförsäkringen får också sällskap av att kraven på kollektivavtal för nystartsjobb tas bort och att etableringsjobben med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa utvidgas till företag utan kollektivavtal.
Hårdare krav på nyanlända och språkkrav för medborgarskap är andra alliansförslag som Socialdemokraterna nu lovar genomföra.
Det marknadstänkande som genomsyrar uppgörelsen märks på alla områden. Den privata äganderätten av skogen ska ”värnas och skyddas” och strandskyddet uppluckras för att skapa bättre förutsättningar för ”näringsverksamhet” och sommarbostäder åt överklassen.
Uppgörelsen visar hur långt till höger Socialdemokraterna är beredd att gå för att behålla regeringsmakten och styra ”över blockgränserna”. I socialdemokratiska Dagens Arena försvaras uppgörelsen med att den i alla fall lyckats att splittra Alliansen. Ett sämre försvar får man leta efter. Vad S har gjort är att ta över allianspolitiken med förhoppningen att kunna bilda ett nytt borgerligt block tillsammans med de nyliberala ”mittenpartierna”.
Att S skulle dumpa Vänsterpartiet så fort möjligheten öppnade sig har länge stått klart. I uppgörelsen heter det också att ”överenskommelsen innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden”. Några till intet förpliktande fraser från Stefan Löfven på måndagens presskonferens ändrar ingenting.
”För Vänsterpartiet kan det fortsatt bara vara röd knapp som gäller om vi med någon som helst trovärdighet ska kunna vara en relevant politisk vänsterkraft som människor ska kunna lita på och vara beredda att lägga sin röst på i kommande val”, skriver tidigare riksdagsledamoten Daniel Sestrajcic i Vänsterpartiet i Malmö i en kommentar efter Jonas Sjöstedts tvetydiga besked på måndagen.
Vänsterpartiet måste rösta nej på fredag och bli med i arbetet på att forma den vänsteropposition och det utomparlamentariska motstånd, i form av riksomfattande masskampanjer med demonstrationer och politiska strejker, som krävs för att stoppa den skärpta högerpolitik som de båda borgerliga blocken vill genomföra.
