Niklas, 29, har under delar av sitt liv lidit av hälsoproblem. Nu är han opererad för sitt medfödda hjärtfel tillbaka i arbete men får inget betalt för det. Och arbetsgivaren är ett kommunalt företag.
Niklas är beordrad arbetsträning av Socialtjänsten. Ett krav som kan ställas på människor som lever på försörjningsstöd.
Någon lön utbetalas inte och straffet för den som deltar, är avdrag från existensminimum.
Niklas arbetsplats finns i Enköping och har en andel anställda och en andel deltagare i arbetsträning.
Företaget tillhandahåller bland annat tjänster inom flytt, snickeriarbeten, bilrekonditionering och har även egen butik och restaurang. Kunderna är såväl privatpersoner som företag och offentlig förvaltning.
Det är således ingen så kallad ”daglig verksamhet” för människor med funktionsnedsättning, utan ett företag som driver en kommersiell verksamhet, även om trösklarna för att komma in på arbetsplatsen kan vara lägre.
Niklas har haft jobbet ungefär ett år trivs med sitt arbete på snickeriet, gillar kollegerna och tycker att det är bra att ha fått komma in och jobba deltid, på sina egna villkor, medan kroppen återhämtar sig till full arbetsförmåga. Det som är problemet är de ekonomiska villkoren.
– Jag lever på existensminimum, 4 180 kronor i månaden, utöver el och hyra. Det räcker för att överleva, men inte mer. Varje månad är en stress för att få det att gå ihop och för att få pengarna att räcka till mat, berättar Niklas.
– Jag trivs på mitt jobb och gillar mina kolleger, men jag tycker att man borde få åtminstone någonting för att man arbetar. Alla i Sverige har rätt att få pengar för att överleva och det är bra, men jag tycker att jag i alla fall ska få några tior om dagen för att komma hit varje dag. En femtiolapp om dagen hade gjort stor skillnad för mig.
Arbetet är inte frivilligt, trots att det inte ger någon lön.
– Det är min handläggare på Soc som fattar beslut. Vi pratar om det tillsammans och jag vill ju jobba, så för mig är det inget problem. Går man inte till ett jobb som handläggaren beslutat om, får man inga pengar. Egentligen tar jag bara en risk, för skulle jag vara borta en dag och det klassas som ogiltig frånvaro, får jag avdrag med en dagersättning.
– Det skapar en stress och ger ändå inga möjligheter att göra något på min fritid. Jag känner att jag existerar, men jag lever inte, säger Niklas och fortsätter:
– Skulle det till exempel bli en miss med en sjukskrivning och jag skulle vara borta en vecka eller inte komma in med rätt intyg, skulle jag få ett avdrag på 700 kronor från försörjningsstödet den månaden, medan den som inte är beordrad i arbetsträning har rätt till försörjningsstöd utan att göra något.
– Jag tycker att det blir fel att man ska behöva ta en ekonomisk risk för att arbeta. ■
Daniel Hansson
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.