Netanyahu vägrar eldupphör – ökar medvetet blodspillan

Uttalande av Socialist Struggle Movement, ISA Israel/Palestina // Artikel i Offensiv

Följande är en något redigerad och uppdaterad version av ett uttalande från Socialist Struggle Movements (ISA Israel/Palestina) verkställande utskott som ursprungligen publicerades den 13 maj.

De människoskapade grindarna till helvetet öppnades med en ny fas av militär upptrappning i den israelisk-palestinska konflikten, den värsta sedan 2014. Socialist Struggle Movement (ISA Israel/Palestina) står i solidaritet med de miljontals som erfar terrorn av de barbariska bombardemangen och raketbeskjutningarna på båda sidorna av stängslet, och manar till att ansluta till kampen för att stoppa våldet. 
Hundratals palestinier har dödats i Gazaremsan, och hela byggnader har lagts i ruiner – som om förödelsen, förtvivlan, fattigdomen och pandemin under belägringen och oavbruten aggression från den israeliska kapitalistiska högerregimen inte var nog. 
Netanyahu-regimen, den största bidragande faktorn till att lägga bränsle på elden under Ramadan, har spelat en central roll i att fördjupa de nationella schismerna, som nu också bryter fram på Israels gator med inslag av inbördeskrig. 
Upplopp och våldsamma nationalistiska stridigheter mellan civila nådde en topp i Lydda, där en palestinier med israeliskt medborgarskap sköts till döds. Allvarliga sammanstötningar med många skadade, såväl araber som judar, ägde också rum i Acre, Bat-Yam, Haifa, Tiberias, Jaffa och flera andra städer.
Mänskligt skräp i form av kahanistiska nyfascistiska gäng, varav vissa från bosättningarnas mitt, plundrade städer med målet att utföra pogromer mot araber. Polisen, som de senaste veckorna brutalt har förtryckt palestinska protester, gjorde mestadels ingenting.

Men den reaktionära vågen ledd av Netanyahu-regimen med hjälp av de styrande från de kapitalistiska oppositionspartierna i Israel, som påstår sig vara ett ”block för förändring” och ett alternativ, och med hjälp av israeliska nationalistiska media, står också inför början på ett rejält motstånd mot dem. 
Det är en viktig trend av pågående och ökad kamp från den palestinska ungdomen i solidaritet mot ”judeseringen” (krypande etnisk utrensning) i Shiekh Jarrah och Östra Jerusalem mot utplaceringen av beväpnade styrkor inne i Al-Aqsa-området och mot ockupationen, till och med under stort polisförtryck.
Parallellt utvecklas en imponerande uppvisning av solidaritet mellan judar och araber på arbetsplatser och campus, bland sjukvårdspersonal, busschaufförer och universitetslärare.
Som ett svar på nationalistiska upplopp i Tiberias har förare i bussbolaget ”Superbus”, som är organiserade inom facket ”makten till arbetarna”, parkerat sina bussar och judiska förare använder sina privatbilar för att tryggt eskortera arabiska förare till sina hem. 
I Bezalel-högskolan i Jerusalem besvarades en protest från palestinska studenter med solidaritetsuttalanden från lärarna. Socialarbetarfacket har publicerat ett uttalande där det tydliggörs att ”[Facket] representerar alla arbetare i Israel, från alla nationaliteter och religioner, med en blandning av synen på världen. Facket strävar, agerar och uppmanar till fred och ett stopp på våldet.”

Den provisoriska kapitalistiska högerregeringen bestående av Netanyahu och Gantz har medvetet vägrat ett eldupphör och utlyst ”expansionen av operationen” i Gazaremsan – en medveten ökning av blodspillan. Detta visar återigen på likgiltigheten till mänskligt liv från regimen, som också är ansvariga för tusentals dödsfall under pandemin och katastrofen vid Mt. Meron som inte ens ledde till att någon minister avgick. 
Den politiska krisen och svagheten hos Netanyahu, som kämpar för sin politiska överlevnad, skärper och intensifierar upptrappningsdynamiken i den nationella konflikten. MK Ben-Givr, den kahanistiska pogromisten, har öppet manat till militära ingripanden för att se till att Netanyahu kan bilda en ny regering. Även om han hävdar att Netanyahu pressade honom till att ta sig ut från Sheikh Jarrah är verkligheten att Netanyahu själv stärkte den högerextrema smutsen i förra valet.

Den mest avgörande faktorn som kan mana till eldupphör är utvecklingen av protester på marken – från palestinier, israeler samt internationella protester.

