”No justice, no peace” – uppemot tiotusen mot rasism och repression i Stockholm

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Onsdagen den 3 juni tog sig masskampen i solidaritet med George Floyd – mot den dödliga och brutala rasismen – till Stockholm på allvar. Tusentals, kanske uppemot 10 000, slöt upp på och omkring Sergels torg.

Talkörer som ”No justice, no peace”, ”Fuck SD” och ”I can’t breathe” ekade runt om hela Sergels torg. Hemmagjorda plakat från de mestadels unga deltagarna hade alla budskap som speglade massilskan mot den systematiska rasismen.
Det var en spontan och oorganiserad demonstration, men full av liv, energi och solidaritet. I flera timmar pågick den lugna och fredliga protesten på Sergels torg, som senare blev till spontana demonstrationståg runt om i staden. Mellan talkörerna satte sig emellanåt alla tusentals ner på knä med uppsträckta nävar i en mäktig uppvisning av levande solidaritet och kamp.
Men precis som i USA använde sig polisen i Stockholm också av repressiva medel, då de pepparsprejade och drog batonger mot ett skikt av demonstranterna som marscherade in i tunnelbanestationen. Detsamma gjorde de även senare på kvällen, när protester hade rört sig till utanför slottet.

I hela världen har protester ägt rum, trots coronapandemin – solidariteten är som en naturkraft som är omöjlig att stoppa. Det blir skrattretande när de högerspöken som fördömer protesterna ur ett coronaperspektiv samtidigt är tysta när miljontals dagligen trängs i kollektivtrafiken, affärer och stora arbetsplatser utan att få något coronaskydd. Att hålla igång ekonomin för de allra rikaste är för dem viktigare än skyddsutrustning och att protestera mot polismord.
Att protesterna har fått internationell spridning beror också på att rasismen inte bara finns i USA, utan i hela världen.
I Sverige har den samiska ursprungsbefolkningen förtryckts och attackerats i hundratals år, och polisens rasistiska profilering är ständigt rådande. Dessutom är det i landets arbetarklassområden som nedskärningar, trångboddhet, arbetslöshet och kulturdöd slår allra hårdast, områden där många rasifierade bor. Det i sin tur ökar klyftorna.
För att inte tala om den groteskt inhumana flyktingpolitiken, där flyktingar misstros och utsätts för polisiär klappjakt för att sedan utvisas till terror, förtryck och död.

Rättvisepartiet Socialisterna deltog i demonstrationen och pekade på hur man inte kan ha kapitalism utan rasism, och hur detta gäller för alla de splittrande förtrycken som klassamhället är beroende av: sexism, homofobi, med mera.
Vi fortsätter att stödja alla de protester i Sverige och världen (genom vår international ISA), och kämpar för ett socialistiskt samhälle – det som verkligen kan åstadkomma en grundläggande förändring på alla plan.