Ner med tsaren – för ett nytt 1917

av Sotsialisticheskaya Alternativa, ISA i Ryssland // Artikel i Offensiv

Över 100 ryska städer skakades av protester den 23 januari. I vissa var det hundratals, men i de flesta tusentals, som deltog. Nizhni-Novgorods centrum fylldes, i Vladivostok samlades folk på tak för att se på, och i scener liknande de under revolutionen 1917 ockuperades Nevski Prospect i Sankt Petersburg. Enligt Reuters deltog över 40 000 i Moskva.

I Moskva var protesterna mindre, men dock mer ungdomliga, än de 2012 mot valfusk och korruption. Då var rörelsen begränsad till Moskva. Nu beräknas detta vara den största protesten post-Sovjet på så vis att det var större protester i hela landet.
Myndigheterna verkar vara panikslagna. Protesterna utlystes fyra dagar innan och spreds snabbt, och universitets- och skolcheferna avrådde sina studenter från att delta. När protestuppmaningarna spreds via TikTok och andra kanaler hotade Konsumentskyddsmyndigheten att stänga ner dem. Propagandan trappades upp och man varnade för att alla ”minderåriga” som deltog skulle åtalas.
Gator i hela landet fylldes av kravallutrustad polis, redo att slå ner protesterna. Polisvåldet var utbrett. När detta skrivs (sent den 23 januari) har över 3 000 arresterats. I Saratov krockade en polisbil, som hade gasen i botten för att stoppa protester, med en ambulans vilket dödade patienten där inne. Vad som var tydligt i kontrast med tidigare ungdomsprotester är att demonstranterna inte bara gjorde motstånd mot arresteringarna, utan ofta också gick till offensiven mot polisen. 

Protesterna kallades till av Aleksej Navalnyj, oppositionspolitikern som förgiftades av Kremlins agenter med nervgiftet novitjok. Han behandlades i fem månader i Tyskland innan han meddelade att han skulle återvända till Moskva. Söndagen den 17 januari, minuter innan hans plan landade på flygplatsen Vnukovo i Moskva där hundratals sympatisörer väntade, omdirigerades planet till en annan flygplats. 
Navalnyj arresterades vid passkontrollen, togs till den lokala polisstationen där en skendomstol utan advokat närvarande satte honom i fängelse i 30 dagar. Han kan dömas till 13 år i fängelse.
Dagen efter släppte Navalnyj en lång film om korruptionen i Putins familj, om palatset som han menar har byggts enbart för Putin i Svarta havet som kostade över en miljard USA-dollar. Inom en timme hade filmen setts av över en miljon, och i slutet av veckan hade 50 miljoner sett den. 

Navalnyj är en företagsman som startade sin politiska bana på högerflygeln, till och med som en extrem högerliberal, och som vid protesterna 2012 deltog i den högerextrema Rysslandmarschen. Men han har gjort en intressant vändning de senaste åren, där han har rört sig bort från sin tidigare högerpolitiska antiimmigrationsposition. 
Även om han främst är känd för att kampanja mot den ryska härskande klassens korruption, återspeglar han på ett populistiskt sätt vad som verkar vara en skiftning vänsterut i medvetenheten bland den ryska ungdomen, som är trötta på dyra utbildningskostnader, otrygga löner och anställningsformer, samt den generella stagnationen och reaktionära politiska ståndpunkten hos den styrande eliten. 
När Navalnyj meddelade att han stödde Bernie Sanders ifjol, såg den liberala oppositionen på honom med fasa.

De liberala prokapitalistiska grupperna spelar ingen roll i dessa protester, och till skillnad från Bolotnyprotesterna 2012 fanns det ingen betydande högerextrem närvaro. 
Men den största svagheten är att det inte finns en vänster med tillräckligt stark organisering som kan ge rörelsen en ledning. Protesterna utlystes av Navalnyj och det finns ingen organiserad struktur som kan återspegla önskan hos de som deltar. 
Även om många medvetet protesterar för kravet på att släppa Aleksej Navalnyj och andra politiska fångar fria, och även om det finns ett tydligt motstånd mot regimen och korruptionen, visar protesterna hittills en växande önskan om förändring utan att visa en förståelse över vad exakt för förändring som är nödvändig.

Det ryska så kallade Kommunistpartiet anammar i bästa fall en ”neutral” position. Andra så kallade marxister, såväl i Ryssland som internationellt, ser denna protest som ”småborgerlig” eller som ”under liberal ledning”, och fram till att massorna förstår detta bör de inte delta!
Sotsialisticheskaya Alternativa, ISA i Ryssland, håller inte med om detta. Det är ett ansvar för vänstern att delta och erbjuda ett tydligt alternativ till Navalnyjs prokapitalistiska program om en ”ärlig kapitalism” som inte kommer att lösa problemen gällande auktoritarism och korruption, eftersom de skapas av kapitalismen själv.
Endast en kamp mot det kapitalistiska systemet kan erbjuda en väg framåt. Därför är det nödvändigt för socialister att ingripa energiskt med ett tydligt program i rörelsen.

Även om vi inte kan hävda att vi har nått de 50 miljoner visningar som Navalnyjs film har nått, har våra publikationer nått tusentals, och vid ett tillfälle över 17 000. Vi argumenterar för att vi först av allt behöver etablera en fast bas för rörelsen genom att sätta upp aktionskommittéer som demokratiskt kan bestämma strategi och krav för rörelsen.
Fastän det huvudsakliga stödet för rörelsen just nu kommer från skolstudenter och ungdomar på universitet och med osäkra anställningar är det nödvändigt att skapa fasta band med den bredare arbetarklassen. Där kommer våra krav på en minimilön på 300 rubler i timmen (ungefär 33 kronor) och för gratis sjukvård och utbildning att vara viktiga. 
Vi argumenterar också för en konstituerande församling där alla arbetarklassens skikt är representerade så att vi kan försäkra oss om den totala nedmonteringen av Putins regim och dess ersättare genom ett genuint fritt och demokratiskt samhälle.

Nya protester har utlysts till den 30 januari. Sotsialisticheskaya Alternativa kommer att vara där.