Medan Netanyahu framställer sig som ”Abu-Yair” för att appellera till arabiska väljare har han smitt en allians med extremhögern, inklusive den nyfascistiska kahanistiska faktionen och som ett resultat av det försett dem med en medvind för att egga och förespråka våldsamma upplopp på gatorna för att fördjupa den nationella schismen.
Netanyahus läger har vissa intressen av att fortsätta upptrappningen, som pressar koalitionsförhandlingarna bland ”blocket för förändring”-partierna som vill ersätta honom med en alternativ högerkapitalistisk koalition ledd av Naftali Bennet. Men det blodiga sönderfallet är inte bara ett resultat av Netanyahu och hans försök att hålla sig kvar vid makten.
Rötterna till den eskalerande krisen ligger i en systematisk och orkestrerad politik. Netanyahu och den provisoriska regeringens militärmanövrar var inte menade att skydda den israeliska befolkningen. Alla motsatta påståenden är antingen naiva eller helt falska. Militärmanövrarnas syfte är att skydda ett kapitalistiskt status quo av ockupation, belägring, nationell diskriminering, ”söndra och härska”, och fattigdom.
Krig är fortsättningen på politiken med andra medel, som grundaren till den moderna militärteorin Carl von Clausewitz förklarade.

Socialist Struggle Movement har varnat för att den falska fredspropagandan som omgärdat normaliseringsöverenskommelsen, som Netanyahu, Trump och araboligarkerna har förespråkat, är en manöver. Överenskommelsen reducerar inte potentialen för ytterligare blodspillan, utan är snarare till för att tjäna geopolitiska konflikt- och affärsintressen, att dölja och normalisera den farliga verkligheten som ockupationen och förtrycket av miljontals palestinier innebär.
Tyvärr har skalan på raketbombardemanget mot populationscenter i Israel av beväpnade islamistiska organisationer i ett försök att kringgå ”järnkupol”-försvarssystemet tjänat som en stark påminnelse om meningslösheten i lögnen om ”återuppbyggningens avskräckningsmedel”, och politiken om att ”hantera konflikten” genom militära medel och antiraketförsvarssystem på grundval av ockupationen och extrema ojämlikheter. 

Kriminaliseringen av palestinska bostadsbyggen, demoleringen av palestinska hem – där nya rekord slogs under pandemin – och borttvingandet av palestinska familjer i Östra Jerusalem, tillsammans med kraftig polisbevakning, nationalistiska provokationer, att man driver på ett religiöst krig kring Al-Aqsa-moskén, rasismen, den påtvingade fattigdomen, trångmålen, att man trampar palestiniernas alla nationella rättigheter och rätten för arbetare och fattiga generellt, till ockupationen, bosättningarna, belägringen av två miljoner i den mest tätbefolkade regionen i hela världen – allt detta har exploderat i den nuvarande upptrappningen. 
Det är i denna kontext som protester, upplopp och stridigheter har ägt rum. När Hamas och den islamistiska jihaden beslöt sig för att ta initiativ och ingripa med full kraft från höger i händelserna, där de urskillningslöst sköt raketer mot civila, har den israeliska högerregimen tagit vara på tillfället och försökt återfå kontrollen över utvecklingen genom att visa sin militära styrka. 

Som nämnts föregicks den militära upptrappningen av protester ledda av palestinska ungdomar, först i Östra Jerusalem och sedan på andra platser. Dessa tvingade den israeliska polisen att ta ner de provokativa stängslen och grindarna runt Damaskus gatuport i Gamla staden Jerusalem, och ledde till en ändring i den planerade rutten för extremhögerns ”flaggmarsch” som var tänkt att passera området samt pressade Högsta domstolen att skjuta upp en laddad handläggning om tvångsförflyttningen av palestinska familjer från Sheikh Jarrah. 
I tidigare domar har det israeliska rättssystemet skandalöst nog validerat kravet från bosättningsorganisationer om att vräka familjerna baserat på cyniska påståenden om privat ägande som sträcker sig bak till 1800-talet.
I eran efter Trump och givet den pågående regeringskrisen i Israel överkommer en ny generation palestinier hinder och visar en ökad djärvhet i konfrontationerna med det israeliska etablissemanget. Detta är begynnelsen av en frihetsrevolt från nationellt förtryck, expropriering, fattigdom och trångmål. Det bär med sig ett generellt ideologiskt uttryck för palestinsk nationalism, men utvecklas utan en tydlig politisk ledning eller centrala organisationer.

