Nog med reträtter – avtalskamp 2025

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter år av kraftiga reallönesänkningar ger årets avtalsrörelse en möjlighet till revansch. Men det förutsätter att fackförbunden börjar förbereda sig för att äntligen ta fajten med avtalsmöten på arbetsplatserna och strejkförberedelser. Självklart måste medlemmarna också få rösta om avtalet. Facklig mobilisering kräver medlemsdemokrati.

Ännu finns det dock inga tecken på detta eller på att något fackförbund är berett att vägra underordna sig det lönetak (”märket”) som Industriavtalet ska sätta.  

Men läget kan snabbt ändras om arbetsgivarna, som känner sig stärkta av den blåbruna regeringen och facktopparnas alla reträtter, fortsätter sin provokativa hållning. 

I förra årets avtalsrörelse var det just arbetsgivarnas vägran att ens diskutera en arbetstidsförkortning som tvingade Vårdförbundet att svara med strejk. Vårdstrejken 2024 gav ett tydligt besked om den vilja som finns att ta kamp för såväl uppvärdering och regleringar som arbetstidsförkortning. Strejken hade också ett starkt stöd och gav mersmak, trots att mycket mer kunde ha vunnits.  

Det finns också tydliga tecken på en vilja att säga ifrån, sätta ned foten och ta avtalskampen.  

”Vi är många medlemmar som fått nog av förskönande beskrivningar av nya avtal som helt saknar de nödvändiga regleringar av gruppstorlekar, undervisningstid och planeringstid vi beskrev i den förra texten. Vi är många medlemmar som fått nog av förskjutningen av ansvaret till lokala nivåer, där man på sin höjd kan uttala oenighet. Vi är många medlemmar som fått nog av att betala en månadsavgift som verkar användas till allt annat än facklig kamp (…) Vi kräver regleringar för hur en lärartjänst i Sverige ska få se ut, med ett konkret tak för undervisningstiden. Att få igenom det kommer att kräva sin kamp. Men vi är redo. Vi är många medlemmar som är beredda att kämpa för ett återupprättat läraryrke, med förhoppning om att en annan och hållbar framtid är möjlig. Men då måste ni däruppe ta ert ansvar”, skrev 444 lärare i en debattartikel och krävde svar från fackförbundets Sveriges Lärare ordförande: ”Är du redo att ta till strejk för att rädda svensk skola och vår arbetsmiljö?” 

Att fackförbundet Kommunals ledning tvingats erkänna att individuell lönesättning är splittrande och inte tjänar kollektivet är också ett uttryck för stämningarna underifrån.  

Svaghet inbjuder alltid till aggressivitet. Fackens låga avtalskrav – på totalt 4,2 procent i år, inkluderat kostnaden för eventuell arbetstidsförkortning med mera – har fått arbetsgivarna att bli om möjligt än mer provokativa. ”Teknikföretagen presenterar inget motbud mot fackens krav på 4,2 procents löneökningstakt. Istället vill de avskaffa den arbetstidsförkortning som redan gjorts och skära i fackligt medbestämmande”, rapporterade TCO:s tidning Arbetsvärlden den 19 december. 

De offentliga arbetsgivarna, SKR och Sobona, är minst lika provokativa i sitt uttalande ”Mål och inriktning, Avtal 25” där man hävdar att avtalsrörelsen 2025 måste utmynna i mer ”flexibilitet” och att ”löneavtalen ska bygga på lokal lönebildning med individuell och differentierad lönesättning, med inriktning på att allt mer av lönesättningen ska ske i dialog mellan chef och medarbetare”. SKR och Sobona ställer sig helt avvisande till kravet på arbetstidsförkortning, som dumdrygt avvisas med att ”debatten om arbetstidens längd och de krav som framförs har i stor utsträckning ägt rum utan en fördjupad analys”. De offentliga arbetsgivarna kräver dessutom att avtalet blir fleråriga. 

Arbetsgivarnas utmanande hållning bara understryker vikten av att fackförbunden förbereder sig för strejk. Genom att ta fajten i avtalsrörelsen stärker facken inte bara sin position gentemot den blåbruna regeringen, utan lägger också den grund som krävs för att bygga en kamprörelse som kan få den blåbruna regeringen på fall. 

Det är alltså mycket som står på spel under årets första månader.