Hur länge kommer upptrappningen att pågå? Netanyahu-regimen är under press internationellt, regionalt och lokalt från båda sidor om stängslet att avbryta upptrappningen. Men beslutet att ödelägga flervåningshus, vilket är statsterrorism, och den demonstrativa vägran till eldupphör, kan förlänga krisen från några dagar till flera veckor.
Den mest avgörande faktorn som kan mana till eldupphör är utvecklingen av protester på marken – från palestinier, israeler samt internationella protester.
Redan i början av maj organiserades en solidaritetsprotest med de boende i Sheikh Harrah i Amman, Jordanien, och nu hålls protester och vakor i hela världen. Rädslan hos de globala kapitalistiska makterna och regimerna i regionen för en pågående händelse som kan skapa destabiliserande chockvågor, och som skapar massilska och -oroligheter, har redan inneburit fördömelser och är i sig själva hävstänger som skapar press.
Dessa omständigheter sätter fokus på vikten av att bygga kampen på marken, att sätta press och visa en väg ut ur krisen. Det faktum att ledaren för ”blocket för förändring” har ställt sig på Netanyahus sida mot demonstranterna som kräver ett slut på kriget måste tjäna som en enorm varningsskylt mot en alternativ högerkapitalistisk regering ledd av Bennet som marknadsförs av skikt inom anti-Netanyahulägret, däribland Meretz, Labour och organisationer som kopplas till Balfourprotester. 
Att opportunistiskt anmäla sig som frivillig till att agera som brickor för att sätta upp en ny högerregering sår farliga illusioner och bereder vägen för mer, ännu värre kriser.

Vad är alternativet? Att bekämpa, inte stödja, en högerregering ledd av Netanyahu, Bennet eller någon annan, och att kämpa för ett alternativ till nationalistisk kapitalistisk politik – kring ett program för verklig förändring, ett socialistiskt program.
Vi behöver alla arbeta för att vidga exemplen på solidaritet mellan judar och araber på arbetsplatser, inom facken och på skolor, tillsammans med ett entydigt fördömande av kriget och den kapitalistiska regeringens politik. 
Bland palestinier i de ockuperade territorierna och på platser där demonstrationer redan organiseras regelbundet, på båda sidor om stängslet, kan detta vara ett tillfälle att föra fram att inrätta aktionskommittéer som kan sträva efter att leda demokratisk organisering för självförsvar och utvidgning av kampen. Detta är svaret mot upptrappningen. 

Detta är i riktning mot att bygga en kamp mot en farlig regim, korrupta eliter, och ett helt system som ännu en gång leder miljoner till en allvarlig och blodig kris.

SOCIALIST STRUGGLE MOVEMENT (ISA ISRAEL/PALESTINA) SÄGER:
• Stoppa kriget! Mobilisera protester för eldupphör. Det finns ingen fred utan kamp mot ockupationen, fattigdomen, ojämlikheten, och korrupta eliter – för sjukvård, uppehälle och välfärd för alla. Stoppa polisens och militärens förtryck mot protesterna.
• Vägra att vara fiender. Förespråka solidaritet på arbetsplatser och campus mot nationalistisk ”söndra och härska”, mot extremhögern och mot upptrappning. Ja till protesthandlingar från arbetare och studentfack.
• Stärk demonstrationerna mot kriget, regeringen och ockupationen. Nej till attacker mot civila. Förespråka upprättandet av aktionskommittéer att leda en demokratisk organisering för självförsvar och utvidgning av kampen. Stoppa de religiösa bosättningarna i de palestinska kärnområdena.
• Solidaritet med Sheikh Jarrah-boende i deras kamp mot de barbariska försöken från religiösa bosättare och högerregimen att ta över deras hem och försöken till att tvinga bort de palestinier i Östra Jerusalem som lever under israeliska regimens ockupation.
• Ett stopp på utplaceringen av beväpnade styrkor inne i Al-Aqsa-området – stoppa de nationalistiska provokationerna, krossandet av rätten till tillbedjande, och förespråkandet av religiösa krig. Stoppa kriminaliseringen av palestinska byggen och husdemoleringar i Östra Jerusalem. Ner med ockupationen och bosättningarna.
• Bara fred och jämlikhet kan ge personligt skydd till alla invånare. Ner med belägringen och de kollektiva bestraffningarna mot de två miljoner som lever i Gaza. Solidaritet med invånare från båda nationella samfund som möts av urskillningslös raketbeskjutning av högerextrema element.
• Avsluta ockupationen, ner med det nationella förtrycket och vägran till palestiniers rätt till självbestämmande. Ja till ett oberoende, socialistiskt Palestina med huvudstad i Östra Jerusalem. Ja till en socialistisk förändring i Israel och regionen.

LÄS OCKSÅ:

Stoppa kriget: Ingen fred utan kamp mot ockupation, fattigdom och kapitalismen